I din frysna själ suckar du efter liv som mättar, nästan i blindo rusar du än hit och dit, fyller dig med jordisk förnöjelse, kanske mera värld och synd eller rentav religion, knastertorr men den ger ju ett sken av Gudsfruktan och fromhet i alla fall. Men, Ljuset som vill värma ditt innersta och låta våg efter våg av Guds kärlek välla fram väntar…Livets Furste väntar på dig, när ska du vända om från substituten, dessa monument över livlös tomhet och komma till själva källan och ursprunget till sant liv som mättar? Har du i din Bibelläsning, bön och tillbedjan känt tårarna flöda fram i tacksamhet och förkrosselse, hur du bävande viskat ”Herre, ske Din vilja och inte min” då du skådat din Mästares ansikte och följt Honom i Hans Getsemane och Golgatavandring? Då du i sanning böjt dig inför Jesus och Hans Ord, inte bara som en hörare utan också görare…Lyssna aldrig på förkunnare, pastorer eller andra titlar som inte bär dessa erfarenheter, de kommer att leda vilse på andra vägar bort från Livets källa, hur religiöst fint och fromt de än må verka.
”Predika ORDET, träd fram i tid och otid, tillrättavisa, varna och förmana med allt tålamod och all undervisning. Det ska komma en tid då människor inte längre står ut med den sunda läran utan samlar åt sig mängder av lärare efter sina egna begär, så som det kliar i deras öron att få höra. De vägrar att lyssna till sanningen”(2 Tim.4:2)…Strax före Jesu Återkomst så kommer ett stort avfall inom kristenheten, troende kommer att lämna "den sunda läran". Detta talar Bibeln tydligt om, t ex: ”Låt ingen bedra er på något sätt. Först måste Avfallet komma och laglöshetens människa träda fram” och ”Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer några att avfalla från tron och följa villoandar och onda andars läror”. Jesus säger om denna Sista tid: ”Många falska profeter ska träda fram och bedra många”...Jesu sändebrev till olika församlingar finns i Uppenbarelseboken som handlar om ”Grand finale”, avslutningen på allt elände och den stora början på allt underbart som vi längtar efter. Ja, Jesus talar tydligt om detta avfall i sändebreven; Att många är så ljumma att Han måste spy ut dem (Upp.3.16), Jesus uttrycker sig ju inte ”religiöst” utan ofta rakt på sak, i kärlek och nåd absolut, men sanning utan smink. Vi är nu i vår tid mitt i detta avfall, ty ”allt Guds rådslut” predikas inte idag. De troende har i hela sina liv fått babymat, välling och de är andliga dvärgar som inte tål fast föda, och därför kan de inte heller lyda varken missionsbefallningen eller övriga kallelser över sitt liv, de har inte fått Ordets verktyg och utrustning som helgar och överlåter, som tar sitt Kors och följer Jesus, de har inte lärt sig kasta hindren överbord, allt det som stoppar Andens fria flöde och uppfyller, låter Guds eld bränna bort skräpet…Både förkunnare och troende är i religiösa underhållningsbranchen…”Vem är du att tala på detta vis, vem tror du att du är”? Svar: Absolut ingenting och inget förmår jag heller, urkass och värdelös utan Jesus, men ”nollan” har en etta som står bakom och stöttar, ger kraft och visdom…Många tror att när kyrkan är relativt full, när visst antal har bett frälsningsbön och kanske även döpt sig, ja då är vi ”på spåret”, men hur många av landets befolkning har det senaste decenniet blivit Jesu lärjungar, Andefyllda och lydiga Jesus och Ordet, som är ”Ordets görare och inte bara hörare”? Det bor tio mille här, om 1000 människor har förvandlats på så vis så är det en tiondels promille, dvs en på tiotusen, som att 10 sanna Jesu lärjungar har blivit till i Norrköping det senaste decenniet, väckelse i landet?...liknar snarare Sodom och Gomorra, på gränsen till Guds vredesdom alltså, du som kan din Bibel vet vad jag menar…
Ansvaret ligger självfallet hos både får och fåraherdar. Fåren blir vad de matas med, men de har fått möjlighet att själva läsa Ordet och lyssna in Anden, fåren kunde ha letat upp någon ”icke-öronkliare” och stannat kvar hos sådana opopulära filurer, men avtrubbade av ljumhet, världsliga bekymmer och förnöjelser så är det ju bekvämt att sätta sig till ro i kyrkbänken någon timma i veckan. I avfälliga tider så blir ”Öronspecialisterna” vägledande, de har tröskat sig igenom samfundsgången i deras Bibelskolor och ”befodringsinstanser”, bejakat allt ”kyrkligt korrekt”, avskalats allt ”radikalt trams” som bara skrämmer bort folk, specialtränats i retorisk och vältalig ”vällingmatning”, färdiga produkter efter flera decenniers bearbetning, och nu fyller de alla predikstolar och alla möjliga plattformar med fri tillgång till landets kristenhet. Men, de som gripits av Jesus och velat i Ande och sanning, i Ordet följa Herren blott är utfrysna…men i Anden brinnade, gott så, hellre i Jesu Härlighets närvaro än i människors meningslösa applåder, ”skrällande cymbaler” som bara stör Andens flöde…Paulus och Jesus sade såhär: ”Är det nu människor jag försöker få på min sida, eller Gud? Eller söker jag människors gillande? Hade jag fortfarande sökt människors gillande skulle jag inte vara Kristi tjänare”…”Ve er när alla människor talar väl om er! För på samma sätt gjorde deras fäder med de falska profeterna”. Paulus förtydligar ytterligare (i Jak.4:4-5) för dem som är ovanligt tröga ”Ni otrogna, vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara vän med världen blir fiende till Gud. Eller tror ni att det är tomma ord när Skriften säger: "Svartsjukt längtar Anden som han låtit bo i oss?"…För alla förkunnare av Ordet kommer ett val ”vem följa”, vägen Är smal, men du går med Jesus på den, det kostar allt, men du förlorar inget av värde…
Sedan finns en lära från särskilt trosrörelsen, som jag till viss del gillar, de har gett mycket gott särskilt i att lära kristenheten att ”tro” och ta emot löftena i konkreta bönesvar, men, en avigsida har varit det ”Hierarkiska auktoritetstänket”, som utgått från Gammeltestamentlig ordning och inte det ledarstuk som Jesus och apostlarna etablerade i Nya testamentets Nya förbund. Här anser många att själva Auktoritets-positionen som pastorer och annat andligt ledarskap besitter innebär att allt som sker genom detta ledarskap ändå är Guds vilja, jasså? Hur hänger det då ihop med att landets situation som världens mest sekulariserade och avfälliga land ytterst beror på just landets kyrka, och vem har lett denna kyrka? Sverige var en av världens Mest kristna länder på 50-talet, idag är det precis tvärtom, Guds vilja?...Många är de brinnande evangelister och andra tjänstegåvor som direkt hindrats att utöva sin kallelse av just kyrkliga styrelser, pastorer som då också stått i vägen för alla dem som kunde fått evangeliet, kunnat få bli betjänade av dessa ”andliga vildar”/bångstyriga eldsfacklor, kunnat bli frälsta, helade osv. Ordet varnar ”inte många av er bör bli lärare. Ni vet ju att vi ska få en strängare dom”, detta gäller också allt andligt ledarskap. Vars uppgift var att ”Utrusta de heliga till att fullgöra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp”(Ef.4:12). Jesus säger ”Vem är den trogne och kloke tjänaren vars herre har satt honom över sina andra tjänare för att ge dem mat i rätt tid? Salig är den tjänaren när hans herre kommer och finner att han gör så”…Vilken mat? Svar ”Guds hela rådslut”, allt Guds Ord, både välling och fast föda…Sedan varnar Jesus de herdar som inte handlar så med Ord som jag inte återger här eftersom då slutar du läsa, fast det är Jesu egna ord (i Matt.24:48-51)…Andliga ledarskapets ansvar är tung, blytung om man inte låter oket bli lätt och milt genom att vara ”korsfäst med Kristus” och låta Jesus ta både vanära och beröm, framgång och motgång…Svåraste är nog Pastorsuppgiften, tänk på alla medlemmar som vill göra så mycket och på ”sitt sätt”, alla dolda manipulatörer som inte alltid hör Andens ledning eller följer Guds vilja, nej, pastorn är inte en tillsatt betjänt som ska uppfylla alla möjliga och omöjliga viljor, en dörrmatta att skrapa av sitt….på. Pastorns uppgift är just att utrusta med Ordet, och kämpa för att fåren inte far iväg i värld och synd eller villolära, låta träna de troende i deras kallelser, inte minst i missionsbefallningen så de blir fungerande vittnen i Andens kraft. Och pastorn ska inte heller ställas på piedestal som en diktator (”det andra diket”), vars ord och gärning är detsamma som Guds förlängda arm och alla andra är förslavade undersåtar att uppfylla alla pastorns viljor. Här gick trosrörelsen något vilse, i det hierarkiska maktstyret, kanske just därför dess främste i vårt land blev katolik, det systemet är just uppbyggt efter en maktstruktur med en massa ”mellanhänder”, länkar mellan de vanliga troende och Gud, där påven är främsta ”ställföreträdare”, ofelbar i ord och gärning, lika i auktoritet som helig Skrift, ja, ni hör…
Och vad var den ”röda tråden” och den strålande slutsatsen och lärdomen i detta ”smått&gott”, vet inte, bedöm själv, jag var i bön och Bibelläsning och detta kom ut som en djup suck, renat guld i tårar för vissa och för andra pärlor till…Var välsignad med det som Herren må ha gett dig via inlägget, och glöm allt annat…frid.
Kommentera