VAD ÄR SANN OMVÄNDELSE?! Törs du läsa? Jo, gör det, ”Sanningen sätter fri” och Jesus ger dig ”liv och liv i överflöd”!

Behövs Omvändelse överhuvudtaget kan man ju undra? Bara ordet gör att många ryggar tillbaka, icke-troende som kristna. Men, omvändelse är rent Bibliskt och även genom hela kristna historien en nödvändighet för att kunna bli frälst och ”andligt född på nytt”. Jesus första proklamation var ”Omvänd er och tro evangelium”! När Pethrus predikade på Pingstdagen var det en självklar del av evangeliet: ”När de hörde detta högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: "Bröder, vad ska vi göra?" Petrus svarade dem: "Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då får ni den helige Ande som gåva”(Apg.2:37-38). Det stod ”högg det till i hjärtat på dem”, d v s ett uttryck för syndanöd och ånger, vilket är ingredienser som hör till omvändelse. Petrus upprepar omvändelse- och ångermotivet längre fram i Apg.3:19-20: ”Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade och tider av nytt liv kommer från Herrens ansikte”.

Paulus förkunnade helt riktigt ”rättfärdiggörelse genom tro”, men läser man all Paulus skrift så ser man tydligt att ånger och omvändelse är också en självklarhet, t ex: ”Jag har predikat, först i Damaskus och sedan i Jerusalem och hela Judeen och även ute bland hedningarna, att de ska Ångra sig och omvända sig till Gud och göra gärningar som hör till Omvändelsen”. 
Även de redan kristna behöver vid behov omvända sig, det är därför Jesus säger i Matt.18:15: ”Om din broder har syndat, så gå och ställ honom till svars enskilt, er emellan. Lyssnar han på dig så har du vunnit din broder”. Likaså står det i Jak.5:19-20 såhär: ”Mina bröder, om någon BLAND ER kommer bort från sanningen och någon återför honom, så ska han veta att den som återför en syndare från hans villoväg räddar hans själ från döden och överskyler många synder”. Och i 1 Joh.1:9, ett brev skrivet till kristna står det: ”Om vi Bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet”, alltså det fanns ett villkor, d v s ”OM vi bekänner”, i Jak.5:16 står det ”Bekänn därför era synder för varandra och be för varandra så att ni blir helade”.

Men, vad är då omvändelse? Är det att bara rabbla ett snabbt förlåt och sedan knalla på som vanligt i samma felaktiga hjulspår? Vi har redan konstaterat utifrån Petrus och Paulus undervisning i Bibeln att ”syndanöd och ånger” hör till. Vi får ytterligare svar detaljerat från Bibeln, i 2 Kor.7:9-10: ”Men nu gläder jag mig, inte för att ni blev sorgsna utan för att sorgen har lett till ånger. Ni blev sorgsna SÅ SOM GUD VILL, och därför har ni inte tagit någon skada genom oss. En sorg efter Guds vilja ger en ånger som man inte ångrar och som leder till frälsning. Men världens sorg leder till död”…Så vad är då en felaktig ”världens sorg”? Det är att ha sorg eller ånger över att lida konsekvenserna av sitt syndande mera än en sorg och ånger över själva synden, att ha sårat sin relation till Jesus; ungefär som när du råkat såra din käraste livskamrat så sörjer du och ångrar den skadade relationen och självfallet det dåliga du gjorde eller sade…om du bara är ledsen över konsekvenserna är det inte mycket till en kärleksrelation…

Vidare, tvärtemot den klassiska kristna tron, bejakat av tusentals år av väckelserörelser och även av forna statskyrkor så vill gärna ett mer bekvämt och ”modernt” evangelium hoppa över omvändelsen för att proklamera ”bara tro” och var välsignad. Problemet är att det då inte sker någon genuin ”pånyttfödelse” där man tydligt kan se hur en nyfrälst eller gammelfrälst helt enkelt inte lever ett kristet liv, där Andens frukter inte manifesteras, de lever ”världsliga” liv och är lika en icketroende; att ljuga och förtala är naturligt, berusa sig likaså, ingen evangelisation och nöd för de förlorade, bönelivet är obefintligt och utförs bara seriöst vid stora kriser och behov, man lever inte för och av Jesus och hans närvaro utan mättar sitt inre mestadels med jordisk, världslig förnöjelse. Idag blir en minoritet via västerlandets ”moderna evangelium” bevarade i tron av alla dem som tar emot Jesus och frälsning, medans det för 100 år sedan var de allra flesta. Man läser om 1800-talets stora folkväckelse där, i det nedsupna folket skedde radikal omvändelse och frälsning, som innebar att familjefadern tömde alla spritflaskor i omvändelse och tog inte en enda droppe mer i sitt sant kristna liv, han levde för och av Jesus.

Jag har varit med nu i 23 år ”på vägen” och har sett det mesta. Vissa vill bara ha ”det kristna” för att gagna egna intressen och behov, man ser inte en verklig överlåtelse och hängivenhet för Jesus och Hans ärenden. Ett extremexempel är en helt ny mötesbesökare som kom fram till mig efter jag predikat och hade en lista på saker han ville jag skulle omedelbart göra för honom, alltså rent praktiska, jordiska göromål…han var troligtvis van vid att utnyttja de ”dumsnälla” kristna under täckmantel av att vara kristen eller på väg att bli, såhär säger Bibeln om ”utsugare”, d v s om de som utnyttjar andra: ”varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller UTSUGARE ska ärva Guds rike”(1 Kor.6:10). Och i följande Bibelställe blir detta övertydligt: ”I mitt brev till er skrev jag att ni inte ska umgås med sexuellt omoraliska människor. Jag menade inte alla omoraliska här i världen, inte alla giriga och utsugare och avgudadyrkare. Annars hade ni behövt lämna världen! Men nu skriver jag till er att ni inte ska umgås med den som KALLAR SIG BRODER och är sexuellt omoralisk, girig, avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller UTSUGARE. Med en sådan ska ni inte ens äta”(1 Kor.5:9-11). Hallå där, detta är inte mina ord, det är Paulus i Nya Testamentet! Om vi läser sammanhanget och andra skriftställen som hör ihop, så förstår vi att detta handlande är ren Guds kärlek, varför? Därför att personen det handlade om Omvände sig och kom tillbaka på den frälsta vägen, istället för att gå evigt förlorad så räddades han, vilket han alltså inte blivit om man kört med dagens ”humanreligiösa” oandliga och obibliska sätt med att aldrig konfrontera eller påpeka synden och behovet av omvändelse…

Jag har mött, hjälpt och blivit vän med tunga drogmissbrukare som 100% bestämt sig för att sluta droga och följa Jesus, de har gjort en ordentlig Omvändelse som många präktiga gammelkristna saknar. Jag fick också se under ett par år hur särskilt tre sådana vänner blev och förblev fria och frälsta, välfungerande samhällsmedborgare, från djupaste mörker lyfte Jesus upp dem till nytt liv med Honom, det fungerade mycket tack vare en riktig omvändelse. Felet många kristna som vill hjälpa drogmissbrukare och alkoholister gör är att de inte kan urskilja vilka som verkligen vill få ett nytt liv med Jesus, som verkligen omvänder sig, istället daltar de med missbrukare, som är i bästa fall lite nyfikna och man låter sig utnyttjas; lånar (ger) pengar till fortsatt missbruk, blir privatchaufförer och uträttar massa världsliga, jordiska behov för dem. Många missbrukare är faktiskt tränade och mästare i att manipulera och utnyttja för att få tag på sitt knark eller sprit, och många kristna blir deras egen lilla bank och serviceassistent, utan att dessa missbrukare någonsin blir genuint frälsta och Jesu lärjungar. Vad jag sett fungera är klara och bergfasta gränser och regler, där huvudsakliga hjälpen är att andligt hjälpa dem till ett liv med Jesus, Han som kan frälsa, hela och upprätta. Detta sker via undervisning i Guds ord och förbön, i gemenskap runt Ordet och bönen. När relationen med Gud är etablerad och självgående för missbrukaren eller vilken som helst människa, så kan Herren gripa in och hjälpa på de mest förunderliga sätt; drogbegäret försvinner, familjerelationer upprättas, jobberbjudanden och kraft till att försörja sig själv och en massa annat praktiskt, jordiskt faller på plats, och viktigast av allt en kärleksrelation till Jesus, Frälsaren. Visst ska vi ibland ge också hjälp i annat än det rent andliga, men inte huvudsakligen och i så fall lett av den Helige Ande, i Guds vilja och ledning, inte i ett rutinmässigt utnyttjande utifrån ett icke omvänt tillstånd…

Enligt Jesu tal i Matteus kapitel 25 om ”Människosonens dom” så säger Herren att vi ska hjälpa och välsigna de hungriga, törstiga, sjuka, nakna, främlingar och fängslade, och i sammanhanget handlar det om ”dessa mina minsta bröder”(Matt.25:40); Alltså vi tar hand om kristna trossyskon, de troende i Kristi kropp som är Jesu lärjungar men som av olika anledningar är svaga eller i en utsatt situation, som t ex fängslade för sin tros skull, hungrar och törstar inte p g a att de är lata och vill inte arbeta utan p g a andra ”legitima” orsaker, är de sjuka så besöker vi och ber för dem, och är de främlingar som vi inte känner men likväl troende bröder eller systrar så välkomnar vi dem in i gemenskapen…Vi ska älska och välsigna Alla människor, t o m våra fiender som Jesus säger, men först och främst trossyskonen, och självfallet måste hjälpen vara i Guds ledning, den Helige Ande manar i oss och leder oss till de människor vi ska hjälpa. Vi kan ju inte var och en hjälpa Alla hungriga, sjuka, fängslade överallt, det skulle bli både teoretiskt och praktiskt omöjligt och i försöket så skulle vi försumma och omöjliggöra allt det andra som ingår i vår kallelse och uppdrag för Herren, som t ex tjänstegåva att predika, undervisa eller de nådegåvor du fått eller ”missionsbefallningen” att vittna och ge ut evangelium. Vi har var och en i Guds nåd utmätt tro och kraft, tid och förmåga att göra Guds vilja, det som Jesus talar om i liknelsen om ”Talenterna”, läsvärt också om detta i Rom.12:3, Ef.4:7 och 1 Petr.4:10…Så, bli inte ”utbränd” genom att gå utanför Andens ledning och kraft i det du gör för Herren.

Tillbaka till "Omvändelse"...Men, sann omvändelse gäller förståss alla människor, också de ”superandliga och Bibelsprängda”. Personligen låter jag mig rannsakas av Ordet och Anden varje dag, ibland är det inte alls mysigt men efteråt saligt och underbart, då Jesu kärleks närvaro och frid väller fram inombords. Om vi övar oss i att vara känsliga eller snarare uppmärksamma på vad Guds Ande talar i vårt innersta tillsammans med Bibelläsningen så vet vi när det är dags för syndabekännelse och omvändelse. Om vi struntar i denna ”helgelseprocess” så bedrövar vi den Helige Ande och vi upplever inte längre de där ”andliga strömmarna av levande vatten” inom oss, vi kan inte längre känna andligt Guds Härlighet omsluta oss, t o m Jesu frid och glädje kan börja avta och försvinna, det blir som att ”skruva åt en vattenkran” allt mer och mer, och till slut så börjar den troende inbilla sig att denne ändå har Guds närvaro fast det är någon annan främmande närvaro, som inte ”ger liv och liv i överflöd”…Åren går och denne kristne kommer inte ens ihåg hur det verkligen var då Guds närvaro fanns inombords, lager på lager av ”oandlig religiösitet” och världslighet har blivit en ”ersättningsdrog”.

Det finns t o m sådana överspända och ”teologiskt överkarismatiska” som tolkar jobbigheter och motstånd i livet och tjänsten som ständiga attacker från en arme av demoner och onda andemakter, gärna via vissa personer, när det i själva verket handlar om deras eget uppror och ovilja att omvända sig från någon grov brist eller synd i sitt liv…Visst har vi en andlig strid att utkämpa dagligen, jag är tacksam över att vår lägenhet är väldigt ”välisolerad” när vi ber…men här behövs liksom urskiljning på ”vad som är vad”. Och en oerhört viktig lärdom är att den Onde kan inte komma åt din andliga kontakt och gemenskap med Jesus genom yttre omständigheter eller andra människor eller onda makter, oavsett vad som händer så Är ”Jesus med dig i alla dina dagar” eftersom du är andligt född på nytt och Guds Ande bor i dig, i ditt innersta. Själsligt och kroppsligt kan vi lida av attacker av alla de slag från den Onde, men Anden i oss är intakt, d v s om du är frälst och pånyttfödd…Det finns bara en enda sak som kan strula till det för din upplevelse av Jesu närvaro inombords, och det är den personen du ser i spegeln…Många ”moderna kristna” gillar inte sådan här ”tuff” undervisning utifrån Guds Ord, de skriker gällt ”fördömelse” när de i själva verket råkar vara under Ordets och Andens överbevisning…Vänd Om, och få liv från Jesus! Sagt nu i verklig och sann Guds kärlek…

Amen.

 
Frihet, Frälsning, Omvändelse, Syndanöd, Ånger,
 

Humor är viktigt för mig, en sorts ventil i en galen och ond värld. Nyligen, under ett par missionsresor umgicks jag med ett par pastorer och vi skojade och skrattade friskt, det var som om Jesus log och skrattade med oss, Jesus har ju "glädjens olja" mer än någon annan...Jo, Andens glädje är något "andligt i det inre", men det kan ibland lämna själsliga uttryck i skratt och även spontan humor. Hittar faktiskt spår av humor i Bibeln, t ex Petrus svar på "Förklaringsberget" (Matt.17:4)...Jag skulle inte vara förvånad om Jesus skojade med sina lärjungar i vardagen då Han vandrade på jorden. Jag och frun skojar, spexar och skrattar ofta i just vardagen.

Nu, så är människor olika, alla har inte "humorsträngen", det ska man respektera, det finns ju viktigare spörsmål i livet. Men sant är också att vissa är bundna i något glädjedödande och nedbrytande oandligt "religiöst", det är bara Guds Ande som kan sätta dem fria...Min erfarenhet är att kristna har mycket mer sann glädje och även humor än icketroende, men det beror på mitt val av umgänge/vänner, jag har alltid dragits till "väckelsefolket" . Men visst har jag trampat på minor och fått dyrköpta erfarenheter av totalt humorlösa, vi lär oss så länge vi lever... Viktigt är att älska och välsigna i synnerhet de trossyskon som inte kan skratta, det finns ju orsaker till sådant tillstånd... "Glädje i Herren är min styrka" står det i Bibeln, och visst är det så, man känner sig stark när man är glad, och svag när man är ledsen eller bedrövad. Här har du också anledningen till varför den Onde ofta försöker "slå ned modet" på kristna på alla möjliga och omöjliga sätt, en glad kristen sprider Guds rike och är ett mäktigt vittne för Jesus, men en deprimerad kristen...Men, som Bibeln också säger "Gläd er med dem som är glada, gråt med dem som gråter😄😂 Medicinen och lösningen är att låta sig bli uppfylld av den Helige Ande (Ef.5:18), ty Andens frukt är bl a just glädje... 😊

Andens glädje, Glädje, Guds glädje, Humor,

Jaha, vilket budskap, ha ha  😂, ingen kommer väl vilja läsa…jag skriver ändå 😊. Detta är ett gigantiskt ämne med många olika synvinklar och områden, men jag vill vara grundad i Bibeln i detta och välja det viktigaste. De icketroende anklagar rutinmässigt Gud för lidandet, fast de inte tror på Honom och lever i öppet uppror och förakt för Guds vilja, en löjlig och närmast tragikomisk inställning. Och många troende blir förvirrade när lidandet drabbar dem, och det gör det för alla mänskliga varelser. Vissa troende försöker helgardera sig mot lidande genom överdriven teologi medans andra tror ”tacksamt och ödmjukt” att allt lidande kommer från Gud för att lära dem, tukta och helga…Båda dessa diken plockar Bibelställen utan att se till helheten i Guds Ords undervisning och exempel. Sant är att kristna måste genomgå lidande, Jesus sade: ”I världen får ni LIDA, men var frimodiga: jag har övervunnit världen” (Joh.16:33). När Jesus säger att Han har övervunnit världen, så innebär det inte att vi slipper lidanden, men däremot att Jesus är med oss mitt i lidandet och hjälper och helar, styrker och upprättar, i sin kärlek och nåd. Sedan har vi förutom ständiga Bibliska exempel på Gudskvinnor och Gudsmän som tvingats lida också historiska exempel i stor mängd. Efter att nästan alla Jesu apostlar lidit martyrdöden så läser vi i historieböckerna hur miljoner kristna torterades och dödades av Romarriket, de slängdes till lejonen och slaktades på de mest vidriga sätt. Under Reformationens dagar för c a 500 år sedan brändes på bål tusentals ”protestanter” av spanska inkvisitionen, troende som ville bara läsa, predika och följa Guds Ord på sitt eget språk. Under 1800 och 1900-talet fängslades och förföljdes de s k ”läsarna” (Bibelläsare), baptister och andra. Pingstvänner var allmänt hatade och förföljda innan de under senare decennier blev för världen mer ”rumsrena” och accepterade. Idag är kristna enligt även sekulära källor överlägset mest förföljda, siffror på minst 50 000 mördade varje år, i de islamistiska staterna förståss, men även i Kina och andra länder.

Men, ”kunde inte Gud stoppa allt lidande, Han är ju Allsmäktig” skriker många. Jovisst, för Gud är allt möjligt, Han är ju just Gud, men Herren har valt att följa vissa ”spelregler” som Han själv bestämt. Om du läser Bibeln, d v s Hela Bibeln så ser du Guds plan för mänsklighetens frälsning, från början till slut. Du lär dig varför ondskan kunnat härja i tusentals år och varför det drabbar alla människor, och du ser framförallt Guds lösning på problemet, och det är att Gud själv kom till oss genom Jesus Kristus och gav oss Frälsningen. Världen och mänskligheten hade hamnat på den Ondes ”spelplan”, men genom att Jesus tog alla våra synder på sig på Korset så kunde människan nu komma över till Guds spelplan och bli räddad till evigt liv i Himlen istället för evigt lidande i helvetet. Detta är Guds kärlek och nåd. Det står faktiskt klart och tydligt förklarat i Bibeln att ”hela världen är i den ondes våld” (1 Joh.5:19). Ordet lär att när människan gjorde uppror gentemot Gud i Syndafallet så fick Satan rättighet att härska och förgöra i världen, i och genom människorna som fortsätter leva i uppror mot Gud Skaparen. Många frågar Gud ”varför svälter barnen ihjäl i Afrika?” Jesus vänder på den frågan till dig: ”Varför ger inte du bort halva din lön; du kan sälja ditt hus, din båt och äta hemma billigt istället för att slösa på restauranger, du kan flytta till en mycket billigare lägenhet o s v, du har möjligheten, varför?"...Du frågar ”Varför körde den rattfulle ihjäl det barnet?” Jesus svarar: ”Varför tillåter ni alkoholförsäljning, varför lyder ni inte mitt Ord om att inte berusa sig?”… Så, den Onde är upphovsmannen och drivkraften till själviskheten och ondskan, men han använder Människor, i och genom människans upproriska syndanatur…Sedan vet vi att djävulen står bakom också annat elände utan att direkt använda sig av människor, i t ex naturkatastrofer, sjukdomar och epidemier m m.

Men, låt oss återgå till temat ”kristna och lidandet”. Paulus och Barnabas besökte lärjungarna ”och styrkte lärjungarnas själar och uppmanade dem att stå fasta i tron. De sade: Vi måste gå igenom MÅNGA LIDANDEN för att komma in i Guds rike." (Apg.14:22). Och i Bibeln står det också: ”Han skulle styrka och uppmuntra er i tron så att ingen vacklar under dessa LIDANDEN. Ni vet ju själva att det är bestämt att vi ska utstå sådant” (1 Tess.3:2-3)…
Som kristna må vi ha bytt spelplan och är nu med på Guds sida, vilket är en oerhörd skillnad eftersom du får leva i Ljuset och inte i mörkret, som Ordet säger ”Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike”, men vi slipper ändå inte lidandet, men återigen, i Ljuset tillsammans med Jesus så blir du uppfylld av Jesu frid och glädje, av Guds kärlek ”som fördriver all fruktan”. I mörkrets välde fick du tillgång till, just det, idel fruktan, oro och ångest o s v…
Gud ger alltså tröst, liv och glädje mitt i lidandet, 1 Tess.1:6: ”Och ni blev våra efterföljare, ja, Herrens, när ni mitt under svåra lidanden tog emot Ordet med den glädje som den Helige Ande ger”…Som vi ser så kan man faktiskt vara i Guds glädje mitt i lidandet, kanske en del minns kristna barnsången ”le mitt i stormen”…

Jesus är ”Herren vår läkare” och ”vår själs Herde och vårdare” som Ordet säger (2 Moseb.15:26, 1 Petr.2:25 ). Jesus läker de sår vi drabbats av, detta är Guds kärlek och omsorg för dig. Gud botar både själsligt och fysiskt våra kroppar och befriar sålunda från lidande, när väl sådant drabbat oss. Jag själv, min fru och miljoner kristna kan vittna om Guds övernaturliga helanden, detta är ett väletablerat faktum i kristna kretsar sedan 2000 år, självfallet motarbetat av ”världen” (om inte skulle de ju vara tvungna till omvändelse…). Ni kan läsa exempel om detta i fbgruppen ”Mitt vittnesbörd, min berättelse” eller i oändligt många kristna tidskrifter och böcker, videos m m.

Beskyddar Gud inte ”de sina”? Ja, Guds beskydd finns, särskilt för dem som väljer varje dag att inte leva i olydnad och uppror, utan tror, förtröstar och följer Jesus som sin Herre (d v s lever på ”Guds spelplan”). Guds beskydd är verkligt och har många gånger räddat de troendes liv och besparat från oändligt mycket lidande. Jag har själv t ex räddats från bilolyckor, som när jag skulle köra ut på motorvägsleden E14 vid Östersund, men fick en tanke/ingivelse (från Gud) att stanna bilen och kontrollera matkvittot, vilket ju var helt onormalt när jag redan kört iväg, och när jag väl kommer några minuter senare till motorvägsleden så har en bil krockat med ett räcke, jag skulle ha hamnat mitt i olyckan…En gång när jag och frun shoppade på ÖB i Uppsala så upplevde jag att vi måste omedelbart lämna stället, vi läste senare att ett väpnat rån inträffade där precis efter att vi gått…Andra gånger har svårigheter verkligen övermannat och i det naturliga så borde man ha ylat som en orolig hund och varit handlingsförlamad, men en helt övernaturlig frid från Jesus har bara sänkt sig ner över tanke och känslor, det kan ha handlat om t ex ekonomiskt strul eller direkt livsfara på missionsfältet.

Något vi alltid måste komma ihåg är att Jesus vet Allt om lidandet…Han har lidit mest av alla! Jes.53:3-5:

”Han var föraktad och övergiven av människor, en SMÄRTONAS MAN och förtrogen med LIDANDE, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet. Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad. Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade”…
Om ni sett filmen ”Passion of the Christ” så får ni en aning om hur oerhört svårt Jesus led för våra synder. Tänk er, Han tog själva straffet för miljarder människors synder, det måste ha varit ett ofattbart lidande på flera sätt. Och detta gjorde Jesus av kärlek till dig och mig, så att vi kan bli förlåtna och fria, frikända och benådade med evigt liv i Himlen istället för evigt straff i helvetet…INGEN har lidit som Jesus, så när du lider min vän, se på Jesus, Han förstår och vet hur du har det. Jag har själv drabbats av diverse plågor genom livet, nu allra senast med ryggsmärta, vid njuren, men det är ju inget i jämförelse med vad Jesus genomled. Och vår Frälsare led inte bara fysiskt utan också själsligt, som Bibelstället också visar så var Han föraktad och övergiven, ja, i Getsemane före Korsfästelsen svettades Jesus blod i total ångest…Men, Jesus Uppstod från de döda, Han lever nu i Härlighet och vi lever med Honom i Hans kärleks närvaro och frid.

Vidare, när du väljer att lyda och följa Jesus i Hans kallelse över ditt liv så går du i totalkonfrontation med den Onde, som ju inte gillar att förlora sitt ”avfällighets-grepp” om dig, och så går du dessutom in på ”hans område” och sprider Guds rike…2 Tim.1:8: ”Skäms alltså inte för vittnesbördet om vår Herre, och inte heller för mig som är hans fånge, utan bär också du DITT LIDANDE för evangeliet genom Guds kraft”…Här ser vi att vi uthärdar lidandet genom Guds kraft, och Guds kraft förlöses över våra liv när vi lyder Jesus, som i t ex att lyda Jesu missionsbefallning . I Apg.1:8 står det: ”Men när den helige Ande kommer över er, ska ni få KRAFT och bli mina VITTNEN i Jerusalem, i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns”. Gud ger sin kraft för att vi ska tjäna Honom, inte för att förbli s k ”bänkvärmare”. Det sades om Lewi Pethrus, svensk Pingstväckelses store ledare och pionjär att han var i ”stormens öga”, han fick utstå makalös förföljelse från både sekulärt och religiöst håll, men han fann vila och ro ”mitt i stormen”, detta är Jesus som ger frid och sin kraft till att lida för Honom, återigen: ”Detta har Jag (Jesus) sagt er för att ni ska ha frid i mig. I världen får ni lida, men var frimodiga: jag har övervunnit världen." (Joh.16:33)…Ni kanske har hört berättelsen om aposteln Johannes, sant eller inte vet jag ej (det står inte i Bibeln) men det sägs att man försökte ha ihjäl honom genom att koka Johannes i olja, det gick inte så han förvisades istället till en ö…En annan berättelse förtäljer att en kristen som spanska inkvisitionen inte gillade (de försökte utrota alla ”väckelsekristna”), ja, de stekte honom på ett stort galler över öppen eld, han lär ha sagt ”ni kan vända på mig nu, jag är färdigstekt på ena sidan”, Guds kraft kära vänner…

Ytterligare, 1 Petr.5:8-11: ”Var nyktra och vakna. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka. Stå emot honom, orubbliga i tron, och tänk på att era bröder här i världen går igenom samma lidanden. Efter en liten tids lidande ska all nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, upprätta, stödja, styrka och befästa er”…Vem är det djävulen framförallt kan sluka och förgöra? Svaret är, den som går in på hans spelplan, d v s uppror och synd. Att stå fasta ”orubbliga i tron” innebär att stå fasta i Guds Ord, i Guds vilja och sanning. Ja, kristna blir martyrer, aldrig någonsin med bomber utan med Bibeln i hand, predikandes Guds kärlek och nåd i Jesu Frälsning, men då är det faktiskt evig salighet som väntar i Himlen. Det är just Himlen som ur Guds evighetsperspektiv är syftet och målet med människan, inte detta superkorta jordeliv…

Det finns ett sorts lidande som faktiskt kommer eller sanktioneras/tillåts av Gud att drabba oss, som har med vår helgelse att göra. Låt Guds Ordet själv undervisa dig i detta lite längre Bibelavsnitt, Hebr.12:7: ”När vi nu har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp vi har framför oss. Och låt oss ha blicken fäst på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att nå den glädje som låg framför honom uthärdade han korset, utan att bry sig om skammen, och sitter nu på högra sidan om Guds tron. Tänk på honom som fick utstå sådan fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och tappar modet. Än har ni inte gjort motstånd ända till blods i er kamp mot synden. Och ni har glömt uppmaningen som talar till er som söner: Min son, förakta inte Herrens fostran och tappa inte modet när han tuktar dig, för den Herren älskar tuktar han och han agar var son han har kär. Det är för er fostran som ni får utstå lidande. Gud behandlar er som sina söner. Vilken son blir inte fostrad av sin far? Får ni inte fostran som alla andra, då är ni oäkta barn och inga riktiga söner. Vi hade våra jordiska fäder som fostrade oss, och vi hade respekt för dem. Ska vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Far så att vi får leva? Våra fäder fostrade oss en kort tid så som de tyckte var rätt, men Gud gör det för vårt bästa, för att vi ska få del av hans helighet. För stunden verkar ingen fostran vara till glädje utan snarare till sorg, men för dem som har tränats genom fostran ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt. Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän. Gör stigarna raka för era fötter, så att den haltande foten inte går ur led utan i stället blir frisk. 14 Sök frid med alla och helgelse, för utan helgelse kommer ingen att se Herren. Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot får växa upp och skada och smitta många”…

När vi ständigt väljer upprorets och syndens väg så ser Gud, som ser allt, att vi är på väg till en evig fara i förtappelsen och då väljer Herren i sin kärlek att göra allt för att vi inte ska till slut hamna i Gehenna…Detta lidande är egentligen ”syndens konsekvens” som är likt en naturlag som bara kan upphävas av sann ånger och omvändelse, då Guds nåd aktiveras och vi blir fria och helade från dessa konsekvenser, 1 Joh.1:9: ”Om vi BEKÄNNER VÅRA SYNDER, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet”.

Jak.5:16: ”Får någon av er lida, ska han be. Är någon glad, ska han sjunga lovsång. Är någon bland er sjuk, ska han kalla på församlingens äldste, och de ska be över honom och smörja honom med olja i Herrens namn. Trons bön ska bota den sjuke, och Herren ska resa upp honom. Och har han begått synder, ska han få förlåtelse för dem. BEKÄNN DÄRFÖR ERA SYNDER för varandra och be för varandra så att ni blir helade. Den rättfärdiges bön har stor kraft och verkan”.

Det står t o m i Ordet att ”Den som fått lida till kroppen har slutat med att synda, så att han resten av tiden här i sin kropp inte längre lever efter människors begär utan efter Guds vilja” (1 Petr.4:1-2). Ja, jag vet, det här Bibelstället rubbar mångas ”segerteologi”, men det kan inte hjälpas, det står så klart och tydligt förklarat…Var lugn, vi har seger i Kristus och lever, verkar i Kristi auktoritet över den onda andevärlden. När vi ber i Anden i tro så övervinner vi tillsammans med Jesus oändligt många och svåra lidanden, vi undviker svårigheter sålunda och får segrar för både Guds rike och i personliga livet. Jag har själv ständiga bevis på detta i vardagen och i tjänst för Herren, i stort som smått…Men likväl så undkommer vi inte Allt lidande, och när det väl drabbar oss så håll med om att det sista man tänker på mitt i fysiskt lidande är att begå synd av olika slag, man är ju mycket i bön, lyssnar på lovsång för lindring och är helt inriktad, i ödmjukhet och förkrosselse på ”det himmelska”…Detta gäller ju då för överlåtna kristna som vill leva för Jesus, inte de upproriska som i lidande bara hatar Gud ännu mer och hädar. När du tjänar Herren Jesus och ger ut av Guds rike på olika sätt så ingår som sagt en mängd attacker/lidanden från den Onde, som du för ett ”andligt krig” mot genom predikande, vittnande, givande och betjänande, i bön och lovsång. Detta är ett lidande för Kristi skull, för Ordets skull, för vittnesbördets skull och då får du Guds nåd till att uthärda, i den Helige andes väldiga kraft, detta har vi redan konstaterat utifrån Guds Ord…

Viktigaste i funderingar kring lidandet är att ständigt komma ihåg Evighetsperspektivet, låt dig tröstas av detta underbara Guds löfte i Bibeln: ”Jag menar att den här tidens lidanden inte kan jämföras med den härlighet som ska uppenbaras och bli vår. Själva skapelsen väntar och längtar efter att Guds barn ska uppenbaras. Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om att även skapelsen ska befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet. Vi vet att hela skapelsen gemensamt fortfarande suckar och våndas. Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning. I hoppet är vi frälsta. Men ett hopp som man ser uppfyllt är inte längre något hopp. Vem hoppas på det han redan ser? Men om vi hoppas på det vi inte ser, så väntar vi uthålligt” (Rom.8:18-25).

Oavsett vad som händer eller har hänt i ditt liv, oavsett vilka lidanden du möter så kom ihåg och gläd dig i att Jesus har vunnit en Evig seger för oss, en dag hemma i Himlen så kommer Jesus ”torka alla tårar från våra ögon. Döden ska inte finnas mer, och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga, för det som förr var är borta."(Upp.21:4)…

Låt mig nu avsluta med ett sista Bibelställe, det ger mig själv som ständigt möter förföljelse för Ordets skull tröst, nämligen 1 Petr.4:12-19: ”Mina älskade, var inte förvånade över den eld som ni måste gå igenom för att prövas, som om det var något oväntat som hände er. Nej, gläd er ju mer ni delar Kristi lidanden. Då ska ni också få jubla och vara glada när han uppenbarar sig i sin härlighet. Saliga är ni om ni hånas för Kristi namns skull, för härlighetens Ande, Guds Ande, vilar över er. Ingen av er ska behöva lida som mördare, tjuv, förbrytare eller för att han lägger sig i andras angelägenheter. Men om någon får lida som kristen ska han inte skämmas utan prisa Gud för det namnet. Tiden är inne för domen, och den börjar med Guds hus. Men om den börjar med oss, vad blir då slutet för dem som inte lyder Guds evangelium? Och om den rättfärdige knappt blir frälst, hur går det då för den gudlöse och syndaren? Därför ska de som får lida efter Guds vilja anförtro sina själar åt sin trofaste Skapare och göra det som är gott”.

P.S! Nu var inte syftet med inlägget att du skulle bli rädd, utan få en mer trygg helhetsbild så att du är bättre rustad inför livet och tjänsten. Det finns ju så mycket mer att säga om ämnet, men det blir för långt som du märker...Tillägger vikten av att Be, som Bibeln säger så är det en andlig strid vi ingår i (t ex Ef.6:10-18). Och Ordet uppmanar oss att be ofta och mycket, vi går verkligen fram "i Kristi segertåg" men det beror på överlåtelse i bön. Vi ska be i Anden och i Tro, det är då kristna livet fungerar och Guds beskydd finns där, likaså Andens ledning. Blir vi angripna ska vi göra som Jesus, som svarade den Onde med att citera Guds Ord. Lär dig Bibelställen om Guds beskydd, Jesu seger över fienden, Jesu blod som är utgjutet för oss, Guds änglar som är utsända till vår hjälp och beskydd o s v, och sedan talar du ut Bibelställena i bön, i tro... Ta auktoritet i Jesu Namn över fiendens onda attacker och befall det att försvinna. Be i tungor, Paulus bad mer än någon annan i tungotal och Paulus fullbordade sitt lopp, trots alla lidanden han fick utstå...Kol.2:15: "Han (Jesus) avväpnade härskarna och makterna och gjorde dem till allmänt åtlöje när han triumferade över dem på Korset", Jesus har segrat käre vän, låt oss leva och verka i denna Seger över fienden, där vi går bedjande fram, i Ande och sanning, i tro... Amen.

 
Frid, Guds beskydd, Lidandet, Lidandets mysterium,