FÖRFÖLJELSEN! Är en verklighet mot alla som vill i sanning följa Jesus och Guds Ord. ”Så kommer också alla som vill leva gudfruktigt i Kristus Jesus att förföljas” (2 Tim.3:12) och Jesus sade: "Ni kommer att bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst"(Mark.13:13).

80% av all religiös förföljelse är mot Jesu anhängare. Kristna har varit och är de överlägset mest förföljda, miljoner blev ”riktiga” martyrer under de romerska kejsarna, under medeltiden torterade katolska inkvisitionen tusentals protestanter (”väckelsefolk”) och de brändes på bål, bara för att de ville följa Jesus och Guds Ord i sanning, likaså slängdes baptister i fängelse under 1800-talet och idag slaktas mer än 50 000 trossyskon varje år, i Kina, Nordkorea, muslimländerna m m…

Då bleknar ju det vi kristna i västerlandet får möta; några gånger har jag blivit hotad med stryk, fått utstå strypgrepp, hatiska ord, förtal och intriger, kanske förlorat något jobb eller orättfärdigt missunnats o d på grund av Jesu vittnesbörd, men det är ju ingenting i jämförelse med förlust av hem och ägodelar, tortyr och död...Varför detta intensiva hat? Det måste vara eftersom Jesus faktiskt Är "vägen sanningen och livet", då reagerar mörkret och allt ont, ja överhuvudtaget allt som vägrar omvändelse och tro...Joh.3:19-21: ”Ljuset kom in i världen, men människorna älskade mörkret mer än ljuset eftersom deras gärningar var onda. Den som gör det onda HATAR LJUSET och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar INTE SKA AVSLÖJAS. Men den som lever i sanningen kommer till ljuset, för att det ska bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud”…Detta är den egentliga anledningen till detta hat, denna förföljelse mot kristna i alla tider, d v s Ljuset (Jesus, den Helige Ande) i oss frälsta Jesu anhängare är obehagligt då det avslöjar mörkret, synden och försöker väcka samvetet…Men, ”Guds Ord är levande och verksamt” och ”Evangeliet är Guds kraft till frälsning” som Bibeln säger, det finns många vars hjärtan ändå är mogna till skörd och när de får höra Guds Ord och Evangeliet så väljer de omvändelse och tro och kommer över till Guds sida, till Jesus.

Vidare: Det var en kinesisk kristen som hade suttit i fängelse och torterats i många år, han kom till västerlandet, vittnade och predikade i våra kyrkor, efter ett tag fick han förföljelse i form av förtal från ”de egna”, antagligen ljumma och avfälliga s k ”kristna” som reagerade på hans ”väckelsestuk” i liv och lära…Han berättade att detta svek från de egna var värre än fängelset och den fysiska tortyren där…Paulus plågades också ofta av trossyskonens svek och angrepp, om det inte var fariseerna så var det falska bröder och villolärare, Fil.1:15-17: ”En del drivs visserligen av avund och rivalitet, men en del predikar Kristus med goda avsikter. De gör det av kärlek, för de vet att jag är satt till att försvara evangeliet. De andra predikar Kristus av rivalitet, med orena motiv, och tror att de kan göra min fångenskap tyngre”…Här ytterligare ett exempel, 3 Joh.1:9-10: ”Jag har skrivit till församlingen, men Diotrefes, som gärna vill vara främst bland dem, tar inte emot oss. Om jag kommer ska jag därför påminna om det han gör, hur han sprider elakt förtal om oss. Och han nöjer sig inte med det, utan han vägrar ta emot bröderna, och när andra vill göra det hindrar han dem och driver ut dem ur församlingen”…

Jag har personligen ända sedan jag valt att följa Jesus och i sanning Hans Ord fått också min beskärda del av ”syskonsvek” och den sortens förföljelse från ”de egna”. Vilket verkligen har gett den oerhört dyrbara (och dyrköpta) erfarenheten att ständigt kunna förlåta och välsigna, att älska oavsett vad, inte älska på ett dumt och obibliskt sätt där man låter sig vara en dörrmatta att ständigt skrapa av sin.….på, och så utsätta mig och mina närmaste för onödigt lidande. ”Dörrmattestuket” skulle ju bara ge falsk bekräftelse till den felande att det är okej, ingen omvändelse behövs, det är bara att fortsätta…Älska och förlåta ska vi alltid göra, men vi har ingen skyldighet att vidare utsätta oss för förföljelsen om vi kan undvika det. Har också under många år haft nära och kära syskon i Herren som stöttat, uppmuntrat, gett råd och varit och är till stor välsignelse för oss så det har verkligen inte bara varit elände. Herren har försett och förser med underbar syskongemenskap där man kan samlas och be och ha Gudstjänst tillsammans.

Efter 22 år av aktiv tjänst för Jesus i evangelist- och (väckelse) förkunnargärning så är lärdomarna många, också i att ofta låta rannsaka sig själv utifrån Ordet och i att låta den Helige Ande belysa varje hjärtats vrå och ev. dolda motiv. Bibeln lär att vi ska stå upp för, tala och leva ut Guds Ords sanning utan kompromiss, ljumhet och falskhet, detta har jag gjort, vilket också medfört en ständig konfrontation med mörkret, både hos världens barn och troende, men många har också blivit välsignade, frälsta o s v. En stor lärdom är också att vara försiktig med och verkligen vinnlägga sig om Andens ledning vad gäller att tillrättavisa en broder eller syster i Herren, samt att tydligt och omfattande stå på Ordets grund i det. Att predika ”väckelsebudskap” är ett utgivande som är till många, hela kristenheten, och det är bara den enskildes samvete som drabbas av Ordet och den Helige Ande som direkt överbevisar personen ifråga, här anklagar många ”väckelsepredikanten” för att vara dömande, detta är helt fel, de pekar egentligen finger åt Guds Ordet och Guds Ande…om predikan eller delar av den inte stämmer in på lyssnaren så borde man ju inte ”bli sårad” (egentligen: ”få syndanöd”), jag brukar låta Ordet och Anden rannsaka mig också under predikan (den egna som andras), och jag bara njuter av det oavsett hur ”tuff” predikan må vara, för jag råkar vara fri…om inte så omvänder jag mig och Jesus förlåter och renar, sätter fri…Ett stort fel en del pastorer och andliga ledare som är i höga positioner (i människors ögon) gör att de anser sig automatiskt har rätt när de levererar åsikter och kanske tillrättavisningar till särskilt, i deras ögon vilda och ”bångstyriga” evangelister och väckelsepredikanter. Deras ”position”, ställning i de kristna kretsarna är deras kvitto på att Gud talar genom dem, de har alltid rätt. Jesu motståndare Fariseerna och Saddukeerna resonerade så, att deras (”gudagivna”) titlar och positioner säkerställde att de talade å Guds vägnar, så tänkte också medeltidens ”religiösa” kungar, de härskade som blodtörstiga tyranner då de (och folket) trodde de var Guds röst i tiden, de hade aldrig fel. Många tänker sig att det måste vara Guds vilja varje andligt ledarskap som finns, men t ex Översteprästerna på Jesu tid var mänskligt och politiskt tillsatta. Det är väldigt långt ifrån att i särskilt avfälliga tider Guds vilja sker i tillsättandet av andliga tjänster, snarare tvärtom, Ordet säger ”Därför har också Guds vishet sagt: Jag ska sända dem profeter och apostlar, och en del av dem ska de mörda och förfölja”, Luk.11:49. Guds sanna andliga ledarskap vinner inte alltid framgång i kristenhets ”rampljus och karriär”, de ställs sällan på piedestal och vinner utmärkelser, vissa kan det bli så med Trons hjältar som de är, men vanligaste mönstret i både Bibeln och väckelsehistorien är förföljelse både från hedningar och ”troende”, det är som Paulus säger i 2 Kor.4:8-11, 16-17: ”Vi är ständigt trängda men inte instängda, rådvilla men inte rådlösa, förföljda men inte övergivna, nerslagna men inte utslagna. Alltid bär vi Jesu död i vår kropp, för att också Jesu liv ska bli synligt i vår kropp. Vi som lever utlämnas ständigt åt döden för Jesu skull, för att också Jesu liv ska uppenbaras i vår dödliga kropp. Därför ger vi inte upp. Även om vår yttre människa bryts ner, förnyas vår inre människa dag för dag. Vår nöd, som är kortvarig och väger lätt, bereder åt oss en väldig och överväldigande härlighet som väger tungt och varar för evigt”.

Hur galet kan det alltså inte bli och blir med detta obibliska antagande om att titlar, anseende och positioner rättfärdigar och ger legitimitet till allt vad ledarskap säger och gör, Hebr.13:7: ”Tänk på era ledare som har förkunnat Guds ord för er. Se vad deras liv har lett fram till och ta efter deras tro”. Och detta förutsätter självfallet att ”dessa ledare” ska just ha förkunnat Guds Ord och haft ett äkta, helöverlåtet kristet liv och lära. Två av landets mest ansedda pastorer, kända som en av de främsta i Bibelkunskap hade tusentals troende beundrare, som lyssnade till dem (jag var en), och så blev den ene katolik anammandes katolska irrläror och den andre svek familjen och ja, ingen utläggning behövs…frågan är, skulle vi följa dem i deras exempel?…En annan känd svensk evangelist blev en av den falska nådesförkunnelsens främsta företrädare i världen, denna antinomianistiska villolära som internationellt kallas för ”hypergrace”, ska vi följa efter?…ja, tusentals (både troende och hela församlingar) i bara detta land har redan gjort så, men då lämnar man den klassiska kristna tron. Käre vän, lyssna inte på människor, följ inte människor vilka de än är som en svans och papegoja som bara upprepar vad dessa ”idoler” säger…Följ Jesus Kristus och Guds Ord, i den Helige Ande. Ja, sann Jesu efterföljelse innebär förföljelse, kanske just detta faktum är främsta orsaken till många att inte "ta sitt kors och följa Jesus", då har alternativet världslig anpassning, liberalteologi och ett "evangelium light" blivit den lätta och "breda" utvägen, man må ha "vunnit sitt liv" här i jordelivet, behållit sin pastorstjänst, predikstolar och plattformar och fått ljumma församlingsmedlemmar stanna kvar, eller blivit populär och omtyckt på jobbet, liksom "en i gänget"...Men, då har man också förlorat den där innerliga, Härlighetsfyllda Jesu närvaro, Andens liv och kraft; men käre vän, 1 minut med Jesus är mera värt än Allt världen må ha att erbjuda, och förföljelsen, ja, den "känns" allt mindre ju mer Jesus får plats i hjärtat, Jesus som är "vår själs Herde och vårdare" och som ger oss ”Liv och liv i överflöd”…

”Det som såddes på stenig mark är den som hör ordet och genast tar emot det med glädje, men han har ingen rot inom sig utan tror bara för en tid. När han möter lidande eller förföljelse för ordets skull så kommer han genast på fall”, Matt.13:20.

Visst har jag förebilder, men det är oerhört svårt att finna sådana idag levande pastorer och andliga ledare, vi i västerlandet lever nämligen i ”Sista tidens stora avfall” från kristna tron, detta är en dyster verklighet i våra församlingar idag, som Ordet säger ”Kan väl en blind leda en blind? Faller då inte båda i gropen?”…Därför har jag sedan länge fyllt bokhyllan med böcker av väckelsepionjärer från förr, deras predikningar, vittnesbörd av liv och lära är mina förebilder att följa…sådana som Rosenius, Finney, Moody, Spurgeon, Barrat, Pethrus, Mangs, Wigglesworth mfl. Men, först och främst, JESUS och Hans Ord…Missförstå mig inte, det finns bra andliga ledare och församlingar också idag, har mött sådana i liv och tjänst, men i det stora hela, allmänt sett så…vi måste avslöja mörkret i ljuset så att sanningen kan sätta fri…

Jag och frun fick ett profetiskt ord av en broder i början av vår tjänst, det har visat sig bli verklighet och fungera gång på gång, nämligen Jes.54:15-17: ”Om man sammangaddar sig mot dig, kommer det ingalunda från mig. De som sammangaddar sig mot dig skall falla för dig. Se, jag skapar smeden, som blåser upp kolelden och formar ett vapen genom sitt arbete. Jag skapar också fördärvaren till att förstöra. Inget vapen som smids mot dig skall ha framgång, och varje tunga som upphäver sig mot dig skall du i domen döma skyldig. Detta är Herrens tjänares arvedel, och deras rättfärdighet kommer från mig, säger Herren”…

Sedan har jag också fått följande Bibelställe som ett ledord för evangelist- och förkunnargärningen, jag avslutar detta inlägg med det. Gud välsigne dig som läst, hoppas du fått tröst och uppmuntran, kanske en del också förmaning och "korrigering", här 2 Tim.4:1-5: ”Jag uppmanar dig allvarligt vid Gud och Kristus Jesus, som skall döma levande och döda, och inför hans uppenbarelse och hans rike: predika ordet, träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och all undervisning. Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen. De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter. Men var du sund och förnuftig i allt, bär ditt lidande, utför en evangelists gärning och fullgör din tjänst”.

P.S! Ett annat sätt att möta förföljelse är också "utfrysning", att hamna i "onåd" i ett sammanhang (t ex ett samfund, församling). En predikant, profet eller evangelist hamnar plötsligt i "frysboxen" och blir "persona non grata", d v s icke önskvärd, som om denne inte längre existerade, "tystnad" är ett förödande, iskallt och kärlekslöst budskap...Kommer ihåg en känd evangelist som hamnade i denna sits i Pingströrelsen, men han råkade ha "skinn på näsan" och det var tragikomiskt många gånger...hans "tjänst" blomstrar och bär frukt idag. En annan som sparkades ut längre bak i tiden från samma rörelse var en av landets främsta Gudsmän, jag intervjuade honom i radio en gång, Bror Spetz är hemma hos Jesus nu, och hans församling bär frukt. Frågan är, hade alla dessa ansedda pastorer rätt i sina utfrysningar (”bannlysningar”)?...Vet ni, jag har mött många Gudsmän och Gudskvinnor som har gett ut fantastiska budskap direkt från Gud, de är smorda, Bibelkunniga och helöverlåtna; Men predikstolar och plattformar förblir stängda, församlingar och nationella kristna tidningar bryr sig inte ens om att svara på deras förfrågningar och inskick. På tal om sistnämnda, vilket enormt ansvar några få redaktörer har! De besitter makten vilka som får tala till nationen (nåja, några tusen då…) och vilka som ska "bannlysas". Vilket är deras beslutsunderlag? Är det en andlig bedömning eller är det anseende, titlar och positioner? Hur många har hamnat i "frysboxen"? Hur många har fått stort utrymme där de inte borde fått något alls, detta märker vi när plötsligt livet hos dem inte alls stämt med läran...Är det också praktiskt färdighet, sådant som tale- skrivkonst, retorik och t o m poetisk förmåga som fått företräde? Eller kanske svågerpolitik, samfundspolitik eller "kyrkopolitik". Borde inte dessa tidningsredaktioner bestå av landets allra Bibelkunnigaste och framförallt mest "andliga" personer, nationella apostlar och profeter? Eftersom folket är så trögt att själva läsa Guds Ord och lyssna in den Helige Ande så suger de till sig det som levereras till dem via media, d v s dessa tidningar, och likaså TV-kanaler formar faktiskt dagens svenska kristenhet, vilket ansvar! Jesus sade "på frukten känner vi igen trädet", vilken frukt hade andliga ledarskapet eller "plattformsväktarna" förr, och hur är det idag? Vem bär främsta ansvaret för dagens situation i svensk kristenhet? Vi ska alla göra räkenskap en dag för hur vi förvaltat våra talenter och möjligheter, må vi alla leva i Gudsfruktan och ödmjukhet genom att verkligen förankra våra beslut och vägval i Ordet och Anden och inget annat, oavsett kostnad, oavsett förföljelsen som sann Jesu efterföljelse innebär...

Käre vän, det är värt All förföljelse, hur svår den än kan vara att få tillhöra Jesus, följa, lyda och älska Herren. I mina gråaste vardagsstunder är Han där och det börjar bubbla fram en djup Guds glädje på insidan och jag är hellre i en betongbunker med Jesu Härlighets närvaro än i en lyxvilla vid havet utan Jesus! I stunder av seger och ”framgång” är Herrens jublande glädje där och all ära går till Herren Jesus. I tider av lidande och nöd omsluter Jesus min själ i sin famn som en varm filt av sin kärleksnärvaro, och Han ger en frid som övergår allt förstånd. I djup tillbedjan och lovsång till Jesus så uppfylls jag av Herrens Härlighet och helighet, det himmelska blir mer verkligt än det jordiska, tid och rum försvinner och tårarna flödar fram i tacksamhet och hänförelse då jag förnimmer JESUS…Låt förföljelsen komma, jag står här tillsammans med Jesus, ty ”Gud har själv sagt: Jag ska aldrig lämna dig eller överge dig . Därför kan vi frimodigt säga: Herren är min hjälpare, jag ska inte vara rädd. Vad kan en människa göra mig?” (Hebr.13:5-6). Nu avslutar jag (återigen) detta lite längre inlägg med ett underbart Bibelställe som så oerhört starkt och överväldigande knyter samman det vi nu talat om, Rom.8:33-39: ”Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. Vem är det som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och vädjar för oss. Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: För din skull dödas vi dagen lång, vi räknas som slaktfår. Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. För jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som ska komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre”.

Var Välsignad käre vän, jag försökte här lyfta fram i ljuset lite av allt det som borde sägas men sällan eller aldrig talas ut, du troligtvis hungrar och törstar efter Jesus och Guds levande och verksamma Ord eftersom du orkat läsa ända hit...:) Jesu frid och glädje till dig, Amen.

”Saliga är de som blir förföljda för rättfärdighetens skull, för dem tillhör himmelriket. Saliga är ni när människor hånar och förföljer er och ljuger och säger allt möjligt ont om er för min skull. Gläd er och jubla, för er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er”…

Förföljelse, Jesu efterföljelse, Kristen förföljelse, Lidande för sin tro,

Två kända profetior om Sista tidens avfall från klassisk kristen tro:

1. William Booth: "I den yttersta tiden skall det bli: Religion utan den helige Ande. Kristendom utan pånyttfödelse. Förlåtelse utan syndabekännelse. Politik utan Gud. Himmel utan helvete".

2. Emanuel Minos återberättade en profetia han hörde -68, här en del av den: "Jag såg att det kommer en ljumhet utan motstycke bland kristna. Ett avfall från sann och levande kristendom. De kristna kommer inte att vara öppna för rannsakande förkunnelse tiden före Jesu återkomst. De kommer inte att lyssna om synd och nåd, lag och evangelium, bot och bättring. I stället kommer en annan slags förkunnelse, en slags lyckokristendom. Det gäller att bli framgångsrik och nå fram. Det handlar om materiella saker, på ett sätt Gud aldrig hade lovat det. Kyrkor, frikyrkor och bönehus blir mer och mer tomma. I stället för en förkunnelse om att ta sitt kors och följa Jesus, blir det underhållning, konst och kultur, där det skulle vara väckelse, nöd och omvändelsemöten. Detta kommer att ske i stor utsträckning strax innan Jesus kommer tillbaka och olyckan bryter lös över oss."

Gud har gett Alla troende övernaturliga nådegåvor såsom 1 Kor.12 undervisar om, t ex Helandets, Kraftgärningars och Profetians nådegåva. Därutöver har Gud till sin församling gett Tjänstegåvor, vi läser Ef.4:11-12 ”Och han gav några till Apostlar, andra till Profeter, andra till Evangelister och andra till Herdar(pastorer) och Lärare, för att utrusta de heliga till att fullgöra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp”. Därutöver får vi troende från Herren en mängd olika uppgifter och uppdrag, men gemensamt med alla dessa gåvor och uppgifter är att vi måste ha en övernaturlig utrustning från Ovan, en Guds smörjelse och kraft till det vi gör för Jesus och Guds rike, om inte så blir det bara mänskliga, själiska ansträngningar som inte bär en bestående frukt av frälsta människor som växer i lärjungaskap och bevaras till de eviga boningarna…

Vet ni kära vänner, att de flesta troende sitter i våra församlingar i åratal och deras enda uppgift har varit att nöta på kyrkbänken och lätta på pluskan så kyrkobyggnaden och pastorslönen kan bibehållas, de är varje helg åskådare till söndagens ”religiösa underhållning” på 60 minuter, varefter det ”heliga” fikat tar vid…Ändå har Gud gett dem enorma gåvor och viktiga uppgifter för Guds rike, i och genom församlingen att utföra. För dig som pastor så är det din uppgift och ansvar att upptäcka gåvorna och uppdragen Herren (inte du) gett dem, och sedan att låta träna dem och aktivera dem så de äntligen får bära rik frukt för Jesus och Hans rike. Guds Ande har redan talat till de troende vad som är deras gåvor och uppdrag, det är nedlagt djupt i deras hjärtan som en längtan, och när de råkar vara i närheten att utföra eller åtminstone se sina gåvor och uppgifter vara verksamma hos någon så skälver hjärtat och fylls av iver och glädje, men så försvinner det bortom räckhåll ty inget utrymme ges, ingen möjlighet att själv komma ut i det…

Det mest tragiska i de kristna lägren är att det finns vältränade Tjänstegåvor och troende som helt klart fått specifika uppdrag av Herren för att välsigna och bygga upp församlingarna, de har också haft åratals av ”frukt” på sin kallelse och gåva, som Jesus sade ”på frukten känner vi igen trädet”. Evangelister som har lett många till frälsning och har fått igång andra i evangelisation, Men, dessa evangelister har stängts ute från stora evangelistiska tillfällen och möjligheter, gång på gång, och detta mitt i församlingen! Istället har man ägnat sig åt att söka vinna människor på andra sätt än att använda det som Gud givit åt det syftet…Man har haft sina ideer om hur folk ska lockas och dras till kristna tron, kanske via lättsam underhållning med lite försiktigt lättsamt evangelium inbakat. Man har portat Evangelisten av rädsla att denne är för radikal och bara skrämmer bort dem, nonsens, tjänstegåvorna har en speciell smörjelse och förmåga från Herren att utföra sitt uppdrag, att hindra detta är att hindra Guds vilja och ordning, det är faktiskt att utsätta de ofrälsta för risken att gå evigt förlorade, och när tillfällen fått passera revy gång på gång så kan mycket väl skaror av dyrbara själar förlorats, fråga dig, Var är de idag? Är de frälsta och bevarade? Visst är Alla kallade att utföra ”missionsbefallningen”, det är kanske den viktigaste ”talenten” alla troende har att förvalta, men det kan inte få ske på bekostnad av Evangelistens uppdrag, inte främst för att denne skulle bli stukad och nertryckt men för Guds rikes och de ofrälstas skull! Inte sagt att evangelisten får allt och alla frälst, men ändock, på frukten känner man trädet…och självfallet finns evangelister, profeter, de med helandets gåvor o s v som måste få tränas väl och länge för att kunna bära frukt av sin kallelse. Du kan misslyckas 100 ggr och Herren slänger inte dig på soptippen för det, men den 101 gången fungerar det…

Församlingarna är idag fulla av sjuka och lidande, och det sitter flera med Helandets nådegåvor…Varför inte ge bekräftelse och utrymme för dem, i förbönstillfällen,  i bön för sjuka? Om de inte aktiverats i gåvan, så träna dem då, och när de väl fungerar så kan Guds lösning och hjälp nå de lidande och sjuka, och dessa kan hjälpa fler att komma ut i Helandegåvor. Alla ska som troende lägga händerna på sjuka som Mark.16:18 säger, men ge de med Helandets nådegåvor företräde…Och Profeten, var är Profeten som visar vägen, varnar och uppmuntrar, ger tilltal från Gud (vilket självfallet ska prövas). Och Läraren ger ut Kristi lära, det sanna Evangeliet och Guds Ord i dess Helhet för att ”bevara fåren från vargen” med dess liberalteologi, sekulariserad och obiblisk ”humanreligiösitet”, falsk nådeslära (sk ”hypergrace”), katolska irrläror o s v…

Guds vilja är uppenbarligen att Var och en ska göra sin kallelse, sitt uppdrag, sin gåva. Hur svårt kan det vara? Alla kan fälla mindre träd och buskar, men om en skog med höga träd ska fällas, vem anlitas för att utföra jobbet? Skogshuggaren självfallet! Om inte denne utför jobbet så lyssnar man på denne, lär sig och tar råd och vägledning…Rom.12:4-8: ”Ty liksom vi i en kropp har många lemmar och alla lemmarna inte har samma uppgift, så är vi, som är många, en kropp i Kristus, men var för sig är vi varandras lemmar. Vi har olika gåvor alltefter den nåd som vi har fått. Den som har profetians gåva skall profetera i överensstämmelse med tron. Den som har gåvan att tjäna skall tjäna i sin uppgift. Den som undervisar skall undervisa i läran. Den som förmanar skall göra det i den uppgiften”…

Hur ska en församling fungera frågar sig många? Och så har svaret blivit i decennier för de flesta Frikyrkor att i stället för apostlar, profeter och evangelister utnämner man styrelser, ordföranden, föreståndare med mera. Detta är en sekularisering av kristna kyrkan. I stället för förankring i Bibeln i synen på kyrkans ledning och funktion så härmar vi folkrörelsevärlden och företagsvärlden. Men vi har i Bibeln, förutom de nämnda Skriftställena, en väldigt tydlig och detaljerad förebild i Apostlagärningarna, ett strålande exempel för alla församlingar att följa, där var Gudsriket alltid verksam i just övernaturliga tjänte- och nådegåvor, och Herren Jesus bekräftade ständigt Ordets förkunnelse med tecken och under, precis som Mark.16:20 säger. Men, sekulära oandliga styrelser/ledarskap och andra strävanden i världslig och själisk anpassning stryper effektivt varje ansats att få till en ”apostoliskt” fungerande församling. Man måste ha en ”stämpelklocka”, sådan man har i fabriker och varje minut är räknad för varje enskilt religiöst inslag i Gudstjänsten, en Gudstjänst som är i förväg noga planerad i minsta detalj; Det blir kort lovsång, kort predikan som är själsligt kul och underhållande samt lättsmält (några få Bibelord), inget ”eftermöte”, nåja, kanske en snabb bön för några som har det besvärligt och sedan äntligen efter 60 minuter ljuder ”bordsbönen” och de härliga bullarna väntar vid fikat. Och var någonstans ska Allsmäktig Gud, Härlighetens Herre och den Helige Ande klämma in sin manifesterade vilja och ingripande i denna ”Gudstjänst”? Var ska någon profetera, ge ett kunskapens ord, förmedla något helande, Var? Det är ju total mänsklig kontroll som råder, den Helige Ande och Hans gåvor har absolut ingen frihet att ”göra sitt”…Min bokhylla är fylld av skildringar från 1800- och 1900-talets stora väckelser. Vet ni att i genuina väckelsetider och skeenden så var både lovsången och eftermötet ofta längre än själva predikan, en  predikan som dessutom inte alls var 20 minuter utan lååång, den var inte i ”macdonaldstuk” utan både välling och rejäl fast föda…Och om det finns ofrälsta på mötet, var inte så stolt, rädd, ljum, likgiltig, okunnig, oandlig, dum eller vad det nu är som hindrar dig som ledare att släppa fram evangelisten, du kan mycket väl få det som Hes.3:17-21 bildligt säger, d v s få ”deras blod på dina händer” om de går evigt förlorade och missar Himlen för att du stängde evangelisten ute från sitt av Gud givna uppdrag…

Vidare: Många gånger när lovsången och Guds Ord genom predikan banat väg i människors hjärtan så kommer Andens frihet och närvaro över mötet och folket, genombrottet är nära där de lidande kan i trons bön få helande, där de torra kan bli Andligt fyllda, de fångna befriade och ofrälsta ta emot Jesus, men istället för att fortsätta i ett lååångt eftermöte med lovsång och förbön så hugger mötesledningen bryskt av, PANG, den himmelska dörren slås igen i köttslig raseri, dags för fika nu…Jag har varit i riktigt andliga möten som pågått i 6-8 timmar, det blev aldrig tråkigt, obekvämt, tröttsamt, nej, tiden bara ”försvann”, varför? Därför att JESUS var där…De sekulära troende tror att de ska vinna världens barn ”med världen”, de begriper inte att det är just det ”andliga och övernaturliga” de desperat behöver  och kommer att överväldigas och överbevisas av, jämte Guds levande och verksamma Ord förståss…Kanske är det så att dagens kyrkoledarskap har kompromissat till världslig anpassning till den grad att deras eget andliga liv har fördunklats och de inte längre känner igen den Helige Ande, och när så det ”karismatiska” börjar komma fram så får de panik och förvirring, det själiska och mänskliga tar kontrollen och Gud stängs ute…

Slutligen, vi alla måste Välja vilken väg vi ska gå som troende likväl som församling. Ska det vara Guds och Bibelns väg eller Världens väg, med det mänskligt själsliga och oandliga, ja, ofta obibliska även om det laboreras med Skriftställen för att ”ge ett sken av Gudsfruktan, men förneka dess kraft” (2 Tim.3:5). Som vanligt i dessa ”religiösa” sammanhang så utraderar 5% av Guds Ordet resterande 95%, nåden och kärleken stampar lydnad, överlåtelse och helgelse under sina totalitära fötter, vilket visar att denna förvrängning av Guds sanning inte alls var ”sann Guds nåd” och ”verklig Guds kärlek”, ty fienden kommer alltid med falska alternativ för att bedra…HUR kan det vara nåd och kärlek om det i slutändan leder till att bedragna troende går evigt förlorade, och att ofrälsta inte alls blev ”andligt födda på nytt” och trodde enligt ”evangelium light” att de skulle ha sin Himmelska biljett klar, fast de fortsatte ett s k ”kristet” liv i uppenbar synd och uppror gentemot Gud och Hans Ord och vilja…Låt oss läsa Guds Hela rådslut, Allt Guds Ord så får vi en sann Helhetsbild, ty ”summan av ditt Ord är sanning” som Bibeln säger. Detta är ett annat budskap, men läs Hela Bibeln, särskilt Nya Testamentet där det ”Nya Förbundet” presenteras, men också G.T då det hör oskiljaktligen ihop med N.T. Då finner du flera ”röda trådar” som utgör Kristi lära och Evangelium, då får du den fulla sanningen om varje enskilt ämne. Hur svårt kan det vara? Bara läs…det är ju Guds eget Ord…

Nåja, kom lite utanför temat här, så käre vän, tack för att du läst. Mitt Gudagivna budskap var helt enkelt, följ det Bibliska sättet, i ditt liv och i din församling. Upptäck och aktivera dina tjänste- och nådegåvor, låt dig tränas, var frimodig och stark i den Helige Andes kraft och förmåga. Se till att vara Uppfylld av den Helige Ande (Ef.5:18), lev i renhet, helgelse och i omvändelse vid behov, lyd den Helige Andes maning i ditt innersta, ta steg i tro och agera, och du skall få se hur ditt hjärtas stora längtan blir verklighet och människor i stor mängd blir välsignade och Jesus blir ärad och förhärligad, Halleluja! Du som pastor eller församlingsledare av något slag, ta ditt ansvar och ”släpp folket fri”…Utmana och upptäck fårens gåvor, ge utrymme, träna, bistå, ge tröst och stöd vid behov, stoppa inte Guds gåvor! Herren väljer ofta det som ingenting är i världsliga ögon för att det mänskligt starka ska stå i skam och All ära ska gå till Herren Jesus…Gör så, och den församling du leder, fast det ska vara Herren Jesus som leder, ja det blir en sann tillväxt, inte nödvändigtvis i ”kvantitet” utan i ”kvalitet”, vill du återfinna 5% av församlingsmedlemmarna i Himlen eller 95%?...Allt och alla, Guds kärlek och nåd, Jesu frid och glädje till er, Amen

Andliga gåvor, Evangelist, Församlingen, Lärare, Nådegåvor, Pastor, Profet, Tjänstegåvor,