Ja, rubriken är provocerande men ändå relevant. Social media svämmar över av hetsiga debatter, vilket spiller över in i församlingar och kristna gemenskaper. Jesus säger “älska varandra”, ett bud som återkommer ofta i Bibelns blad. Dessutom ska vi “vara eniga i det ni säger och inte låta stridigheter förekomma bland er, utan vara fullkomligt enade i samma uppfattning och samma mening” (1 Kor.1:10).
Ser vi idag bland trossyskonen denna enhet och kärlek? Många församlingar försöker verkligen, men till den grad att man sopar under mattan grundläggande trossatser och viktiga teologiska övertygelser. Vilket ger utrymme för falska lärare och profeter, något Bibeln varnar för ska infiltrera de troendes läger. Detta kompromissande sopar allt möjligt bråte under kyrkomattan. Men så snubblar de ständigt över dessa osaliga högar och slår sig blodiga varje gång.
Vissa andra gräver ner sig i skyttegravar, bekväma i sin isolering och redo i alla lägen att skjuta på sina meningsmotståndare. Ty varje uppfattning som inte till punkt och pricka är lika som deras är från fienden och måste bekämpas. Uppfattningar som inte är frälsningsavgörande, teologiska skillnader som inte raserar kristna trons grunder, men ändå skulle vara legitima mål att angripa. Kanske de finner någon enstaka proselyt att värva till sitt krig mot sina kära trossyskon.
Låt oss sunt och vist inom Bibelns ramar se vad som är oväsentligheter som splittrar i onödan. Sådant som inte är värt att förgöra enhet och väckelse för. Låt oss kalla det för “perifera negliteter” som vi kan vara överens om att inte vara överens om. Men för enhetens, kärlekens och väckelsens skull håller vi dessa skiljaktigheter på avstånd i vår gemenskap. De blir då i sammanhanget icke-frågor som: Tidpunkten för Uppryckelsen. Om vi firar Gudstjänst på söndag eller lördag. Karismatiska yttringar som inte direkt motsäger Gudsordet eller bestrids i Bibeln. Vilken mat som absolut inte får ätas. Nolltolerans för alkohol eller måttligt intag utan berusning (hur nu det är möjligt) mm.
Och, “väsentligheter”. Centrala stridsfrågor som befogat måste få splittra för att bevara evangeliet och de kristna grunderna intakt. Utan tvekan så har vi här: Villoläror som falsk nådesförkunnelse, s k “hypergrace”. Katolska irrläror. “Andlighet” i kristna sammanhang där man till exempel blandar in new age eller afrikansk spiritism. Humanreligiösitet med mänskliga lärors företräde/hänsynstagande i teologi som utgivande. I dessa exempel blir det som 2 Kor.11:4 säger “en annan Jesus, en främmande ande eller ett främmande evangelium”.
Både kompromissande- och skyttegravskristna behöver låta den Helige Ande finna en landningsbana för väckelse. Våra sammankomster ska inte likna en köttslig cirkus bestående av obibliskt, oandligt bråte eller av osalig splittring via skyttegravskrig. Vi kan se både i Bibeln och väckelsehistorien hur Andens eld grep tag i både troende och hedning dem till frälsning när nämnda landningsbana var kristna enade i “samma uppfattning och samma mening”, fyllda av Guds kärlek till varandra, en enhet i Ande och Sanning.
Kommentera