Vi har hört smärtan och våndan hos flera evangelister och pastorer som berättat om nyfrälsta som efter en vecka, någon månad eller år försvinner ut "i världen" återigen. En del har inte bara bett efter en frälsningsbön utan verkligen mött Jesus, döpt sig och blivit del av församlingsgemenskapen. Men så sakteliga eller plötsligt inte ett spår av tron längre utan helt och hållet "världen"...

Ett globalt fenomen? Nej, t ex Kinas kristna har haft ständig tillväxt i decennier med extremt Jesushängivna gammel- som nyfrälsta, det är ett "västerländskt dilemma". Är det fråga om den "Sista generationens människa" som Bibeln beskriver vara extra fördärvad (2 Tim.3:1-8, 2 Petr.2:1-21)? Kan det vara välfärd och materialism som blockerar hungern efter Andligt liv och längtan efter Gud? En västerländsk människa som formats till ytlig och sinnlig njutningslystnad med snabba mentala och fysiska kickar, där de ständigt måste ges underhållning, i kyrkan likväl?

Läste om en undersökning som visade att för 100 år sedan och bakåt i tiden bevarades 80% av de nyfrälsta, men idag är det tvärtom och ungefär 20% är kvar i tron efter några få år...Varför? Förklaringen kan vara något av funderingarna ovan eller en kombination av allt detta, men vad skiljer då västerländsk kristenhet idag från förr? Framförallt Förkunnelsen! Jag har läst predikningar, böcker av eller om forna väckelsepionjärer som Edwards, Finney, Moody, Barrat, Pethrus, Mangs osv; De gav ut Guds Ordet direkt och omfattande, i sin Helhet, alla de olika teman Bibeln presenterar, både sött och salt, välling och fast föda. Det var Frälsningens nåd genom tron, Rättfärdiggörelse av nåd och tro, Guds kärlek och godhet, men också Omvändelsens, Syndanödens och Syndabekännelsens nödvändighet, om Helgelse och Överlåtelse, om Himmel och Helvete...Idag ges Ordet ut sparsamt, det blir inbäddat i en mängd berättelser, illustrationer och i närmast teatraliskt stuk ofta kryddat med komik, något som är väldigt själsligt underhållande och triggar/"hypar upp" det känslomässiga, men var är Andens verkliga liv, närvaro och kraft? Var är Jesus? Om människor blir "frälsta" via i huvudsak underhållning och själsligt "hype" så kräver dessa människor detsamma för att bli kvar i tron och i våra kyrkliga sammanhang. Men om människan blir gripen av det eviga Guds Ordet och den Helige Ande från Ovan så bär det in i evigheten bortom denna världs utbud av själslig underhållning, särskilt om Ordet ges ut i sin Helhet, det sanna livet från Jesus är i Guds Ordet, i Anden...

Jag tror det behövs en återgång till såsom de trodde, levde och predikade förr, äkta kristendom, det 2000 åriga:

1. Guds Ord, det fulla Evangeliet och Kristi lära med alla dess olika teman, inklusive varningar om ett evigt straff i Helvetet, något som ger en sund och "realistisk" Gudsfruktan, vilket i slutändan faktiskt är Guds kärlek eftersom det hjälper till att rädda och bevara. Därtill självfallet också om Guds godhet och nåd i all dess rikedom och mångfalld. Det är bara att läsa Bibeln, vad står det där? Vilka teman och direktiv har Gud gett oss...Läs, tro och följ, svårare än så är det inte...

2. Ett riktigt personligt möte med levande Gud, ett livsförvandlande "Jesusmöte", där man via Omvändelse och tro låter Jesus vara Herre över hela ens liv, i alla livets områden, såsom Ordet säger "Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig" (Gal.2:19-20)...Och det finns inget underbarare än att låta "Jesuslivet" i all sin Andliga rikedom pulsera i och genom hela ens väsen, det är saligare än saligast, högsta tänkbara nivå av existens, själva Livets egentliga mening och syfte, jag vet, jag lever själv det "Jesuslivet"...  :)

Summasumarum: Även om jag sett nyfrälsta bli härligt bevarade i tron, så har också jag sett det djupt smärtsamma och "obegripliga" i nyfrälstas avfall från Kristus. Detta har drivit mig, nästan i desperation till att söka ännu mer svar och lösning i det grundrecept som verkligen fungerat i alla tider och kulturer, dvs Ordet och Anden och intet därutöver, gärna formulerat via "klassisk frikyrklig väckelsekristendom", läs väckelsepionjärerna och väckelsehistoria så får de se och lära...Nej, det Är inte något dammigt gammeldags eller dagdrömmeri om fornstora dagar i en sorts flykt från dagens moderna verklighet, det är det eviga Guds Ordet som är "levande och verksamt", det är sant Ande och liv från Jesus...Du kommer märka hur nära väckelsepionjärerna lever i och av Ordet och hur totalt beroende de var av Andens liv och kraft. Och om vi följer deras exempel och förebild så kanske också vi kan få behålla våra nyfrälsta i Herrens hagar utan att världsliga vargar rycker bort dem så grymt och obarmhärtigt. "Så säger Herren: Ställ er vid vägarna och spana, fråga efter de urgamla stigarna. Fråga efter den goda vägen
och vandra på den, så ska ni finna ro för era själar"(Jer.6:16)...

P.S! När jag tog emot Jesus -95, så behövde jag endast Guds Ord och Jesu Härlighets närvaro...Hade en bokhylla med många av de bästa litterära verken, rensade ut allt och ställde dit endast Bibeln, ingen TV eller ens radio, bara Jesus och jag, och Hans enormt levande och verksamma Ord, det var "Himmelriket"...Hade kunnat sitta i en grå betongbunker med endast en Bibel och lycklig som få, därför är jag inte bekväm med all yttre stimuli i dagens Gudstjänster där man måste leta med ljus och lykta efter det rena och direkta Guds Ordet...Förr kunde en väckelsepredikant stå vid en predikstol och bara läsa ur Bibeln, lååånga avsnitt, strax före endast några få sånger, och folket blev djupt gripna av Ordet och Anden som medföljde förkunnelsen. Jag vädjar till hela den svenska predikantkåren, Vänd tillbaka till det levande och verksamma Guds Ordet...

Kommentera

Publiceras ej