Jesus och Bibeln talar om både splittring och enhet, förvirrat för många, vad gäller egentligen. Följ med på en relativt kort undersökning/undervisning utifrån Ordet. Och säg vad du anser. Vi utgår från ett par Bibelställen till att börja med:
1 Kor.1:10-12: ”I vår Herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder, att ni alla SKA VARA ENIGA i det ni säger och INTE LÅTA SPLITTRING finnas bland er, utan stå enade i samma sinne och samma mening. Av Chloes folk har jag nämligen fått veta om er, mina bröder, att det förekommer STRIDIGHETER bland er”.
Ef.4:1-6: ”Var alltid ödmjuka och milda, var tålmodiga och överseende med varandra i kärlek. Gör allt ni kan för att bevara Andens enhet genom fridens band: en kropp och en Ande, liksom ni kallades till ett hopp vid er kallelse, en Herre, en tro, ett dop, en Gud som är allas Far, han som är över alla, genom alla och i alla”.
Helt klart så vill Gud ha Enhet och inte splittring eller stridigheter hos sina barn, det vill ju inte jordiska fäder heller att barnen ska bråka och slåss, eller hur? Sedan säger ju Jesus också i Joh.17:21-23: ”Jag ber att de alla ska vara ett, och att de ska vara i oss liksom du, Far, är i mig och jag i dig. Då ska världen tro att du har sänt mig. Och den härlighet som du gett mig har jag gett till dem, för att de ska vara ett liksom vi är ett: jag i dem och du i mig, så att de är FULLKOMLIGT FÖRENADE till ett. Då ska världen förstå att du har sänt mig, och att du har älskat dem så som du har älskat mig”….
Här lär Jesus oss att denna troendes Enhet t o m får världen att förstå och tro att Gud sänt Jesus till oss, ett ”väckelseincitament” alltså…
Men, det finns villkor, denna enhet är inte ”villkorslös” och den gäller inte alla människor på planeten, inte ens alla som kallar sig kristna, och det ska vi se framöver i några Skriftställen. Redan i Ef.4:3 talas det om ”Andens enhet”, dvs en sann enhet måste vara i den Helige Ande…Jud.1:19: ”Det är sådana som skapar splittring, OANDLIGA människor som inte har Anden”. Alltså de verkliga ”splittrarna” är de som inte har Anden….Och detta med att inte ”ha Anden” gäller också s k ”kristna”, det allra mesta i Jesus och apostlarnas förmaningar är skrivna till de troende eller till församlingarna, och i Ordet beskrivs överallt problemet med just ”oandliga troende” som följer det själiska och köttsliga, ja ibland t o m ”demoniska” (Jak.3:14-15). Det kan ofta verka vara goda intentioner som låter vist och bra, men goda ideer är inte alltid detsamma som Guds ideer mottagna ”i Anden”. Berättelsen om ”de tio jungfruna” är ett typexempel (i Matt.25) där hälften av dessa som kallade Jesus för Herre saknade olja, dvs Helige Ande, och därför blev utestängda, de var ”oandliga” troende….
Här nu 2 Tim.2:14-18: ”Påminn om detta och uppmana dem allvarligt inför Gud att INTE STRIDA OM ORD. Det gör ingen nytta utan BRYTER BARA NER dem som lyssnar. Gör allt du kan för att bestå provet inför Gud, som en arbetare som inte behöver skämmas utan rätt delar sanningens ord. Men OANDLIGT, TOMT PRAT ska du akta dig för. De som ägnar sig åt sådant kommer att gå allt längre i ogudaktighet, och deras ord kommer att SPRIDA SIG som cancersvulster. Till dem hör Hymeneus och Filetus, som har kommit bort från sanningen”…
Det finns i dessa avfälliga tider i våra västerländska kyrkor många Hymeneusar och Filetusar, inte sällan har de fått maktpositioner i ledarskap eftersom premisserna för tillsättningen varit utifrån sekulära hänsyn och mänsklig visdom, såsom det blir i tider av ”ickeväckelse”…Hur många ”väckelsetroende”, brinnande i Anden med visioner och kallelser från Herren har inte blivit bryskt och brutalt stoppade av styrelser eller superförsiktiga pastorer, och omvänt, hur många pastorer och äldste har inte plågats svårt av medlemmar som härjat och försökt tvinga fram sina viljor och agendor som inte alls varit av Anden. Enhet i dessa tider tycks vara ett minfält som plötsligt exploderar i all möjlig splittring över allt möjligt och omöjligt, och problemet är just ”oandlighet”, troende som inte alls drivs av den Helige Ande utan är istället själsligt eller köttsligt drivna (eller värre, i värsta fall)…
Inte bara Andens enhet definierar sann enhet, utan också troheten till Guds Ord och Kristi lära. I själva verket så kan Inte Andens enhet existera om Evangeliets och Guds Ords sanning inte finns i enheten, Bibeln är övertydlig angående detta: ”Den som inte förblir i KRISTI LÄRA utan går utöver den, han har inte Gud. Den som förblir i hans lära har både Fadern och Sonen. Om därför någon kommer till er och inte för med sig denna lära, så skall ni inte ta emot honom i ert hem eller hälsa honom välkommen. Den som välkomnar en sådan GÖR SIG MEDSKYLDIG till hans onda gärningar” (2 Joh.1:9-11)…
Bibeln säger här klart och tydligt att går någon utanför Kristi lära så har denne inte Gud, och självfallet då inte heller Andens enhet...
Och även om det finns stora skillnader i sättet att utöva sin Tro (vilket är helt okej), så förblir Kristi lära och Guds Ords grundläggande sanning detsamma hos dem som i sanning följer Ordet och har Anden. Kärleken mellan ”dessa troende” är också levande och verksamt ”ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, som han har gett oss" (Rom.5:5)….
I den avfälliga och ljumma delen av Västerländsk kristenhet saknas i mångt och mycket denna ”Ande och Sanning”, man har bara en själslig, oandlig s k ”ekumenisk enhet”, visst håller man fast vid en del av sanningen men man utesluter viktiga och avgörande delar, eller så lägger man till falska obibliska läror...
2 Kor.11:4: ”Ty om någon kommer till er och predikar EN ANNAN JESUS än den vi har predikat, eller om ni tar emot en FRÄMMANDE ANDE eller ett FRÄMMANDE EVANGELIUM som ni tidigare inte tagit emot, då fördrar ni det bara alltför väl ”…
Det finns verkligen splittring som är tragiskt onödig (beskriver strax), men All splittring är inte av ondo, t ex: ”När jag nu ger dessa föreskrifter berömmer jag er inte, för era sammankomster är mer till skada än till nytta. Först och främst hör jag att det förekommer splittring bland er när ni möts i församlingen, och till viss del tror jag att det är så. Det måste finnas partier bland er, för att VISA VILKA av er som är ÄKTA”….Paulus erkänner här att viss splittring behövs för att avskilja äkta från falskt…Och Jesus sade ”Tror ni att jag har kommit för att skapa fred på jorden? Nej, säger jag er, inte fred utan SPLITTRING. Från och med nu ska fem i samma familj vara splittrade: tre mot två och två mot tre, far mot son och son mot far, mor mot dotter och dotter mot mor, svärmor mot sonhustru och sonhustru mot svärmor" (Luk.12:51-53)…Jesus talar här om splittringen mellan den andligt pånyttfödde kristne och de som fortfarande lever i mörkret utanför Guds rike; Men rimligtvis torde detta gälla även sådana som kallar sig kristna men inte har Andens gemenskap med Herren, som inte lyder Guds vilja, Jesus avvisade ju också just dessa i t ex Matt.7:16-23, de kallade Jesus för Herre, men förgäves, de tillhörde inte Herrens hage, fast de hade gjort mirakler och annat ”kristligt”…
Men, kära vänner, då har vi ju det andra tragiska diket som jag tror smärtar Jesu hjärta något extra, dvs Andefyllda troende som både tror och vill leva efter Guds Ord, och som bejakar grundläggande kristna grunder, Men som strider och bråkar över saker som Inte är frälsningsavgörande, sådant som Inte utgör skiljelinjen mellan ljumma/avfälliga troende och överlåtna/Andefyllda sådana…Vilka är det som Jesus i Ordet avvisar? Återigen, i Matt.7:21 och framåt är de avvisade sådana som utförde tecken och under i Jesu namn men som ändå inte hade en personlig relation i Anden med Herren och de bedrev dessutom ”laglöshet”, dvs levde inte i helgelse. I Matt.25 var det som sagt troende som saknade Andens liv/gemenskap med Jesus. I 2 Joh.1:9-11 är det sådana som inte stod fasta i Kristi lära, vilket bekräftas på många andra skriftställen….Så relationen till och gemenskapen i Ordet och Anden definierar en äkta kristen och likaså sann enhet och ekumenik! Många Guds barn i den äkta kristna fållan bränner broar, stänger dörrar till varandra hårt och hjärtlöst bara för att man tycker olika om t ex synen på: tiondegivande, tidpunkten för Uppryckelsen, firandet av högtider, ledarskap, andliga manifestationer, församlingstillhörighet osv…Nu talar jag om Jesusälskande, Andefyllda troende som vill leva överlåtet till Jesus och Ordet, Skärp er! Säger jag till oss alla, inkl. mig själv! Vi ska kunna i kärlek diskutera sådana saker om behov verkligen finns, jämföra Skriftställen och om någon inte vill tro exakt lika som du in i minsta detalj ”Okej, var välsignad, denna avvikelse i uppfattning är inte utanför Kristi lära och är inom ramen för klassisk kristendom, om Herren vill så kan vi ändå ha gemenskap och eventuellt i Andens ledning samarbeta”…eller om inte samarbeta, eftersom ”lika barn leka bäst” så åtminstone respektera varandra och inte svartmåla och döma ut som ”avfällig och förlorad”…
Hur får vi Väckelse? Historiskt sett har väckelse med allt vad det innebär vält fram som ett resultat av att troende blivit ”väckta”; De har omvänt sig från synd och världslighet, tagit emot Guds Ordet på allvar i efterföljelse och låtit sig bli Uppfyllda av den Helige Ande, t ex: Ef.5:11-18: ”Var inte delaktiga i mörkrets ofruktbara gärningar utan avslöja dem i stället. Vad de gör i hemlighet är skamligt till och med att nämna. Men allt som avslöjas av ljuset blir synligt, för allt som uppenbaras är ljus. Därför heter det: VAKNA, du som sover. Stå upp från de döda, och Kristus ska LYSA över dig. Tänk alltså noga på hur ni lever, inte som ovisa människor utan som visa. Ta väl vara på varje tillfälle, för dagarna är onda. Var därför inte oförnuftiga utan förstå vad som är Herrens vilja. Berusa er inte med vin, det leder till vårdslöshet. Låt er i stället UPPFYLLAS av ANDEN”…
Ingenstans i väckelsehistorien finns exempel på väckelsegenombrott genom att troende blivit överens i precis minsta lilla detalj i kristna tron, tvärtom så har splittring angående ”oväsentligheter” ibland brytit ner väckelseskeendet, ja inget i Ordet är förståss oväsentligt, men ni fattar förhoppningsvis vad jag menar…Som exempel, Baptisterna i Sverige uteslöt sina troende som bejakade den världsvida Pingtsväckelsen eftersom de inte gillade talet om Andedop och tungotal eller de olika andliga manifestationerna, men detta var ju fullständigt onödig splittring…Pingstväckelsen höll i sig ovanligt länge för att vara en väckelserörelse i modern tid, men likväl så kom först ”lagiskhet” in på 60-talet, vilket sedan ramla snabbt in i motsatsen ”laglöshet” med världslig anpassning, så man slapp den urjobbiga förföljelsen som plågat pingstvännerna i decennier.
Vidare: Det är verkligen viktigt att inte blanda sant och falskt i den nära gemenskapen, ”familjära” umgänget troende emellan, varför? Svar: 1 Kor.5:6-13: ”Ert skryt låter inte bra. Vet ni inte att LITE SURDEG SYRAR HELA DEGEN? Rensa bort den gamla surdegen för att ni må vara en ny deg, eftersom ni är osyrade. Ty vårt påskalamm Kristus har blivit slaktat. Låt oss därför hålla högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och elakhetens surdeg, utan med renhetens och SANNINGENS osyrade deg. I mitt brev till er skrev jag att ni inte skulle ha något att göra med otuktiga människor. Jag menade inte alla otuktiga här i världen, inte alla giriga och utsugare och avgudadyrkare. Då måste ni ju lämna världen. Jag skriver nu till er att ni INTE SKALL UMGÅS med någon som kallas broder, om han är otuktig, girig eller avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller utsugare. Inte heller skall ni äta tillsammans med en sådan. Hur kan det vara min sak att döma dem som står utanför? Är det inte dem som står innanför ni skall döma?...
Nästan alla väckelser historien igenom har förstörts av ”främmande surdeg” som infiltrerat de kristna lägren, studera så får du se…”Surdegen” har antingen bestått av värld och synd eller villolära, Paulus och övriga skribenterna i N.T varnar och bekämpar ständigt just detta, för att bevara fåren från vargar och så att Guds rike alltjämnt kunde expandera, återigen läs så får du se, varningar och uppmaningar sida efter sida…Och i detta ”avskiljande av det falska” så finns ju förståss överspända missuppfattningar och snedvridningar in absurdum; Dvs en del verkar vilja ”avfällighets-förklara” Alla som är med i ett samfund vars ledarskap eller organisation till viss del gått vilse i falska läror eller världslighet, liksom en medlem eller en liten lokal församling på landet som är med i t ex Equmenia eller Svenska Kyrkan skulle bejaka automatiskt samfundets avfällighet bara för att man är skriven som medlemmar på ett papper…Detta fast medlemmen/församlingen inte alls bejakar något av samfundets knasigheter, nej, istället så är man hängivet Bibeltrogen, håller fast i klassisk väckelsekristendom och lever ut det i Ande och sanning, men, nej de säger ”till helvetet med dem eftersom de står med på ett papper”…avståndet i Anden och Ordet mellan samfundet och medlemmen/församlingen kan vara likt olika planeter emellan, och det sker ingen påverkan dememellan. Annat vore det självfallet om sammanhanget/den nära gemenskapen man är med i, lever tillsammans med dränerar ens tro och för vilse, då ska man fly för sitt liv, ”eviga liv”…
Visst vore det mycket bättre vara utanför ett avfälligt samfund, håller med definitivt, finns tungt vägande skäl för det, men av olika praktiska eller andra anledningar som jag inte orkar debattera här så är det svårt för många att bara säja adios…”Samfunden” kommer i vilket fall som helst snart tappa all betydelse, eftersom i den ”sista tiden” före Jesu Återkomst så kommer en extrem förföljelse mot alla sanna Jesu lärjungar, och då kommer de att hålla ihop och inte kallas för något samfund eller speciell kyrkotillhörighet, bara de förfölja kristna…de ”andra” som avfallit kommer ingå i en global världskyrka…
Idag ser vi tydligt hur västerländsk kristenhet inte längre bejakar klassisk kristendom, och i synnerhet inte ”klassisk frikyrklig väckelsekristendom” som jag personligen anammar. Det som händer nu är del av det Bibliskt förutsagda ”Stora avfallet” inom kristenheten som skulle ske strax före Jesu Återkomst. Stackars ”får”, hur ska de i dessa avfälliga tider finna tryggt grönbete?! Om de inte halkar in i någon ”humanreligiös”, förväldsligad församling så trillar de ner i någon avart som bejakar t ex falsk nådesförkunnelse (s k ”hypergrace), judaism, katolska irrläror eller någon annan mysko gruppering som inte alls håller sig till Guds Ord och Kristi sunda lära. Gemensamt med dessa är att de antingen; Tar in helt obibliska läror och sätt att utöva tron på, eller inte bejakar Hela Guds Ord utan förkastar stora delar av det (även Jesu egen undervisning och stora delar av Nya Testamentet), eller så får Gamla Testamentet företräde framför det Nya Förbundet beskrivet av Jesus och apostlarna i N.T, Gamla Testamentet ska alltså läsas med ”Nya Testamentets/Förbundets glasögon på”…Vissa avarter blandar friskt i sitt utövande av tron sådant som definitivt inte kan ha med Guds Ande att göra, sådant som strider tydligt mot Guds Ord, kanske har man vana från sin gamla f.d religion från Afrika eller Asien och kör lite ”gott&blandat”, fast det blir ju ”ont&blandat istället…Den Helige Ande bekräftar Ordet, inget annat…Och om ett nyfrälst eller gammelfrälst får råkar hitta en normal, Bibeltrogen och Andefylld gemenskap/församling, ja, då är de fullt upptagna att strida sinsemellan! Och snabbt sliter de sönder fåren, varför? Kanske prestige, dumenvishet, är vanemänniskor som inte kan vidga skallen om än inom ramen för det acceptabla. Dessa stridande troende i Herrens hage behöver omvända sig, och omsluta sina trossyskon i kärlek, nåd och barmhärtighet, i respekt och acceptans…ja, i sann Andens och Ordets gemenskap och enhet…
”Herre, Förbarma dig över oss! Ge oss förstånd och visdom, i din nåd och barmhärtighet, i Jesu Namn, Amen"...
