I politiken likväl som i kristna kretsar råder förvirring om när samarbete ska ske och framförallt hur. Ska vi ha "öppet dygnet runt" till allt och alla för att vara inkluderande, toleranta och nå ut till så många som möjligt, eller ska vi ha stängt till de flesta för att bevara vår särart eller "varumärke". I politiken borde det väl handla om att vara trofast och leverera sin utlovade politik till väljarna. Politiker är ju egentligen medborgarnas förlängda arm som verkställer folkets vilja. Så, rimligtvis ska politiker samarbeta med dem som bejakar deras politik, och stänga för dem som förhindrar. Jodå, "kompromiss" är ju smörjmedlet för att överhuvudtaget få något gjort, men någonstans måste gränsen dras. Denna gränsdragning är varje beslutsfattares mardröm, här begravs goda föresatser och storartade löften, kanske lyckas man ändå få igenom ett fragment av sin politik. 

Men, en dimension glöms ofta bort, nämligen "Vad är det bästa för folket och nationen?". Här gäller att lägga undan prestige och fruktan att inte behaga alla, inte ens alltid de egna väljarna. De största politikerna vi beundrar i historien har just haft förmågan att stå fasta i det som var "det bästa" för folket, stå orubbliga i stormen och då faktiskt åstadkomma något stort oavsett hur svårt motstånd de fått genomlida, som t ex Winston Churchill, Georg Washington, Abraham Lincoln och ja, du har säkert din favorit. Dessa som bestämt stängde för vissa, men öppnade för andra, i framgångsrikt samarbete.

I kristen kontext handlar samarbete om att tillsammans nå gemensamma målsättningar, vilket ju är Evangeliets och Guds rikes spridning, att människor ska bli frälsta och Jesu lärjungar. Jesu missionsbefallning är varje troendes och kyrkas uppdrag. Men, det var visst inte så enkelt. Vilket 2000 års kyrkohistoria visar, likaså dagens splittrade kristenhet. Orsaken till turbulensen är olika åsikter på "hur" uppdraget ska utföras, ibland också av vem/vilka? Här spelar konkurrens om plattformar och utrymme en trist roll. Likaså olika Bibeltolkningar, en nödvändig strid om "Sanningen", som Paulus säger "Det måste finnas partier bland er, för att visa vilka av er som är äkta" (1 Kor. 11:19). Det sanna Evangeliet och Kristi lära måste bevaras, genom att det falska avslöjas.

Samarbete kan alltså inte ske med "allt och alla". Dörrar måste definitivt stängas, förseglas permanent. Och inte ens alltid kan samarbete ske  mellan trossyskon i de egna "väckelsekristna", Bibeltrogna leden. Varför? Eftersom kallelserna är olika, de av Guds Ande detaljstyrda uppgifterna är annorlunda. Du som länge varit i Herrens tjänst i din Gudagivna kallelse vet hur lätt det är att trassla in sig i felriktat samarbete, som för dig bort från det Helige Ande vill leda just dig i. Plötsligt är du styrd av någon annan troendes tjänst, viljor och agenda…

Du som råkat bli ofrivilligt "känd" i kristna kretsar får en strid ström av människor som vill ha dig att göra eller ge till en mängd olika projekt, att samarbeta. Men, då krävs en sorts kloning av din person, där 9 kopior kan springa runt och behaga allt och alla, så att åtminstone en variant av dig kan utföra det Guds ledning är för just dig…När Herren säger: "Det" ska du göra, på "detta" vis och "därborta", under "denna" tidsperiod. Men, här stormar det fram en arme av andra viljor för att belägra din tid, dina dagar, din kraft, din ekonomi till visserligen bra saker, men "andra saker"... 

Jag tror vi ska samarbeta, självfallet. Bibeln förklarar ju att vi ska komplettera varandra: "I en och samme Ande är vi alla döpta för att höra till en och samma kropp" (1 Kor. 12:13). I sammanhanget framträder ett tydligt samarbete mellan olika delar av "Kristi kropp". Det finns väl närmare två miljarder på jorden som kallar sig kristna, det blir ju självklart att alla dessa inte kan samarbeta med precis alla. Men, däremot så vet Jesus exakt vad som är bäst att göra just genom dig och i din bana i Herrens tjänst, och Herren vill leda dig genom sin Helige Ande, i smått som stort, alla dagar intill tidens slut…Här kommer valet att, som fallet var för en stor politiker, välja det som är bäst för människors frälsning och Guds rike; inte att försöka behaga allt och alla, inte bevara din prestige, plattformar och "anhängare". Det som är bäst är att du lyder Gud mer än människor, då kan nämligen och endast då Guds smörjelse, kraft och förmåga verka genom dig, vilket är det bästa för Guds rike och människors frälsning…Och samarbetet, ja, det blir med dem som Herren leder till, dem som blir ett bejakande stöd och inte ett förvirrande hinder i det exakta spår Jesus för dig fram på. Självfallet ett ömsesidigt berikande samarbete, där du både blir välsignad och är till välsignelse.

Men, priset blir smärtsamt högt; Du kommer att trampa på ömma tår, frammana ilska och hat, även människor du gillar lyckas du såra och göra besvikna. Allt detta eftersom du valt lyda Gud, vara ärligt äkta och stå fasta i din kallelse, dina av Herren givna uppdrag, på "Det" sättet, "Detta" här och nu eller "Därborta" lite senare. Hoppas någon fattar vad jag talar om, jag tror det, låt texten sjunka in, fundera och "Aha-upplevelser" dyker upp :)...

Förföljelsen är verklig, känns som stålborste på naken hud; hårda ord, förtal som karvar in sig i hjärtat, du blöder men Herren helar, du förlåter och Jesus omfamnar. Och sedan i Himlens härlighet, hemma där inget ont dig når, får du Livets krona som Jesus ger de i sanning trofasta.

"Salig är den som håller ut i prövningen, för när han har bestått provet ska han få livets krona som Gud har lovat dem som älskar Honom" (Jak. 1:12)...amen.

 

P.S! Samarbete sker förståss inom och mellan olika "sektioner" eller nivåer; I den lokala församlingen, mellan kyrkorna eller diverse "tjänster". Alla kristna har fått nåde- och tjänstegåvor att utföra, talenter och förmågor att förvalta. Kallelser och uppdrag. Ofta samarbetar t ex en evangelist med flera andra troende i en stad, i Gatuevangelisation m m. Någon samlar andra troende från olika kyrkor i en vision om matutdelning, sådana som fått samma uppdrag och Andens maning i detta. En pastor vill ha utomhusmöten och många medlemmar upplever en andligt brinnande nit att genomföra kampanjen, därtill hakar flera kyrkor på med sina "förmågor". En troende vill engagera kyrkans medlemmar i en "bönejour" med öppen telefonlinje och några, långt ifrån alla får ett Andens Ja i sitt hjärta osv…

Ett samarbete behöver inte heller vara "ett livstidskontrakt"; ibland har jag haft ett givande samarbete i Guds ledning med någon tjänst, kyrka eller några troende i ett par veckor, några månader eller år och sedan har Herren lett vidare till andra uppdrag och troende. 

Se det hela som ett rörligt, föränderligt "krigsfält", där vi strider för människors frälsning. Fienden håller miljoner människor fångna och kristenheten med sin Överbefälhavare Jesus Kristus kämpar med att befria dem med Evangeliets budskap och Guds levande och verksamma Ord som vapen. Herren ser från Ovan exakt vilka insatser som behöver göras och var, i rätt tid, och vilka som ska göra vad…Vårat ansvar är att lyssna in och lyda, då går Guds rike framåt.