GOTT NYTT ÅR! – Vart bär vägen för oss, världen och evigheten. Peters funderingar inför 2017:
Som en kort summering av 2016, så har det varit resande, jag och frun trivs bäst i ständiga äventyr, några hemmakatter är vi inte. Det har varit ganska bra med predikotillfällen i olika kyrkor och framförallt mycket evangelisation på olika sätt, på gator och torg, med högtalare eller bara kaffebord, traktatutdelning när och fjärran även i Norge och Finland (och i Mallorca!). Har fått leda särskilt invandrare till Jesus, vissa har döpts och växer i lärjungaskap. Ingen missionsresa utanför Europa detta år, men det planeras till nästa år.
Sålunda, inför 2017: Personligen har jag det jättebra tack vare Jesus och Hans närvaro och liv på insidan. Och Jesus är ”vägen” som för oss hem till Himlen, vi är trygga hos Jesus oavsett vad som händer. Men, hjärtat våndas ändå över främst havet av ofrälsta runtomkring men också över tillståndet i svensk kristenhet som verkar ligga i koma. Läste nyligen William Booths andliga vision som berör just de förlorade människomassorna och de sovande kristna, du kan läsa visionen här lite senare, visionen är mycket mer aktuell idag än på Booths tid.
I världen rasar hemskheter mer än vanligt och det visar sig också i Sverige, det tycks som om människan går allt djupare in i mörker, in i själviskhet och kärlekslöshet och i framförallt en antikristlig ogudaktighet. TV:n är som en port till underjorden med all sin ockultism, blodsprutande våld och stolta omoral, är det konstigt att samhället försämras i allt när folket mättar sitt inre med det utbud TV och internet ger ut…Och ja, på ytan talar man fina ord, man försöker i självrättfärdighet påvisa sin förträfflighet och ”goda moral”, men medias nyhetsrapportering får fasaden att krackelera; listan är lång på ökande ondska som t ex mer våld, kriminalitet och otrygghet, psykisk ohälsa, terrorhot och ekonomisk kollaps är inte orimligt vare sig i Sverige och världen. Vården och polisen går på knäna, de klarar inte sin uppgift längre och många funderar säkert på att emigrera till annat land. Samtidigt möter jag så många som far riktigt illa och mår dåligt i detta syndens träsk, ögonen som är själens spegel skriker efter hjälp och frälsning och man får nöd för dem vart man än ser dem. Än så länge är många svenskars hjärta stenhårt likgiltig med ateistiskt indoktrinerat sinne, mest invandrare som tar emot Jesus och frälsning, men detta kan förändras när och om kristna ber och lyder missionsbefallningen (vittnar, evangeliserar), d v s på allvar och inte som ett ”ytligt spel för galleriet”…och särskilt när nöden genom ev. samhällskollaps, ekonomisk kris o d kommer så brukar både hedning som ljum/avfällig kristen vakna…
I svensk kristenhet är David Wilkerssons andliga syn om att kristna och församlingarna i detta land är i “koma” (apati) dock fortfarande verklighet, även om och tack och lov invandrarna bistår med glimtar av väckelse, vi har själva som sagt fått leda flera till Jesus i år, se dem döpta och bli lärjungar. Det ska enligt Bibeln bli ett stort avfall från tron bland de kristna strax före Jesu återkomst, vi är där nu…
Men, Klassisk väckelsekristendom må en del ha som ”munnens bekännelse” och i praktiken är det ändå världslig humanreligiösitet som gäller med ”vän till världen-inställning”(Jak.4:1-10, 2 Kor.6:14-18) och där man är livrädd för radikal evangelisation (den enda form vi ser i Bibeln och väckelsehistorien), där man stänger ute Andens kraftgärningar och övriga karismatiska yttringar. Andens nådegåvor är alltså portade och den Helige Ande tillåts inte heller ha kontrollen över Gudstjänster och möten, de ska vara mänskligt anpassade i total försiktighet i rädsla för att stöta sig med någons ”köttsliga bekvämlighet” eller världsliga inställning, man vill vara “människor till lags” och inte Gud. Om vi läser Bibeln och väckelsehistoria så ser vi ett motsats förhållande, där Guds Ande har frihet att verka och manifestera. Därtill har vi den uttalat ”karismatiska delen” av kristenheten som väljer bort sin sälta och anammar i liv och lära ett urvattnat och förvrängt ”evangelium”, den s k ”hypergrace”, den radikala nådesförkunnelsen som fick sin ”reformation” via Joseph Prince och sprids världen över av många förkunnare. Detta är gammal antinomianism, en villolära som bekämpats av väckelsefolket i århundraden, nu står väl främst Michael Brown (Pensacolaväckelsen) och John Bevere som förkämpar mot detta. Men, ett avkapat och förvrängt evangelium har plågat också frikyrkan i decennier med sin liberalteologiska eller världsliga anpassning, skillnaden är att ”hypergrace” har en specifik teologi bakom sin lära och som påstår sig vara “Bibeltrogen”, jag lämnar en länk för vidare läsning om detta i slutet.
Gemensamt för både det ”humanreligiösa” och ”karismatiska hypergrace” är ett i praktiken förnekande av Hela Kristi lära, det fulla Evangeliet. Man läser inte längre Guds Ord som kristna gjorde förr, det blir ett selektivt urval där man dessutom tar skriftställen ut ur sitt sammanhang och hittar på egna tolkningar, uppfattningar som inte alls stämmer med klassisk kristen tro. När församlingar och troende sopat undan klassisk kristen tro, i liv och lära så har man valt den “breda behagliga vägen” bort från Kristus och Hans Ord, man babblar frenetiskt om enbart nåden och kärleken, ja, det är grundläggande men det förlorar sin betydelse om man samtidigt begraver 90% av Guds Ord och vilja och då särskilt helgelsen, omvändelsen, Jesu efterföljelse och lydnad (i Andens kraft självfallet) tillika domens/räkenskapens, helvetets verklighet med den följden att en sund Gudsfruktan försvunnit helt, både hos de troende och hedningarna. När folket inte får höra Hela sanningen får de inte någon insikt om sitt behov av frälsningen, och den troende inser inte heller sitt behov av omvändelse, något som direkt hindrar Jesus från att ge frihet och helande…Just att Guds Ord inte läses längre från pärm till pärm, där man inte längre tar till vara alla de teman och ämnen Bibeln undervisar har svultit ihjäl många församlingar och troenden, in har kommit många andra alternativ (hypergrace, humanistisk/världlig anpassning, andligt torr tradition och ceremoniell religiösitet, yoga, ockultism, ett evangelium anpassat till söndagsskolan för småbarn men som ges ut till vuxna, själskittlande underhållning o s v).
Joh.12:47-48: ”Om någon hör mina ORD och inte håller dem, så dömer inte Jag honom, för Jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen. Den som förkastar Mig och inte tar emot mina ORD har en domare över sig: det ORD som jag har talat ska döma honom på den yttersta dagen”…Kära vänner, Jesus kom till jorden för 2000 år sedan som Frälsare och gav frälsningen i sin nåd och kärlek, men vid och efter Hans strålande Återkomst kommer Han enligt Bibeln vara Domaren, på Domens och Räkenskapens dag. Låt oss alla ta vara på Guds nåd innan det är försent.
Detta kristenhetens avfall och svek i vårt land är grundläggande orsak till samhällets och folkets förfall idag. Ett mönster och konsekvens vi ser också undervisas i Bibeln. Men, när mörkret är som störst så kommer ur den djupa nöden väckta troende och människor så att Ljuset återigen kan segra och väckelse bli möjlig, detta visar också Guds Ord och väckelsehistorien…
Men, kristenheten måste Vakna nu, inget går på automatik, vi har en fri vilja som vi var och en ska stå till svars för på Räkenskapens dag. Ef.5:14: ”Vakna upp, du som sover, och stå upp från de döda, så skall Kristus lysa över dig”…
Många ber om väckelse, men det är en ”mänsklig väckelse” man ber om, inte Guds…Såhär skriver Michael Brown om detta, fritt översatt till svenska:
Bönen för en ”trevlig” väckelse: “Gud, låt inte väckelsen vara för högljudd eller för långa möten. Vi vill ha en snäll och trevlig väckelse, inget djupsinnigt tungt, konstigt eller vilt. Vår främsta målsättning är överlevnad. Låt vår kyrka växa stort käre Herre, ge oss själar i massor! Och välsigna vår nya trosbudget, Gud, det är ju vad väckelse är till för!
Vi ber och fastar Herre, snälla, sänd din Ande i kraft. Och gör vadhelst Du anser passar-men det ska inte vara längre än en timme! Sänd Andens strömmar, ditt mäktiga regn, låt din Härlighet falla ner över oss o Gud, det blir oss till gagn.
Och nu avslutar vi bönen med denna begäran. Vi ber med hjärta och själ: Sänd en väldig väckelse, Herre – men låt oss ha full kontroll!”.
Ja, ni märker hur obiblisk denna bön och inställning är, så fjärran från Bibelns vittnesbörd om hur Gud verkar, och så väsensskild från väckelsehistoriens vittnesbörd. En verklig ”väckelsebön” handlar om total kapitulation för Jesus som sin Herre och Frälsare, om absolut beroende av den Helige Andes kraft och ledning. Ett verkligt beslut att lyda Jesus, Guds Ord och den Helige Ande oavsett vad det innebär, oavsett när och hur Gud vill verka, och här dör den egna bekvämligheten tillika människofruktan. Man förväntar sig inte bli accepterad och älskad av allt och alla utan är beredd att lida den förföljelse och motstånd som måste komma från både värld och andra kristna såsom det alltid varit i väckelser, och här fungerar man bara i Jesu livgivande närvaro och kraft med hjärtats blick på Jesus och enbart på Jesus. Och bönen handlar främst om människors frälsning, i en oerhörd nöd för de förlorade. Man har kommit dithän att ingen mänsklig underhållning kan längre mätta ens inre, och oandlig religiösitet i dess många varianter är ett hån mot levande Gud, det är Jesus och Andens gemenskap som ger liv i överflöd, Guds sanna frid och glädje, Guds härlighet och helighet som vida överstiger allt annat! Detta är "Väckelsebönens” grundfundament…
När jag nu summerar och talar ut situationens allvar och sanning på detta sätt så reagerar många olika, vissa känner ett befriande bejakande, likt läkedom i sin egen kamp för att stå fasta i Kristus och Hans Ord, för andra blir det ett salt på syndasåren, ett sanningsljus man inte vill veta av eftersom man gjort sitt val att gå andra vägar än ”den smala vägen”, Ordets väg, Jesu väg. Visserligen bedrar man sig själv med att man minsann går rätt väg, men innerst inne…Och jag vet mycket väl att detta sanningssägande inte kommer att applåderas, tvärtom är varje väckelseförkunnares lott negligerande, förföljelse och motstånd. Men, Jesus har kallat, utrustat och sänt, Han är Evighetens konung min Herre och Frälsare, ve mig om jag inte predikar! Jag har gjort mitt val, hoppas du också gör ditt val för 2017 och framåt, att följa Jesus i och genom allt, i Andens livgivande kraft.
Mitt eget speciella Bibelställe för mitt liv och tjänst är 2 Tim.4:1-5: ”Jag uppmanar dig allvarligt vid Gud och Kristus Jesus, som skall döma levande och döda, och inför Hans uppenbarelse och Hans rike: PREDIKA ORDET, träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och all undervisning. Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den SUNDA LÄRAN, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen. De vägrar att lyssna till SANNINGEN och vänder sig till myter. Men var du sund och förnuftig i allt, bär ditt lidande, utför en EVANGELISTS gärning och fullgör din tjänst”.
Min kallelse och tjänst är att vara väckelseförkunnare och evangelist med allt var det innebär…Och vi är sannerligen, i västerländsk kristenhet i ett stort avfall från Kristi sunda lära, och det gäller att Predika Guds Ord “Sanningen som sätter fri”, samt Evangeliet som “är Guds kraft till frälsning”. Jesus kommer mycket snart tillbaka, låt oss alla välja trofasthet till Honom och Hans Ord, i och genom Gudsgemenskapens så välsignade Jesu närvaro, i den Helige Andes förmåga och kraft.
Nu till William Booth. Innan vi läser hans vision som jag nämnde i början, så vill jag här återge kort en känd Profetia av honom i 5 punkter om den Yttersta tiden, d v s vår tids kristenhet (särskilt i det avfälliga västerlandet):
Religion utan den helige Ande.
Kristendom utan pånyttfödelse.
Förlåtelse utan syndabekännelse.
Politik utan Gud.
Himmel utan helvete.
Jag tror de flesta av er känner igen att Booths profetia har blivit verklighet idag. Nu ska ni slutligen få läsa William Booths andliga vision, kom ihåg att det skrevs ner för över 100 år sedan och idag är förhållandena så mycket mer än då…Och jag tror denna vision kommer sätta många hjärtan i brand för särskilt själavinnande. Jag lämnar också allra sist några länkar till dig för vidare studium i det vi talat om. Här William Booth, varsågoda:
WILLIAM BOOTHS ANDLIGA VISION:
VEM BRYR SIG?
På en av mina senaste resor satt jag och tittade ut genom kupéfönstret. Det kom en ström av tankar då det gällde massan av människor omkring mig. De levde bekymmerslöst i öppet och skamlöst uppror mot Gud., utan en tanke på sitt eviga väl. Jag såg ut genom fönstret och det verkade som om jag såg dem alla – miljoner av människor runt mig – de hade givit efter för sitt drickande och sina nöjen, sitt dansande och sin musik, sina affärer och sina omsorger, sin politik och sina bekymmer. Okunniga – många gånger avsiktligt okunniga – och i andra fall väl medvetna om sanningen utan att bry sig om den. Men alla, den stora massan, sveptes fram i sitt gudsförakt och djävulskap framför Guds tron. Medan mina tankar var engagerade med dess människor fick jag se en vision.
Jag såg en mörk och stormig ocean. Över oceanen hängde tunga svarta moln, genom dem kom titt som ofta skarpa blixtar och åskan mullrade, medan vinden röt och vågorna reste sig i skum, slog över bara för att resa sig igen och slå över igen.
I denna ocean tycktes jag se myriader av stackars mänskliga varelser som kämpade, ropade och skrek, förbannade och höll på att drunkna, kom upp igen och skrek, och sen sjönk några igen för att aldrig komma upp igen.
Och jag såg att mitt i denna mörka, rasande ocean, reste sig en mäktig klippa som räckte upp över de mörka molnen som hängde över den stormande oceanen. Och runt foten av klippan såg jag en stor plattform. Vid plattformen såg jag att ett antal av dessa stackars kämpande nästan drunknande människospillror kämpa för att komma upp på plattformen. Och jag såg att några av dem som redan hade kommit upp på plattformen hjälpte de stackars varelserna som fortfarande var i de stormande havet och försökte komma till en säker plats.
Då jag såg efter närmare, såg jag att några av dem som redan hade blivit räddade, arbetade frenetiskt med stegar, rep, båtar och andra saker för att rädda de stackars kämpande ut ur havet. Jag såg också att det fanns de som faktiskt hoppade i vattnet utan hänsyn till konsekvenserna i sin iver att rädda de lidande. Jag är inte säker på vad som gladde mig mest – synen av de stackars drunknande som klamrade sig fast vid klipporna och nådde fram till säkerhet, eller överlåtelsen och självförsakelsen hos dem som var helt uppslukade av tanken på att rädda dem.
Då jag fortsatte att titta såg jag att de som var på plattformen var en blandad skara. Man kunde dela in dem i olika slags grupper som var upptagna med olika nöjen och verksamheter. Men bara några få av dem var angelägna att få upp folk ur vattnet.
Men vad som förvånade mig mest var att trots att de alla hade blivit räddade ur havet vid någon tidspunkt, såg de ut som om nästan alla hade glömt bort det. Det verkade som om de var helt obekymrade om havets mörker och fara. Och vad jag tycket var så konstigt var att dessa människor inte verkade bry sig om de stackars människorna som kämpade och drunknade framför deras ögon… många av dem var deras egna män och hustrur, bröder och systrar och till och med deras egna barn.
Denna förvånande likgiltighet kunde inte bero på brist på kunskap eftersom de levde med de drunknande framför ögonen och de till och med talade om det ibland. Många av dem gick regelbundet på föreläsningar och predikningar där det fruktansvärda tillståndet för dessa stackars drunknande varelser beskrevs.
Jag har redan sagt att de som var på plattformen var upptagna med olika aktiviteter. Några av dem var uppslukade dag och natt med att köpa och sälja för att skapa sig en förtjänst som de samlade i kartonger, kassaskåp och liknande.
Många använde tiden med att roa sig med att odla blommor på bergsidan, andra målade på tyg eller spelade musik och andra klädde upp sig för att bli beundrade av andra människor. Andra sysselsatte sig med mat och dryck medan ytterligare andra var upptagna med att diskutera de drunknande varelserna som hade blivit räddade.
Det det som var mest förvånande var att de på plattformen som Han kallade, som hörde Hans röst och kände att de borde lyda Honom – i varje fall sa de det – dessa som bekände att de älskade Honom och som sympatiserade med Hans uppdrag – som lovsjöng Honom – var så upptagna med sin handel och sina yrken, sina pengar och nöjen, sina familjer och bekanta, sin religion och sina olika uppfattningar om religionen, och av sina förberedelser att åka till fastlandet, att de inte lyssnade på ropet som kom till dem från den Underbare som själv hade gått ned i vattnet. Och om de hörde ropet, reagerade de inte. Och så fortsatte massorna att kämpa rakt framför dem, kämpande, ropande och drunknade i mörkret.
Och sedan såg jag något som var ändå mer underligt än allt det som jag sett tidigare i denna underliga vision. Jag såg att några av dem som var på plattformen, som den Underbare hade ropat till för att få dem att hjälpa till med i Hans svåra uppdrag att rädda dessa stackars varelser, de bad och ropade att Han skulle komma till dem!
Några ville att Han skulle komma och stanna hos dem, och använda sin tid till att göra dem lyckligare. Andra ville att Han skulle komma och ta bort olika tvivel de hade då det gällde sanningshalten i några av de brev Han hade skrivit till dem. Några ville att Han skulle komma och hjälpa dem att känna sig tryggare på klippan – så trygga att de skulle vara säkra att de aldrig mer skulle ramla av klippan ned i havet igen. Många andra ville att Han skulle ge dem visshet att de en dag skulle komma bort från klippan och få komma till fastlandet, för det hade blivit känt att några hade gått så oförsiktigt så de tappat fotfästet och fallit tillbaka i det stormiga vattnet igen.
Så dessa människor brukade gå högt upp på klippan och se ut mot fastlandet (där de trodde att den Högste fanns) och de ropade; “Kom till oss! Kom och hjälp oss”! Allt medan Han var nere (genom sin Ande) bland de stackars kämpande varelserna i det upprördag vattnet, med sina armar om dem för att dra upp dem medan Han tittade längtande upp mot dem på klippan, ropande till dem med sin röst, hes av allt ropande “Kom till Mig! Kom och hjälp Mig!”
Då förstod jag allt! Det blev tydligt. Vattnet var livets hav – det verkliga havet för människors existens. Blixten var ljuset från den genomträngande sanningen som kom från Guds tron. Åskan var det avlägsna ekot av Guds vrede. Dessa mängder av människor som ropade och kämpade i det upprörda havet var de druckna och dem som gjorde dem druckna, tjuvar, lögnare, hädare och ogudaktiga människor av varje slag, tungomål och nation.
Oh, vilket mörkt hav det var! Vilka massor av rika och fattiga, obildade och utbildade fanns där. De var alla så olika utvändigt och i sina levnadsförhållanden, ändå var de lika på ett sätt – de var alla syndare inför Gud – alla hölls fast av, och höll fast vid någon orenhet, fascinerade av någon avgud, slavar under någon djävulsk lust, och styrda av den falske vännen från avgrunderna!
”Alla lika på ett sätt?” Nej, alla lika på två sätt. Inte bara lika i sin synd, men om de inte blir räddade, lika i syndande, sjunkande…ner,ner,ner..till samma fruktansvärda öde.
Den stora räddningsklippan representerar Golgata, platsen där Jesus dog för dem. Och människorna på klippan var dem som hade blivit räddade. Det sätt på vilket de använde sin energi, sina gåvor och sin tid representerar sysselsättningar och nöjen hos dem som bekänner sig vara frälsta från synd och helvetet – Jesu Kristi efterföljare. De få modiga beslutsamma, som riskerade sitt eget liv för att rädda de lidande, var Jesu Kristi sanna soldater. Den Mäktiga Varelse som ropade på dem utifrån det upprörda havet var Guds Son, densamme igår, idag och för evigt, som fortfarande kämpar för att rädda de döende massorna från den fruktansvärda förödelsen, och vars röst kan höras över musiken och livets oljud, som kallar på de räddade att komma och hjälpa Honom att rädda världen.
Min vän i Kristus, du har blivit räddad från havet. Du är på klippan. Han är i det mörka havet och kallar dig att komma och hjälpa Honom. Kommer du? Se själv. Livets böljande hav fyllt av lidande människor slår in på den plats där du finns. Nu lämnar jag visionen och kommer till fakta – fakta som är lika verkliga som Bibeln, lika verkliga som Kristus som hängde på ett kors, lika verkliga som domen som kommer en dag, lika verklig som himmel och helvete som följer efter domen.
Se! bli inte bedragen av det yttre – människor och saker är inte vad de ser ut att vara. Alla som inte är på klippan är i havet! Se på dem utifrån den stora vita tronen. Vilken syn! Jesus Kristus, Guds Son, är genom sin Ande mitt ibland de döende massorna, kämpande för att rädda dem. Han kallar dig att hoppa i havet – att komma rätt till Hans sida för att hjälpa Honom i det heliga uppdraget. Kommer du att hoppa i? Det vill säga, kommer du till Honom och ställer dig helt till Hans förfogande?
En ung kristen kom till mig en gång och berättade att hon under en tid gett Herren sina böner och pengar, men nu ville hon ge Honom sitt liv. Hon ville kasta sig rakt ut i striden. Med andra ord: hon ville ställa sig till Hans förfogande i havet. Såsom då en människa på stranden ser en annan människa som kämpar i vattnet, tar av sig saker som är till hinder och skyndar till undsättning- Vill du fortsätta att stå på stranden sjungande och bedjande för de stackars lidande själarna. Lägg ifrån dig din skam, sin stolthet, dina bekymmer om vad människor ska tänka, din lathet och all själviskhet som har hållit dig tillbaka så länge och kasta dig ut för att rädda dessa massor av döende män och kvinnor.
Ser havet ut att vara mörkt och skrämmande? Utan tvekan är det så. Det är ingen tvekan om att loppet för dig, som för alla andra som löper det innebär svårigheter och lidande. För din del kan det till och med innebära mer än det. Det kan innebära döden. Han som ropar på dig från vattnet vet vad det kommer att innebära för dig. Och fastän Han vet det ropar Han fortfarande på dig och ber dig komma.
Du måste göra det! Du kan inte dra dig undan! Du har roat dig länge nog i kristendomen. Du har haft goda känslor, fina sånger, fina möten, intressanta projekt. Det har varit mycket av mänsklig glädje, handklappningar och lovsångsljud – väldigt mycket himmel på jord.
Nu ska du gå till Gud och berätta för Honom att du är beredd och att du är villig att använda dina resterande dagar kämpande mitt bland de lidande massorna, vad det än kommer att kosta dig.
Du måste göra det. Med det ljus som har brutit in i ditt sinne, och ropet som du nu kan höra i dina öron, och de utsträckta bönfallande händer du nu kan se framför dig har du inget alternativ. Att gå till de lidande människorna är din plikt. Din glädje från och med idag kommer att bestå av att dela deras elände, din lättnad att dela deras lidande, din krona i att hjälpa dem att bära deras kors och din himmel kommer att bestå av att gå in i helvetets käftar för att rädda dem, Nå, hur ska du göra?
William Booth
Kära vänner, hjärtat gråter i nöd för människors frälsning, låt oss tillsammans i Andens kraft och förmåga gå ut till dem, ge ut Evangeliet och be för dem. Jesus verkar som mest när vi är ute just bland de ofrälsta och ger ut Hans evangelium, när vi ber direkt för dem via t ex handpåläggning. Är det något jag har lärt mig i gatuevangelisation hemma och på missionsresor i Afrika och Asien så är det just detta, Jesus är där med väldig kraft och förmåga När vi ger ut Evangeliet bland de ofrälsta, om det så sker på gator och torg eller på arbetsplatser, hos grannar och släkt/vänner, i affären eller sportklubben…Detta är just Jesu löfte given i:
Matt. 28:18-20: ”Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: “Jag har fått ALL MAKT i himlen och på jorden. Gå DÄRFÖR ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, JAG ÄR MED ER alla dagar intill tidens slut.”
Mark.16:15-20: ”Och han sade till dem: “Gå ut i hela världen och PREDIKA EVANGELIUM för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd. TECKEN SKALL FÖLJA dem som tror detta. I MITT NAMN skall de driva ut onda andar. De skall tala med nya tungor. De skall ta ormar i händerna, och om de dricker något dödligt gift skall det inte skada dem. De skall LÄGGA HÄNDERNA på sjuka, och de skall BLI FRISKA.” Sedan Herren Jesus hade talat till dem, blev han upptagen till himlen och satte sig på Guds högra sida. Och de GICK UT och PREDIKADE ÖVERALLT, och Herren VERKADE tillsammans med dem och BEKRÄFTADE ORDET genom de tecken som åtföljde det”.
Apg.1:8: ”Men när den HELIGE ANDE kommer över er, skall ni få KRAFT och bli mina VITTNEN i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns” (inkl. din och min stad, ort eller by)…
Här slutligen en väldigt matnyttig länk, om ”Hypergrace” (radikala nådesförkunnelsen). Här finner du omfattande citat och texter av Michael Brown, Steve Hill, Smith Wigglesworth, Stanley Frodsham, Frank Mangs, Ulf Ekman från 2006 och Anders Gerdmar). Ha ett välsignat 2017, lev i den Helige Andes livgivande kraft och förmåga med hjärtats blick fäst på Jesus Kristus, varsågod:
http://evigtlivihimlen.tumblr.com/post/131173591756/hypergrace
Och har du inte tagit emot Jesus och frälsningen läs Evangeliet här, du som troende kan sprida detta vidare till alla ofrälsta runtomkring dig:
Som en kort summering av 2016, så har det varit resande, jag och frun trivs bäst i ständiga äventyr, några hemmakatter är vi inte. Det har varit ganska bra med predikotillfällen i olika kyrkor och framförallt mycket evangelisation på olika sätt, på gator och torg, med högtalare eller bara kaffebord, traktatutdelning när och fjärran även i Norge och Finland (och i Mallorca!). Har fått leda särskilt invandrare till Jesus, vissa har döpts och växer i lärjungaskap. Ingen missionsresa utanför Europa detta år, men det planeras till nästa år.
Sålunda, inför 2017: Personligen har jag det jättebra tack vare Jesus och Hans närvaro och liv på insidan. Och Jesus är ”vägen” som för oss hem till Himlen, vi är trygga hos Jesus oavsett vad som händer. Men, hjärtat våndas ändå över främst havet av ofrälsta runtomkring men också över tillståndet i svensk kristenhet som verkar ligga i koma. Läste nyligen William Booths andliga vision som berör just de förlorade människomassorna och de sovande kristna, du kan läsa visionen här lite senare, visionen är mycket mer aktuell idag än på Booths tid.
I världen rasar hemskheter mer än vanligt och det visar sig också i Sverige, det tycks som om människan går allt djupare in i mörker, in i själviskhet och kärlekslöshet och i framförallt en antikristlig ogudaktighet. TV:n är som en port till underjorden med all sin ockultism, blodsprutande våld och stolta omoral, är det konstigt att samhället försämras i allt när folket mättar sitt inre med det utbud TV och internet ger ut…Och ja, på ytan talar man fina ord, man försöker i självrättfärdighet påvisa sin förträfflighet och ”goda moral”, men medias nyhetsrapportering får fasaden att krackelera; listan är lång på ökande ondska som t ex mer våld, kriminalitet och otrygghet, psykisk ohälsa, terrorhot och ekonomisk kollaps är inte orimligt vare sig i Sverige och världen. Vården och polisen går på knäna, de klarar inte sin uppgift längre och många funderar säkert på att emigrera till annat land. Samtidigt möter jag så många som far riktigt illa och mår dåligt i detta syndens träsk, ögonen som är själens spegel skriker efter hjälp och frälsning och man får nöd för dem vart man än ser dem. Än så länge är många svenskars hjärta stenhårt likgiltig med ateistiskt indoktrinerat sinne, mest invandrare som tar emot Jesus och frälsning, men detta kan förändras när och om kristna ber och lyder missionsbefallningen (vittnar, evangeliserar), d v s på allvar och inte som ett ”ytligt spel för galleriet”…och särskilt när nöden genom ev. samhällskollaps, ekonomisk kris o d kommer så brukar både hedning som ljum/avfällig kristen vakna…
I svensk kristenhet är David Wilkerssons andliga syn om att kristna och församlingarna i detta land är i “koma” (apati) dock fortfarande verklighet, även om och tack och lov invandrarna bistår med glimtar av väckelse, vi har själva som sagt fått leda flera till Jesus i år, se dem döpta och bli lärjungar. Det ska enligt Bibeln bli ett stort avfall från tron bland de kristna strax före Jesu återkomst, vi är där nu…
Men, Klassisk väckelsekristendom må en del ha som ”munnens bekännelse” och i praktiken är det ändå världslig humanreligiösitet som gäller med ”vän till världen-inställning”(Jak.4:1-10, 2 Kor.6:14-18) och där man är livrädd för radikal evangelisation (den enda form vi ser i Bibeln och väckelsehistorien), där man stänger ute Andens kraftgärningar och övriga karismatiska yttringar. Andens nådegåvor är alltså portade och den Helige Ande tillåts inte heller ha kontrollen över Gudstjänster och möten, de ska vara mänskligt anpassade i total försiktighet i rädsla för att stöta sig med någons ”köttsliga bekvämlighet” eller världsliga inställning, man vill vara “människor till lags” och inte Gud. Om vi läser Bibeln och väckelsehistoria så ser vi ett motsats förhållande, där Guds Ande har frihet att verka och manifestera. Därtill har vi den uttalat ”karismatiska delen” av kristenheten som väljer bort sin sälta och anammar i liv och lära ett urvattnat och förvrängt ”evangelium”, den s k ”hypergrace”, den radikala nådesförkunnelsen som fick sin ”reformation” via Joseph Prince och sprids världen över av många förkunnare. Detta är gammal antinomianism, en villolära som bekämpats av väckelsefolket i århundraden, nu står väl främst Michael Brown (Pensacolaväckelsen) och John Bevere som förkämpar mot detta. Men, ett avkapat och förvrängt evangelium har plågat också frikyrkan i decennier med sin liberalteologiska eller världsliga anpassning, skillnaden är att ”hypergrace” har en specifik teologi bakom sin lära och som påstår sig vara “Bibeltrogen”, jag lämnar en länk för vidare läsning om detta i slutet.
Gemensamt för både det ”humanreligiösa” och ”karismatiska hypergrace” är ett i praktiken förnekande av Hela Kristi lära, det fulla Evangeliet. Man läser inte längre Guds Ord som kristna gjorde förr, det blir ett selektivt urval där man dessutom tar skriftställen ut ur sitt sammanhang och hittar på egna tolkningar, uppfattningar som inte alls stämmer med klassisk kristen tro. När församlingar och troende sopat undan klassisk kristen tro, i liv och lära så har man valt den “breda behagliga vägen” bort från Kristus och Hans Ord, man babblar frenetiskt om enbart nåden och kärleken, ja, det är grundläggande men det förlorar sin betydelse om man samtidigt begraver 90% av Guds Ord och vilja och då särskilt helgelsen, omvändelsen, Jesu efterföljelse och lydnad (i Andens kraft självfallet) tillika domens/räkenskapens, helvetets verklighet med den följden att en sund Gudsfruktan försvunnit helt, både hos de troende och hedningarna. När folket inte får höra Hela sanningen får de inte någon insikt om sitt behov av frälsningen, och den troende inser inte heller sitt behov av omvändelse, något som direkt hindrar Jesus från att ge frihet och helande…Just att Guds Ord inte läses längre från pärm till pärm, där man inte längre tar till vara alla de teman och ämnen Bibeln undervisar har svultit ihjäl många församlingar och troenden, in har kommit många andra alternativ (hypergrace, humanistisk/världlig anpassning, andligt torr tradition och ceremoniell religiösitet, yoga, ockultism, ett evangelium anpassat till söndagsskolan för småbarn men som ges ut till vuxna, själskittlande underhållning o s v).
Joh.12:47-48: ”Om någon hör mina ORD och inte håller dem, så dömer inte Jag honom, för Jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen. Den som förkastar Mig och inte tar emot mina ORD har en domare över sig: det ORD som jag har talat ska döma honom på den yttersta dagen”…Kära vänner, Jesus kom till jorden för 2000 år sedan som Frälsare och gav frälsningen i sin nåd och kärlek, men vid och efter Hans strålande Återkomst kommer Han enligt Bibeln vara Domaren, på Domens och Räkenskapens dag. Låt oss alla ta vara på Guds nåd innan det är försent.
Detta kristenhetens avfall och svek i vårt land är grundläggande orsak till samhällets och folkets förfall idag. Ett mönster och konsekvens vi ser också undervisas i Bibeln. Men, när mörkret är som störst så kommer ur den djupa nöden väckta troende och människor så att Ljuset återigen kan segra och väckelse bli möjlig, detta visar också Guds Ord och väckelsehistorien…
Men, kristenheten måste Vakna nu, inget går på automatik, vi har en fri vilja som vi var och en ska stå till svars för på Räkenskapens dag. Ef.5:14: ”Vakna upp, du som sover, och stå upp från de döda, så skall Kristus lysa över dig”…
Många ber om väckelse, men det är en ”mänsklig väckelse” man ber om, inte Guds…Såhär skriver Michael Brown om detta, fritt översatt till svenska:
Bönen för en ”trevlig” väckelse: “Gud, låt inte väckelsen vara för högljudd eller för långa möten. Vi vill ha en snäll och trevlig väckelse, inget djupsinnigt tungt, konstigt eller vilt. Vår främsta målsättning är överlevnad. Låt vår kyrka växa stort käre Herre, ge oss själar i massor! Och välsigna vår nya trosbudget, Gud, det är ju vad väckelse är till för!
Vi ber och fastar Herre, snälla, sänd din Ande i kraft. Och gör vadhelst Du anser passar-men det ska inte vara längre än en timme! Sänd Andens strömmar, ditt mäktiga regn, låt din Härlighet falla ner över oss o Gud, det blir oss till gagn.
Och nu avslutar vi bönen med denna begäran. Vi ber med hjärta och själ: Sänd en väldig väckelse, Herre – men låt oss ha full kontroll!”.
Ja, ni märker hur obiblisk denna bön och inställning är, så fjärran från Bibelns vittnesbörd om hur Gud verkar, och så väsensskild från väckelsehistoriens vittnesbörd. En verklig ”väckelsebön” handlar om total kapitulation för Jesus som sin Herre och Frälsare, om absolut beroende av den Helige Andes kraft och ledning. Ett verkligt beslut att lyda Jesus, Guds Ord och den Helige Ande oavsett vad det innebär, oavsett när och hur Gud vill verka, och här dör den egna bekvämligheten tillika människofruktan. Man förväntar sig inte bli accepterad och älskad av allt och alla utan är beredd att lida den förföljelse och motstånd som måste komma från både värld och andra kristna såsom det alltid varit i väckelser, och här fungerar man bara i Jesu livgivande närvaro och kraft med hjärtats blick på Jesus och enbart på Jesus. Och bönen handlar främst om människors frälsning, i en oerhörd nöd för de förlorade. Man har kommit dithän att ingen mänsklig underhållning kan längre mätta ens inre, och oandlig religiösitet i dess många varianter är ett hån mot levande Gud, det är Jesus och Andens gemenskap som ger liv i överflöd, Guds sanna frid och glädje, Guds härlighet och helighet som vida överstiger allt annat! Detta är "Väckelsebönens” grundfundament…
När jag nu summerar och talar ut situationens allvar och sanning på detta sätt så reagerar många olika, vissa känner ett befriande bejakande, likt läkedom i sin egen kamp för att stå fasta i Kristus och Hans Ord, för andra blir det ett salt på syndasåren, ett sanningsljus man inte vill veta av eftersom man gjort sitt val att gå andra vägar än ”den smala vägen”, Ordets väg, Jesu väg. Visserligen bedrar man sig själv med att man minsann går rätt väg, men innerst inne…Och jag vet mycket väl att detta sanningssägande inte kommer att applåderas, tvärtom är varje väckelseförkunnares lott negligerande, förföljelse och motstånd. Men, Jesus har kallat, utrustat och sänt, Han är Evighetens konung min Herre och Frälsare, ve mig om jag inte predikar! Jag har gjort mitt val, hoppas du också gör ditt val för 2017 och framåt, att följa Jesus i och genom allt, i Andens livgivande kraft.
Mitt eget speciella Bibelställe för mitt liv och tjänst är 2 Tim.4:1-5: ”Jag uppmanar dig allvarligt vid Gud och Kristus Jesus, som skall döma levande och döda, och inför Hans uppenbarelse och Hans rike: PREDIKA ORDET, träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och all undervisning. Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den SUNDA LÄRAN, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen. De vägrar att lyssna till SANNINGEN och vänder sig till myter. Men var du sund och förnuftig i allt, bär ditt lidande, utför en EVANGELISTS gärning och fullgör din tjänst”.
Min kallelse och tjänst är att vara väckelseförkunnare och evangelist med allt var det innebär…Och vi är sannerligen, i västerländsk kristenhet i ett stort avfall från Kristi sunda lära, och det gäller att Predika Guds Ord “Sanningen som sätter fri”, samt Evangeliet som “är Guds kraft till frälsning”. Jesus kommer mycket snart tillbaka, låt oss alla välja trofasthet till Honom och Hans Ord, i och genom Gudsgemenskapens så välsignade Jesu närvaro, i den Helige Andes förmåga och kraft.
Nu till William Booth. Innan vi läser hans vision som jag nämnde i början, så vill jag här återge kort en känd Profetia av honom i 5 punkter om den Yttersta tiden, d v s vår tids kristenhet (särskilt i det avfälliga västerlandet):
Religion utan den helige Ande.
Kristendom utan pånyttfödelse.
Förlåtelse utan syndabekännelse.
Politik utan Gud.
Himmel utan helvete.
Jag tror de flesta av er känner igen att Booths profetia har blivit verklighet idag. Nu ska ni slutligen få läsa William Booths andliga vision, kom ihåg att det skrevs ner för över 100 år sedan och idag är förhållandena så mycket mer än då…Och jag tror denna vision kommer sätta många hjärtan i brand för särskilt själavinnande. Jag lämnar också allra sist några länkar till dig för vidare studium i det vi talat om. Här William Booth, varsågoda:
WILLIAM BOOTHS ANDLIGA VISION:
VEM BRYR SIG?
På en av mina senaste resor satt jag och tittade ut genom kupéfönstret. Det kom en ström av tankar då det gällde massan av människor omkring mig. De levde bekymmerslöst i öppet och skamlöst uppror mot Gud., utan en tanke på sitt eviga väl. Jag såg ut genom fönstret och det verkade som om jag såg dem alla – miljoner av människor runt mig – de hade givit efter för sitt drickande och sina nöjen, sitt dansande och sin musik, sina affärer och sina omsorger, sin politik och sina bekymmer. Okunniga – många gånger avsiktligt okunniga – och i andra fall väl medvetna om sanningen utan att bry sig om den. Men alla, den stora massan, sveptes fram i sitt gudsförakt och djävulskap framför Guds tron. Medan mina tankar var engagerade med dess människor fick jag se en vision.
Jag såg en mörk och stormig ocean. Över oceanen hängde tunga svarta moln, genom dem kom titt som ofta skarpa blixtar och åskan mullrade, medan vinden röt och vågorna reste sig i skum, slog över bara för att resa sig igen och slå över igen.
I denna ocean tycktes jag se myriader av stackars mänskliga varelser som kämpade, ropade och skrek, förbannade och höll på att drunkna, kom upp igen och skrek, och sen sjönk några igen för att aldrig komma upp igen.
Och jag såg att mitt i denna mörka, rasande ocean, reste sig en mäktig klippa som räckte upp över de mörka molnen som hängde över den stormande oceanen. Och runt foten av klippan såg jag en stor plattform. Vid plattformen såg jag att ett antal av dessa stackars kämpande nästan drunknande människospillror kämpa för att komma upp på plattformen. Och jag såg att några av dem som redan hade kommit upp på plattformen hjälpte de stackars varelserna som fortfarande var i de stormande havet och försökte komma till en säker plats.
Då jag såg efter närmare, såg jag att några av dem som redan hade blivit räddade, arbetade frenetiskt med stegar, rep, båtar och andra saker för att rädda de stackars kämpande ut ur havet. Jag såg också att det fanns de som faktiskt hoppade i vattnet utan hänsyn till konsekvenserna i sin iver att rädda de lidande. Jag är inte säker på vad som gladde mig mest – synen av de stackars drunknande som klamrade sig fast vid klipporna och nådde fram till säkerhet, eller överlåtelsen och självförsakelsen hos dem som var helt uppslukade av tanken på att rädda dem.
Då jag fortsatte att titta såg jag att de som var på plattformen var en blandad skara. Man kunde dela in dem i olika slags grupper som var upptagna med olika nöjen och verksamheter. Men bara några få av dem var angelägna att få upp folk ur vattnet.
Men vad som förvånade mig mest var att trots att de alla hade blivit räddade ur havet vid någon tidspunkt, såg de ut som om nästan alla hade glömt bort det. Det verkade som om de var helt obekymrade om havets mörker och fara. Och vad jag tycket var så konstigt var att dessa människor inte verkade bry sig om de stackars människorna som kämpade och drunknade framför deras ögon… många av dem var deras egna män och hustrur, bröder och systrar och till och med deras egna barn.
Denna förvånande likgiltighet kunde inte bero på brist på kunskap eftersom de levde med de drunknande framför ögonen och de till och med talade om det ibland. Många av dem gick regelbundet på föreläsningar och predikningar där det fruktansvärda tillståndet för dessa stackars drunknande varelser beskrevs.
Jag har redan sagt att de som var på plattformen var upptagna med olika aktiviteter. Några av dem var uppslukade dag och natt med att köpa och sälja för att skapa sig en förtjänst som de samlade i kartonger, kassaskåp och liknande.
Många använde tiden med att roa sig med att odla blommor på bergsidan, andra målade på tyg eller spelade musik och andra klädde upp sig för att bli beundrade av andra människor. Andra sysselsatte sig med mat och dryck medan ytterligare andra var upptagna med att diskutera de drunknande varelserna som hade blivit räddade.
Det det som var mest förvånande var att de på plattformen som Han kallade, som hörde Hans röst och kände att de borde lyda Honom – i varje fall sa de det – dessa som bekände att de älskade Honom och som sympatiserade med Hans uppdrag – som lovsjöng Honom – var så upptagna med sin handel och sina yrken, sina pengar och nöjen, sina familjer och bekanta, sin religion och sina olika uppfattningar om religionen, och av sina förberedelser att åka till fastlandet, att de inte lyssnade på ropet som kom till dem från den Underbare som själv hade gått ned i vattnet. Och om de hörde ropet, reagerade de inte. Och så fortsatte massorna att kämpa rakt framför dem, kämpande, ropande och drunknade i mörkret.
Och sedan såg jag något som var ändå mer underligt än allt det som jag sett tidigare i denna underliga vision. Jag såg att några av dem som var på plattformen, som den Underbare hade ropat till för att få dem att hjälpa till med i Hans svåra uppdrag att rädda dessa stackars varelser, de bad och ropade att Han skulle komma till dem!
Några ville att Han skulle komma och stanna hos dem, och använda sin tid till att göra dem lyckligare. Andra ville att Han skulle komma och ta bort olika tvivel de hade då det gällde sanningshalten i några av de brev Han hade skrivit till dem. Några ville att Han skulle komma och hjälpa dem att känna sig tryggare på klippan – så trygga att de skulle vara säkra att de aldrig mer skulle ramla av klippan ned i havet igen. Många andra ville att Han skulle ge dem visshet att de en dag skulle komma bort från klippan och få komma till fastlandet, för det hade blivit känt att några hade gått så oförsiktigt så de tappat fotfästet och fallit tillbaka i det stormiga vattnet igen.
Så dessa människor brukade gå högt upp på klippan och se ut mot fastlandet (där de trodde att den Högste fanns) och de ropade; “Kom till oss! Kom och hjälp oss”! Allt medan Han var nere (genom sin Ande) bland de stackars kämpande varelserna i det upprördag vattnet, med sina armar om dem för att dra upp dem medan Han tittade längtande upp mot dem på klippan, ropande till dem med sin röst, hes av allt ropande “Kom till Mig! Kom och hjälp Mig!”
Då förstod jag allt! Det blev tydligt. Vattnet var livets hav – det verkliga havet för människors existens. Blixten var ljuset från den genomträngande sanningen som kom från Guds tron. Åskan var det avlägsna ekot av Guds vrede. Dessa mängder av människor som ropade och kämpade i det upprörda havet var de druckna och dem som gjorde dem druckna, tjuvar, lögnare, hädare och ogudaktiga människor av varje slag, tungomål och nation.
Oh, vilket mörkt hav det var! Vilka massor av rika och fattiga, obildade och utbildade fanns där. De var alla så olika utvändigt och i sina levnadsförhållanden, ändå var de lika på ett sätt – de var alla syndare inför Gud – alla hölls fast av, och höll fast vid någon orenhet, fascinerade av någon avgud, slavar under någon djävulsk lust, och styrda av den falske vännen från avgrunderna!
”Alla lika på ett sätt?” Nej, alla lika på två sätt. Inte bara lika i sin synd, men om de inte blir räddade, lika i syndande, sjunkande…ner,ner,ner..till samma fruktansvärda öde.
Den stora räddningsklippan representerar Golgata, platsen där Jesus dog för dem. Och människorna på klippan var dem som hade blivit räddade. Det sätt på vilket de använde sin energi, sina gåvor och sin tid representerar sysselsättningar och nöjen hos dem som bekänner sig vara frälsta från synd och helvetet – Jesu Kristi efterföljare. De få modiga beslutsamma, som riskerade sitt eget liv för att rädda de lidande, var Jesu Kristi sanna soldater. Den Mäktiga Varelse som ropade på dem utifrån det upprörda havet var Guds Son, densamme igår, idag och för evigt, som fortfarande kämpar för att rädda de döende massorna från den fruktansvärda förödelsen, och vars röst kan höras över musiken och livets oljud, som kallar på de räddade att komma och hjälpa Honom att rädda världen.
Min vän i Kristus, du har blivit räddad från havet. Du är på klippan. Han är i det mörka havet och kallar dig att komma och hjälpa Honom. Kommer du? Se själv. Livets böljande hav fyllt av lidande människor slår in på den plats där du finns. Nu lämnar jag visionen och kommer till fakta – fakta som är lika verkliga som Bibeln, lika verkliga som Kristus som hängde på ett kors, lika verkliga som domen som kommer en dag, lika verklig som himmel och helvete som följer efter domen.
Se! bli inte bedragen av det yttre – människor och saker är inte vad de ser ut att vara. Alla som inte är på klippan är i havet! Se på dem utifrån den stora vita tronen. Vilken syn! Jesus Kristus, Guds Son, är genom sin Ande mitt ibland de döende massorna, kämpande för att rädda dem. Han kallar dig att hoppa i havet – att komma rätt till Hans sida för att hjälpa Honom i det heliga uppdraget. Kommer du att hoppa i? Det vill säga, kommer du till Honom och ställer dig helt till Hans förfogande?
En ung kristen kom till mig en gång och berättade att hon under en tid gett Herren sina böner och pengar, men nu ville hon ge Honom sitt liv. Hon ville kasta sig rakt ut i striden. Med andra ord: hon ville ställa sig till Hans förfogande i havet. Såsom då en människa på stranden ser en annan människa som kämpar i vattnet, tar av sig saker som är till hinder och skyndar till undsättning- Vill du fortsätta att stå på stranden sjungande och bedjande för de stackars lidande själarna. Lägg ifrån dig din skam, sin stolthet, dina bekymmer om vad människor ska tänka, din lathet och all själviskhet som har hållit dig tillbaka så länge och kasta dig ut för att rädda dessa massor av döende män och kvinnor.
Ser havet ut att vara mörkt och skrämmande? Utan tvekan är det så. Det är ingen tvekan om att loppet för dig, som för alla andra som löper det innebär svårigheter och lidande. För din del kan det till och med innebära mer än det. Det kan innebära döden. Han som ropar på dig från vattnet vet vad det kommer att innebära för dig. Och fastän Han vet det ropar Han fortfarande på dig och ber dig komma.
Du måste göra det! Du kan inte dra dig undan! Du har roat dig länge nog i kristendomen. Du har haft goda känslor, fina sånger, fina möten, intressanta projekt. Det har varit mycket av mänsklig glädje, handklappningar och lovsångsljud – väldigt mycket himmel på jord.
Nu ska du gå till Gud och berätta för Honom att du är beredd och att du är villig att använda dina resterande dagar kämpande mitt bland de lidande massorna, vad det än kommer att kosta dig.
Du måste göra det. Med det ljus som har brutit in i ditt sinne, och ropet som du nu kan höra i dina öron, och de utsträckta bönfallande händer du nu kan se framför dig har du inget alternativ. Att gå till de lidande människorna är din plikt. Din glädje från och med idag kommer att bestå av att dela deras elände, din lättnad att dela deras lidande, din krona i att hjälpa dem att bära deras kors och din himmel kommer att bestå av att gå in i helvetets käftar för att rädda dem, Nå, hur ska du göra?
William Booth
Kära vänner, hjärtat gråter i nöd för människors frälsning, låt oss tillsammans i Andens kraft och förmåga gå ut till dem, ge ut Evangeliet och be för dem. Jesus verkar som mest när vi är ute just bland de ofrälsta och ger ut Hans evangelium, när vi ber direkt för dem via t ex handpåläggning. Är det något jag har lärt mig i gatuevangelisation hemma och på missionsresor i Afrika och Asien så är det just detta, Jesus är där med väldig kraft och förmåga När vi ger ut Evangeliet bland de ofrälsta, om det så sker på gator och torg eller på arbetsplatser, hos grannar och släkt/vänner, i affären eller sportklubben…Detta är just Jesu löfte given i:
Matt. 28:18-20: ”Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: “Jag har fått ALL MAKT i himlen och på jorden. Gå DÄRFÖR ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, JAG ÄR MED ER alla dagar intill tidens slut.”
Mark.16:15-20: ”Och han sade till dem: “Gå ut i hela världen och PREDIKA EVANGELIUM för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd. TECKEN SKALL FÖLJA dem som tror detta. I MITT NAMN skall de driva ut onda andar. De skall tala med nya tungor. De skall ta ormar i händerna, och om de dricker något dödligt gift skall det inte skada dem. De skall LÄGGA HÄNDERNA på sjuka, och de skall BLI FRISKA.” Sedan Herren Jesus hade talat till dem, blev han upptagen till himlen och satte sig på Guds högra sida. Och de GICK UT och PREDIKADE ÖVERALLT, och Herren VERKADE tillsammans med dem och BEKRÄFTADE ORDET genom de tecken som åtföljde det”.
Apg.1:8: ”Men när den HELIGE ANDE kommer över er, skall ni få KRAFT och bli mina VITTNEN i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns” (inkl. din och min stad, ort eller by)…
Här slutligen en väldigt matnyttig länk, om ”Hypergrace” (radikala nådesförkunnelsen). Här finner du omfattande citat och texter av Michael Brown, Steve Hill, Smith Wigglesworth, Stanley Frodsham, Frank Mangs, Ulf Ekman från 2006 och Anders Gerdmar). Ha ett välsignat 2017, lev i den Helige Andes livgivande kraft och förmåga med hjärtats blick fäst på Jesus Kristus, varsågod:
http://evigtlivihimlen.tumblr.com/post/131173591756/hypergrace
Och har du inte tagit emot Jesus och frälsningen läs Evangeliet här, du som troende kan sprida detta vidare till alla ofrälsta runtomkring dig:
http://jesusliv.blogg.se/2016/december/julens-budskap.html
Här David Wilkersons profetia till Sverige:
http://www.dagen.se/livsstil/david-wilkersons-tal-till-sverige-1.118295
Och slutligen, här en länk till den helt fantastiskt välgjorda och roliga videon ”Atheist Delusion”, med svensk text:
https://youtu.be/ChWiZ3iXWwM
Och slutligen, här en länk till den helt fantastiskt välgjorda och roliga videon ”Atheist Delusion”, med svensk text:
https://youtu.be/ChWiZ3iXWwM
Kommentera