ENSAMHETEN! Bara ordet får oss att rysa, och ändå kallas detta för en allmänt utbredd folksjukdom. Jag hade själv en period, i c a två år då jag p g a olika studieorter och andra struliga omständigheter i mitt ofrälsta liv faktiskt led svårt av ensamhet. Det var likt ett svart, allt isolerande hål att ramla in i, själva ens existens kändes ifrågasatt. Nej, inte så hela tiden, jag hade ju släkt och några vänner men de fanns inte nära och inte alltid tillgängliga. Ni vet, det där att kunna ringa flera när som helst och genast kunna göra något socialt tillsammans med, det fanns inte där under denna hemska period. Som frälst kom jag genast in i en omfattande kristen gemenskap och då försvann ensamheten permanent, särskilt som Jesus kom in i mitt hjärta och en levande Gudsgemenskap tog vid. Att sen gifta sig och finna sin livskamrat var ju definitivt "dödsstöten" för ensamhetsmonstret...Men, kära vänner, det finns smärtsamt många därute som är i "det svarta hålet"...De är vanliga som du och jag, av alla de slag, men de har av olika omständigheter råkat drabbas av Ensamhet. De kommer hem efter jobbet och när dörren sluts så ekar tomheten och ensamheten sluter om dem likt en grav, de sitter där ensamma med sina tankar och känslor, ingen att dela med sig till, ingen att samverka med, det är som om de inte fanns...Ännu värre om de inte ens har ett jobb eller annan sysselsättning, då är risken stor för total isolering.

Vänner, vi som råkar befinna oss på "solsidan", ovan de mörka djupen måste finna dem, hjälpa dem, och det måste ske på ett sätt där de inte tvingas känna sig som "onormala knasbollar", vilket de självfallet inte är men de får en sådan självkänsla i sin isolering. Den kristna församlingen är faktiskt som gjord för en sådan hjälp, en öppen famn att ta emot dem; i församlingslivet, i våra hem och på cafeer o s v måste vi välkomna dem. Det Är en fråga om liv och död. Vårt moderna samhälles förbannelse är särskilt hur den skapat detta ensamhetens allt slukande monster...Mitt hjärta blöder för alla de som tvingats in i ensamheten och min bön till Herren, all trösts Gud är att Han må bruka mig i att finna dem, hjälpa dem, ja, självfallet att också leda dem till Jesus och frälsning, ty där bryts all förbannelse...

Det är en stor fara för oss som har "vårt på det torra" i att inte förstå, inte se med våra hjärtan detta mörka hav av människor runtomkring oss som håller på att drunkna i sin ensamhet. Vi blir lätt förnöjda och bekväma och faktiskt egoistiska då vi glömmer "vår nästa", denna människa vi skulle enligt Jesu ord älska som oss själva...Jesus säger så förkrossande kraftiga ord om just att ta ann oss lidande människor, t ex i Matteus kapitel 25, bibelstället om "Människosonens dom". I alla väckelsetider har det alltid funnits ett patos för just "de lidande och svaga", men i avfälliga tider så försvinner Gudsfruktan och egoismen, som Bibeln säger är en "avgud" tar över...Nej, vi ska inte springa febrilt och nervöst och försöka hjälpa alla vi ser dygnet runt i någon sorts "lagiskt nit", men däremot i den Helige Andes kraft och ledning, ni som är "andliga" förstår vad jag menar...Om våra hjärtan är öppna och vi både älskar och fruktar Herren så kommer vi att lyda Jesus, om vi tar steg i tro och lydnad så kommer Guds kraft och ledning, som Jesus sade "Mitt ok är milt och min börda är lätt". Så låt oss, jag talar lika mycket till mig själv, finna och rädda dem alla som är fängslade i Ensamheten, vi är Jesu händer och fötter, de ensamma väntar desperat...de är ett försummat missionsfält...

P.S! Kan ju vara visdom att särskilt som kristna börja ta hand om "de ensamma", ty snart är vi ju alla där, gamla och ensamma...Men om vi inför en "normalitet", en naturlig del av församlingslivet och den troendes liv av att ombesörja de ensamma så blir förutsättningarna ljusare för oss själva när det blir vår tur..."Det man sår får man skörda" eller kanske mer talande "som man bäddar får man ligga"...

Detta är ett gigantiskt ämne och ofta tabubelagt och känsligt, få undervisar om vissa delar i vad Bibeln lär. Jag gör det nu med fara för att plattformar och relationer riskeras, men som så många gånger förr, i valet mellan att lyda Herren Jesus eller behaga människor väljer jag Jesus, kosta vad det kosta vill, ty det "brinner en andlig eld" och jag kan inte tiga, den Helige Andes närvaro och kraft i Jesus Kristus är allt. För dig käre läsare så blir det faktiskt "sanningen som sätter fri", till hjälp och inte stjälp...Inlägget blir långt, dela upp läsningen du som inte orkar läsa allt på en gång.

Bibeln undervisar faktiskt en hel del om ”andligt ledarskap”. Vi är alla kallade till olika uppgifter i Guds rike och i församlingarna. Det är självfallet väldigt viktigt för dig att upptäcka den kallelse Gud lagt på ditt liv. Vissa ska i Guds vilja och ledning ägna sig åt t ex barnarbete, sång och musik, ha omvårdnad för gamla, sjuka och andra lidande (s k diakoni), vara i någon hjälptjänst så det praktiska i församlingslivet fungerar, några är kallade till missionärer i fjärran land eller som lokala evangelister, en del är herdar (pastorer), profeter eller lärare. De sistnämnda är exempel på sådana som är i ”Ordets tjänst”, Apg. 6:2-4 säger såhär ”Det är inte bra om vi försummar Guds ord för att göra tjänst vid borden. Nej, bröder, utse sju män bland er som har gott anseende och är fyllda av Ande och vishet, så ger vi dem den uppgiften. Själva ska vi ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst”.

Här kom det tydligt fram att de som är i ”Ordets tjänst” behöver friställas från praktiska sysslor för att kunna utföra sitt uppdrag. Och likaså ser vi att även de i mer praktisk hjälptjänst behövde vara ”fyllda av Ande och vishet”. En av de som blev utvald till hjälptjänst verkade senare som evangelist och gjorde mäktiga evangelisations-kampanjer (Filippus), och Stefanus, den förste martyren började också i hjälptjänst men gjorde likväl stora under och tecken predikandes bland folket…

Men vissa ska alltså vara i ”Ordets tjänst”. Vi läser om Tjänstegåvorna till församlingen i Ef.4:11-12: ”Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare, för att utrusta de heliga till att fullgöra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp”…Här har vi flera tjänster som vanligtvis borde vara i heltidstjänst i församlingarna, och då också ingå i det andliga ledarskapet. Det är apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare. Tyvärr så är vi i avfälliga tider då det finns få troende som kan/vill bidra med lön genom kollekten, det är inte som förr i väckelsetiderna då kapellen var fullsatta och de flesta ville ge av glatt och överlåtet hjärta. Så många av dessa Ordets tjänare i dagens svenska kristenhet tvingas ha deltidsarbeten i världen eller annan inkomstkälla.

Men, dessa tjänstegåvor då, hur tilldelas de? Det står att ”Han gav”, d v s Gud gav och inte någon människa. Den Helige Ande frågar ingen ledare eller kyrkostyrelse om lov för utdelandet av dessa tjänster, dessa gåvor. Det är en direkt installation av Herren Jesus utan att någon rådfrågas…Däremot ska den personliga kallelsen bekräftas och bejakas i församlingen, av dess andliga ledarskap och övriga medsyskon.

1 Kor.12:27-30: ”Ni är alltså Kristi kropp och var för sig delar av den. Gud har i församlingen för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, sedan några till att göra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, styra och tala olika slags tungomål. Alla är väl inte apostlar? Alla är väl inte profeter? Alla är väl inte lärare? Alla gör väl inte kraftgärningar? Alla har väl inte gåvor att bota sjuka? Alla talar väl inte tungomål? Alla kan väl inte uttyda?”...

Här ger Bibeln på fler exempel på kallelser i de troendes liv, som t ex ”gåvor att bota sjuka” och här bekräftas ytterligare att en del ska styra och andra hjälpa. Nu tänker du kanske att ”jag vill minsann vara boss och styra och inte en hjälpreda”, men, den uppfattningen är helt obiblisk, ty ”styrandet och ledandet” handlar inte om att härska utan tvärtom att betjäna, vi återkommer till detta senare…

Vidare; Vi kan se i Bibeln hur s k Äldste insattes i församlingarna (Apg.14:23, 16:4, 1 Tim.5:17, 1 Petr.5:1-4) och att dessa blev församlingens ledarskap. Det var ett andligt ledarskap som också oftast var i Ordets tjänst och hade någon tjänstegåva, såsom profet eller herde. Läser vi väckelsehistoria, vilket jag gärna gör, så märker vi hur ledarskapet bestod av just sådana troende med en tjänstegåva, de var kallade och därmed också andligt utrustade till denna sin tjänst som ledare. Men idag, vilka premisser har församlingarna när de tillsätter äldste och det andliga ledarskapet? Jag har under mina 23 år som frälst sett mycket, som väckelseförkunnare och evangelist har jag besökt många församlingar, och jag och frun har flyttat runt en del med ännu mer inblick i olika församlingar…Vänner, de som idag insätts i det andliga ledarskapet är i många fall långt ifrån just ”andliga”, de är ofta inte ens i Ordets tjänst och innehar ingen kallelse till någon tjänstegåva. De må ha pondus, vara vältaliga, kanske framgångsrika inom företagande och världsliga styrelser men ofta sakna de förmåga att lyssna in den Helige Ande, att söka Guds Ansikte och ta reda på Guds vilja och ledning. Istället blir det världsliga och mänskliga hänsyn och behov som får styra…Inte nog där, det utvecklas en stenhård kontroll där absolut inget som kan störa det avfälliga lugnet får ta plats. Herrens tjänare blir sända, sådana som predikar väckelse i Andens kraft, som evangeliserar frimodigt och folk blir välsignade, frälsta och helade, men likväl slås den religiösa kyrkporten igen hårt och slutgiltigt, av denna sorts ledarskap. De intalar sig själva och andra att de beskyddar fåren, i själva verket beskyddar de vargen och stänger Jesus ute…Jesus sade ”på frukten känner vi igen trädet”, se på decenniers frukt i dagens svenska församlingar, under detta ledarskap…Nu talar jag tufft, det gör ofta Guds Ord också (om du läser den). Jesus värsta fiender var just det "oandliga" religiösa ledarskapet, och Paulus kämpade mot dem, även s k kristna som Diotrefes och Alexander som försökte stänga ute Paulus och bröderna (3 Joh.1:9)...

Kära vänner, om vi inte får eller kan diagnostisera sjukdomen eller skadan så kan vi ju inte åtgärda problemet. När vi går till läkaren så får vi en diagnos och därefter medicinen som ger lösningen. Detta är ett brännhett ämne och få vågar tala, de flesta som borde tala tiger i kompromiss eftersom de vill behålla sina plattformar och sina löneutbetalningar. Många vattnat ner sina budskap från predikstolarna och ger inte ut det Herren ville fullt ut, de skalar bort det stötande och ”väckande”, saltet tas bort och det söta kvarstår…och äldstekår tittar förnöjt på, likaså alla avfälliga medlemmar som vaggats in i en falsk trygghet. Ju mer du kompromissar med Ordet och budskapet desto mer försvinner Andens smörjelse och kraft från predikantens liv, tjänst och predikan…Kärlek och nåd ska vi ha alltjämt och Guds visdom (inte världslig, mänsklig sådan), men Jesus är både nåd och sanning, både salt och sött. Plocka bort 90% av Ordet och folket blir sjukt, ansvaret är på dig och mig som Ordets tjänare, men många har förlorat en sund Gudsfruktan, de är väl offer för sin egen ljumma predikan.

Självfallet finns det också goda och andliga ledare i landet, kallade och utrustade som verkar i Andens kraft och ledning, i Guds visdom och nåd. Men, vi kan inte blunda och sopa under mattan i all oändlighet, inte om vi vill bryta dödläget av avfall från kristna tron för både troende, församling och samhälle…

Angående tillsättandet av andligt ledarskap och församlingstjänst i överlag så har ju faktiskt Guds Ord tydliga riktlinjer också vad gäller "aspiranters" leverne och karaktär, särskilt 1Tim.3:1-13 beskriver detta ingående, läs gärna...

Lite nu om trohet till Guds Ord kopplat till "andligt ledarskap"...

Rubriken kunde också heta ”Bibeltrogen väckelsekristendom kontra Världslig humanreligiösitet”. Kära läsare, det är avgörande att följa Guds Ord då Anden bejakar just Ordet. En s k ”bokstavstrogen” Bibeltolkning har historiskt varit och är ett väckelseincitament vilket Guds Ande bekräftar med förvandlade liv, med stora skaror som blir riktiga Jesu lärjungar. Att tolka Skriften utifrån ett "världsligt perspektiv" och vara ”relevant” för att passa tidsandan innebär ju nästan en ny alternativ "Bibel" eller Bibeltolkning för varje generation, det kan inte vara Guds intention med Skriften..."Jesus är densamme igår, idag och i evighet", likaså Hans Ord. Kännetecknande för avfälliga perioder är just kompromiss, ett ignorerande eller förvrängning av Bibelordet för att behaga ”det världsliga”, inte stöta sig med någon och bli vän med allt och alla (undantag Gud och ”väckelsefolket”), vilket dränerar ”värksamheten” från Guds kraft och Andens ledning, det enbart mänskliga med helt andra influenser tar över...Och hur kan församlingarnas ledarskap utifrån sådan liberalteologisk, världsligt mänsklig situation och anpassning överhuvudtaget kunna höra Andens ledning, vilket man ju kanske inte ens eftersträvar…Dagens församlingar söker, som sagt ett ledarskap som har en mänsklig och inte nödvändigtvis ”andlig” pondus och position i kyrkliga kretsar och gärna så också i samhället. En retorisk vältalare, diplomatiskt välpolerad och ”folklig”, kanske någon med ekonomiskt inflytande, en företagare o.d.

Men hur vore det med en Profetröst som kan visa vägen, utmana till förändring? En andlig tjänstegåva rikligt utrustad med Ordet och Anden. En Herde som verkligen beskyddar fåren från verklig villolära som liberalteologi, katolska irrläror eller s k falsk nådesförkunnelse. En lärare som utgår enbart från Guds Ord och inte en massa annat mänskligt tankestoff. En evangelist som väcker liv i evangelisation och mission…Men, nej, detta ledarskap ska vara i det politiskt och kyrkligt korrekta ”mainstream”, det som får applåder och mest ”gillningar” från både världslig och religiös media och som accepteras av kulturelit, det politiska systemet, alla kyrkostyrelser…Och detta bejakas förstås av den (stora) del av svensk kristenhet som faktiskt inte vill ha den sortens väckelse som innebär omvändelse, rening i Guds hus från synd och värld, helöverlåtelse och till Jesus ett totalt hängivet liv, där väckelsens Ande och Eld griper tag och skapar bestående förändring med sanna Jesu lärjungar som bevaras i frälsningen och som bär rik frukt till evigheten.

Man kan tänka sig den sorts ”väckelse” som fyller kyrkorna och medlemsmatriklarna och sänker trösklarna in i Guds rike och församling ända ner till avgrunden…och där ingen någonsin tar illa upp för något, en sådan väckelse är inte från Ovan. Ordet väckelse innebär egentligen att ”vakna” till normaltillståndet som beskrivs i Bibeln, läs t ex Apostlagärningarna och se hur den 1:a tidens kristna trodde, levde och verkade…eller läs väckelsehistoriska böcker och biografier, vittnesbörd från forna tiders väckelser då det andliga ledarskapet var just ”andliga”. Tänk på våra föregångare, t ex Rosenius, F.O Nilsson, Ongman, Lewi Pethrus, Barrat, Georg Gustafsson, Frank Mangs, Bror Spetz och väldigt många fler…

Detta med andligt ledarskap är ett så stort ämne och så oerhört förtiget och tabu till vissa delar. Här kunde vi talat också om auktoritet och underordnande. Inom vissa grupperingar ska det vara mer av Gamla Testamentets stuk där pastorn är envåldshärskare och övriga är slavar att bruka allt eftersom pastorn allena hör från Gud, och förebilden är Mose och inte det Nytestamentliga ledarskapet. Och det andra diket, som är det vanligaste är en totalt stukad pastor och äldstekår som helt anpassar allt efter alla, vilket ju är omöjligt och inget blir gjort på något sätt alls…Spelar ingen roll om pastorn fått någon vägledning och vision från Gud, ingen vill göra något. I stället för den högste Gudens tjänare blir pastorn slav under människorna runtomkring honom, det var "Guds slav"(Rom.6:22, 1Kor.7:23) och tjänare han ska vara, inte människors. Kommer själv ihåg ett tillfälle när en ny bekantskap dök upp efter att jag predikat, han lämnade en kravlista på allt jag skulle göra för honom, praktiska saker…visst gör jag sådana tjänster, men då lett av Herren Jesus i den Helige Ande…Fiendens plan är att göra pastorer utbrända genom krävande medlemmar som tvingar pastorn göra allt annat än det Herren leder till…Kanske medlemmen ska själv göra mycket av det som denne vill…Det finns alltså olika diken att hamna i, varken ledare eller medlem ska missbruka den andre, 1 Kor.11:19-20: "Ni står ju gärna ut med dårar, ni som är så kloka. Ni accepterar att man gör er till slavar, att man suger ut och plundrar er, att man uppträder överlägset och slår er i ansiktet". Ja, Jesus sade att vi ska vara likt varandras slavar i betjänande, men "Skrift förklarar Skrift", och helhetsbilden utifrån Ordet är att inte missbruka eller utsuga varandra. 1 Kor.5:11:
"Men nu skriver jag till er att ni inte ska umgås med den som kallar sig broder och är sexuellt omoralisk, girig, avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller UTSUGARE"...

Här nu tre av de viktigaste Bibelställena om andligt ledarskap, läs noga:
1 Petr.5:1-4: ”Nu uppmanar jag de äldste bland er, jag som själv är en äldste och ett vittne till Kristi lidanden och som också har del i den härlighet som ska uppenbaras: var herdar för Guds hjord hos er och vaka över den, inte av tvång utan frivilligt, så som Gud vill, inte för egen vinning utan med hängivet hjärta. UPPTRÄD INTE SOM HERRAR över dem som anförtrotts er, utan VAR FÖREDÖMEN för hjorden”.

”Ni vet att folkens ledare beter sig som herrar över dem och att stormännen härskar över dem”, säger Jesus. ”Men så ska det INTE VARA BLAND ER. Nej, den som vill vara störst bland er ska vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er ska vara de andras slav. Så har inte heller Människosonen kommit för att bli betjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många” (Matt 20:25–28).

Hebr.13:17: ”Lyd era ledare och rätta er efter dem, för de VAKAR ÖVER ERA SJÄLAR och ska avlägga räkenskap. Låt dem göra det med glädje och inte suckande, för det skulle inte vara lyckligt för er”.

En bra liknelse på ledarens roll är den om Fotbollstränaren. Tränaren/Pastorn är en lagledare på bänken/predikstolen vars roll är att instruera och uppmuntra andra så de kan ta ansvar ute på planen/livet. Tränarens framgång mäts enbart i spelarnas framgång. Ledarens framgång mäts enbart i andra människors tillväxt och mognad. Återigen Ef. 4:11–12: ”Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare, för att UTRUSTA de heliga till att fullgöra SIN TJÄNST att BYGGA UPP Kristi kropp tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, som en fullvuxen man med ett mått av mognad som motsvarar Kristi fullhet”...

Och såhär står det i 2 Tim 2:2: ”Det du har hört av mig inför många vittnen ska du anförtro åt pålitliga personer som i SIN TUR ska kunna undervisa andra”…Detta, kära vänner är "Biblisk multiplicering" av lärjungar.

Det stod i Hebr.13:17 att ledaren ”vakar över era själar”, och här kommer herdehjärtat fram hos en äkta pastor. Det handlar om att pastorn tillrättavisar synd, världslighet och villolära och annat som är direkt skadligt för den troende, vi ser exempel på detta överallt i Bibeln. Lydnaden för den troende medlemmen handlar då alltså att bejaka tillrättavisningen eller undervisningen från Ordet om ett helgat liv i Andens kraft och förmåga, och att omvända sig vid behov…Vissa tror att lydnaden och underordnandet handlar om att uppfylla alla pastorns önskemål och visioner, nej, men däremot om den troende själv upplever i den Helige Ande att denne ska göra det pastorn säger, då har Gud lagt ner samma saker i båda eller flera…Och tvärtom, om en troende medlem säger till pastorn ”detta och detta vill jag att du och församlingen gör”, om då Gud talat detsamma till pastorn och flera så är det uppenbart ”grönt ljus”, om inte så är risken stor för både maktmissbruk och närmast demonisk manipulation, hur många församlingar har inte slitits sönder av sådant! Hur svårt kan det vara?! Låt Jesus vara Herre genom den Helige Ande hos, i och genom alla, pastor, äldste som medlem!

Sedan har vi relationen mellan äldstekår och pastorn, där äldstekåren sitter på all egentlig makt och håller pastorns lönekuvär i handen, detta kanske är det vanligaste fenomenet inom vissa frikyrkor. Ordföranden är troligen den mäktigaste och mest tongivande. Och pastorn är nervöst en förlängd arm och mun till äldstekårens direktiv, vad som får predikas och hur o s v…vilka predikanter som får bjudas in utifrån. Och just här har en stor del av de senaste decenniernas väckelseskeenden och initiativ strypts, äldste har många gånger slagit ihjäl en gryende väckelse! O, att många behöver vakna upp ur sin maktfullkomlighet, de tror sig ha beskyddat fåren så att dessa får lugnt sitta kvar i den stilla avfälliga soffan och inte oroas av Guds levande och verksamma Ord, inte sättas i brand av Anden så vi kan bibehålla lugnet, men detta är en falsk trygghet, de har beskyddat vargen och stängt Jesus ute! ”Se på frukten” som Jesus sade…Var är bönebruset, var är nådegåvorna i funktion, var är nöden för människors frälsning? Var är det saliga folket som går den smala vägen fram i helig Gudsfruktan, i Andens väldiga kraft och förmåga såsom det var förr i landet och är hos den s k ”tredje världens” kristna…Nu har vi en svensk kristenhet som i decennier blivit alltmer sekulariserad, förvärldsligad och oandlig, kapellen har sålts i hundratal och medlemstappet är hisnande…
Fåren, de troende medlemmarna kan oftast inte komma längre än ledarskapet i andlig tillväxt, de blir ju det som de matas med. Därför varnar också Bibeln kraftfullt i t ex Jak.3:1: ”Mina bröder, inte många av er bör bli lärare. Ni vet ju att vi ska få en strängare dom”…

Slutligen, Rom.12:7-9: ”Vi har olika gåvor efter den nåd vi har fått: att profetera i överensstämmelse med tron, att tjäna i vår uppgift, att undervisa i läran, att förmana med uppmuntran och tröst, att dela ut gåvor utan baktankar, att vara hängiven som ledare, eller att visa barmhärtighet med glatt hjärta”...Här ser vi ytterligare fler uppgifter och kallelser, som att "förmana" eller "ge gåvor". Det finns många fler uppdrag och kallelser än de vi nu konstaterat från Ordet, allt står heller inte detaljerat beskrivet, men däremot måste allt vi gör för Gud vara i linje med och överensstämmelse med Guds Ord och Kristi lära...och det kan inte betonas för mycket: "Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör det i Herren Jesu namn" (Kol.3:17), alltså i den Helige Andes ledning. Låt det ni kära trossyskon gör inte vara "en god ide" utan en "Guds ide", ty som Ordet också säger "Alla som drivs av Guds Ande är Guds barn", då bär ni rik frukt som består till evighet...

Och kom ihåg Jesu Ord i Matt.23:11
"Störst är den som tjänar". Och att tjäna är motsatsen till att härska...Också Matt.9:37: ”När han såg folkskarorna förbarmade han sig över dem, för de var härjade och hjälplösa som får utan herde”...D v s, när de troende saknar äkta andligt ledarskap blir de härjade och hjälplösa, ja, Jesus själv är varje troendes stora Herde som vårdar om våra själar och styr "vårt livs båt", men Han använder också andra troende till att vara Hans händer och fötter...Vi behöver alla varandra såsom "Kristi Kropp", precis som Bibeln omfattande undervisar i t ex 1 Korintierbrevet kapitel 12, där läser vi också om "de andliga nådegåvorna" som verkligen är underbara gåvor och uppgifter till Alla troende, men det är en annan undervisning det. Var välsignad du som läst ända hit, Guds Ord och Ande verkar i dig, var frimodig och tjäna Herren din Gud i glädje, i den Helige Andes kraft och förmåga, till Jesus all ära och pris...Amen.

Predikan i Överkalix Pingstkyrka. "Kärlek" är ett begrepp som används väldigt vidlyftigt och brukas på olika sätt, men vad säger Bibeln om kärlek? Hör här den Bibliska beskrivningen av kärlek, bli välsignad och förvandlad...: https://youtu.be/TYK9kO18wCQ

Biblisk kärlek, Guds kärlek,