Det är fascinerande att läsa om pionjärerna som startade de olika väckelserörelserna. Att läsa om hur väckelsen startade och gav tillväxt. Att läsa om vad som var deras liv och lära, man kan riktigt känna Pethrus och Mangs nitälskan för Guds ordet och församlingens överlevnad mitt i deras strid mot mörkrets sekulära makter, eller Georg Gustafssons totalt utgivande kamp för själars frälsning, eller "drabbas" av Moodys och Finneys "Andliga eld" där väckelsen griper tag i hela nationer där de drar fram som Guds härförare...Dagens kristenhet i Sverige har kommit vilse på andra vägar och behöver återvända till ”såsom de trodde och levde förr”, vilket är detsamma som de bibliska grunderna i Kristi lära och det sanna Evangeliet. Jer.6:16: "Så säger Herren: Ställ er vid vägarna och spana, fråga efter de urgamla stigarna. Fråga efter den goda vägen och vandra på den, så ska ni finna ro för era själar. Men de svarade: ”Vi vill inte vandra på den.”...Som ett olycksaligt 2600 år gammalt eko hörs idag från en avfällig svensk kristenhet samma som på Jeremias tid ”Vi vill inte vandra på den"...Men, kampen mellan äkta och falskt har pågått länge, Paulus, Pethrus och andra Nytestamentliga skribenter kämpade mot falsk lära och trosliv, alltifrån judaism, falsk nådesförkunnelse, moralupplösning mm. Fienden har alltid försökt släcka väckelsens eld genom infiltration av falsk religion, falska alternativ eftersom han vet att Guds Ande bejakar endast Guds Ord, Kristi lära utgivet i sanning, i sin helhet, oförändrat...
Låt oss som Bibeln säger: ”fortsätta kampen för den tro som en gång för alla överlämnats till de heliga”(Jud.1:3). Ett tydligt exempel på denna urkristna tro får man när man läser t ex boken ”Pingstväckelsen – dess uppkomst och första utvecklingsskede” skriven av Arthur Sundstedt. Jag citerar från nämnda bok från sid.74 och 76 (tidskriften Apostolic Faith nämns här, den var alltså de amerikanska pingstvännernas första väckelsetidskrift):
”I det första numret av The Apostolic Faith angav pingstvännerna det program som var grundläggande för deras verksamhet. De arbetade för ’att återupprätta den tro som en gång överlämnats åt de heliga – den gamla tidens religion, tältmöten, yttre mission, gatu- och fängelsemission och kristen enhet överallt’. Förkunnelsens huvudsakliga innehåll var: en Verklig Omvändelse, en Rätt Syndasorg och Syndabekännelse och att Övergiva Syndens Vägar, Uppgörelse med människor där så krävdes, en Fullkomlig Hjärterening i Jesu blod, Rättfärdiggörelse av Nåd, Helgelse, ett Bibliskt Dop i den Helige Ande med tungotal som åtföljande tecken, Helbrägdagörelse genom Tron och Jesu Andra Tillkommelse”.
Visst märker vi tydligt att första tidens Pingstvänner ansåg som centralt i tron, kristna livet och förkunnelsen sådant som också Gud i sitt Ord, Bibeln anser vara centralt. Läser vi Bibeln så märker vi ju återkommande teman som verklig omvändelse och syndabekännelse, rening i Jesu blod, rättfärdiggörelse av nåd, helgelse, dopet i den Helige Ande, helbrägdagörelse genom tron och så självfallet Jesu andra tillkommelse. Och tyvärr märker vi också när vi ser på dagens kristenhet en väldig brist i förkunnelse, i tron och det kristna livet på mycket av dessa grundläggande teman. Så låt oss återvända till de bibliska grunderna, till en äkta kristendom, detta som också är väckelse-rörelsernas ursprungliga kristendom. Om inte så tycker jag att frikyrkorna och alla kyrkor som har sin grund i väckelserörelserna i ärlighet och sanning ska byta namn på sina kyrkor och samfund, annars blir det ju ”falsk varudeklaration”. Nu blir det varning för "känsliga tår" att läsa vidare, detta som följer kan gälla större delen av västerländsk kyrklighet, så nu blott några exempel: Pingstkyrkan och dess samfund kan ju heta istället t ex ”Gosiga mysgemenskapen” eller "Humanreligiösa mänskliga visdomsklubben", Pingstkyrka är ju förstås ett bra namn, men var är då "Pingsten"?... Svenska Kyrkan kan heta ”Allt i allobygget” o s v. Equmeniakyrkan har ju bytt namn, och "Equmenia" upplevs som mer ärlig varudeklaration, dock innebär deras ekumenik inte Biblisk eller andlig sådan, detta förstår ni som läst om samfundets ledarskap. Sofia Camnerins och Esther Kazans skrifter och troslära är hårresande skräckupplevelser att ta del av, de forna väckelsepionjärerna skulle inte förstått det vara "kristet" alls...
Självfallet finns det exempel på pingstkyrkor, andra frikyrkor och övriga kyrkor som bejakar de kristna grunderna som nu nämnts, heder till dem, men visst ser det väldigt illa ut i det stora hela. Ofta kan man ha ”bekännelsen”, men i verkligheten, i livet och i församlingen lever man inte ut det man bekänner sig tro på…
"Äkta vara annars får det vara", kan bli en livslång läxa att lära, då man bittert får erfara att man inte kan "plocka vindruvor från törnbuskar eller fikon från tistlar"...När såg vi senast rejäla omvändelser och syndabekännelser i våra Gudstjänter/möten? Nyfrälsta som växer till i verklig Jesu lärjungaskap. Brukar vi se Andens liv och kraftgärningar på våra Gudstjänster, sådant som Andedop och mäktiga helandeunder? Faller Guds Ande och eld över våra möten och fyller folket med Andens livsförvandlande kraft, vilket får dem att bli effektiva vittnen och tjäna Herren i sina "andliga nådegåvor" mm. Detta som de 1:a församlingarna och dess troende i Bibeln vittnar om…Detta som 1:a generationens väckelsefolk i forna tiders väckelserörelser vittnar om…Avfallet är stort idag, såsom Bibliskt förutsagt är, det mesta är världsligt humanreligiöst eller ett avskalat och förvrängt ”evangelium light” där ingen verklig omvändelse och Jesu efterföljelse blir av. Antagligen är detta en tid då ”agnarna skiljs från vetet” och kvar står en rest som vägrat ge vika, böja sig för världens ande, genom dessa ska en väldig folkväckelse gå fram, mitt i nöden för att svensken äntligen ska få möta sin Frälsare och Herre, Jesus Kristus. Det är Guds kärlek i den nöd som kommer över detta land, folk och kristenhet, ty därigenom väcks folket till omvändelse och frälsande tro...
Men, motståndet är så massivt, så många röster, kända förkunnare och profiler som hörs vida och brett vill idag ha just ett ”evangelium light”. De vill fylla kyrkorna och möteslokalerna eller behålla det avfälliga folket där, till vilket pris som helst för att det må se bra ut (och tiondet till deras löner må komma in, så de kan bibehålla sin plattform och kallelse)…På deras möten finns absolut inget som stöter sig med någon, ofrälst som troende, inget som konfronterar för att väcka och hjälpa, ingen ”sanning” som sätter fri, ja, oftast får inte ens Andens liv och gärningar komma fram då det anses ”opassande”, det profetiska har tystnat, nådegåvorna tillåts inte att praktisera, Andens uppfyllelse förstår man sig inte på och man ger sällan inte ens förbön för sjuka via handpåläggning…Allt detta ingår i den sista tidens stora avfall inom särskilt västerländsk kristenhet, Jesus sade ju att strax före sin Återkomst "ska många komma på fall, och de ska förråda varandra och hata varandra. Många falska profeter ska träda fram och bedra många"(Matt.24:10-11)...
Folket plockar till sig några populära predikanters läror, det som ”kliar i örona” (2 Tim.4:3), men det är fråga om ett avskalat evangelium som inte befriar och frälser, som inte ger Andens liv och bevarar i frälsning, ty Jesus och hans Helige Ande kan nämligen, som sagt, inte bejaka annat än ett sant och helt Evangelium, Herren backar inte upp när Guds Ord och Kristi lära förtigs och förvrängs till stora delar. Hör Herrens Ord i Luk.9:26: ”Den som skäms för Mig och mina Ord, honom ska Människosonen skämmas för när Han kommer i sin och Faderns och de heliga änglarnas härlighet”…Och i 2 Joh.1:9-11: ”Den som inte förblir i Kristi lära utan går utöver den, han har inte Gud. Den som förblir i hans lära har både Fadern och Sonen. Om därför någon kommer till er och inte för med sig denna lära, så skall ni inte ta emot honom i ert hem eller hälsa honom välkommen. Den som välkomnar en sådan gör sig medskyldig till hans onda gärningar”.
2 Kor.11:4 varnar för att inte ha "en annan Jesus, ett främmande evangelium med en främmande ande", vilket kan ske då endast 5% av Ordet tillämpas av "den moderna troende". Jesus Är Ordet och då förkastar alltså många 95% av Ordet/Jesus och det blir följaktligen en "annan Jesus och ett främmande evangelium" som många tror på. Vad värre är medföljer också "en främmande ande" som Ordet sade, det är en "religiös ande" som bedrar till att det skulle vara Guds Ande, men det finns ingen verklig frid och glädje, bara bundenhet, livlöshet ...
Att det ibland sker "andliga saker", profetior, kraftgärningar o s v är heller inget "automatiskt" kvitto eller garanti att kristna livet/tjänsten är på rätt spår och bekräftad av Herren, i Matt.7:21-23 kommer detta fram övertydligt då Jesus säger till dem som utfört sådant i Hans Namn att Han ”aldrig känt dem” och Jesus kallar dem för ”laglösa”, vilket självfallet blir konsekvensen av att ha ”en annan 5% Jesus”, där man skippat 95% av Guds Ordet.
Fråga dig, hade 2000 år av pionjärer inom de olika väckelserörelserna fel, alla dessa som predikade Jesu efterföljelse och lydnad, överlåtelse, omvändelse och helgelse? Varför hade de sådant överflöd av bestående frukt i Andens liv och gärningar, av stora skarors radikala frälsning och en enastående tillväxt av helgade och överlåtna församlings-medlemmar? De predikade självfallet också rättfärdiggörelse av nåd, frälsning genom tro likväl, det ena utesluter inte det andra, allt hör ihop. Idag finns det flera predikanter också i Sverige som ger ut den klassiska väckelsekristna tron, men de är mycket färre än för bara ett årtionden bakåt och de håller på att överröstas av ”evangelium light”- förkunnarna.
Fråga dig framförallt, har Bibeln, Guds Ord fel? Du kan inte läsa Ordet i dess helhet, ja knappt ens ett enda blad i Skriften utan att överallt hela tiden stöta på uppmaningarna till radikal efterföljelse, till omvändelse, helgelse och överlåtelse. Fråga dig själv allvarligt innan du sveps med i strömmen och går på den ”breda vägen”, har du Andens vittnesbörd inom dig? Är Jesus Herre i ditt liv? Om inte så finns hjälp och nåd från Gud:
Omvänd dig, Bekänn all synd som Gudsordet och Guds Ande överbevisar dig om och då skall Jesus rena dig, förlåta dig, hela dig och fylla dig med sin livgivande Helige Ande, såhär säger Guds Ord:
1 Joh.1:9: ”Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet”.
1 Petr.2:24-25: ”Och våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Och genom hans sår har ni blivit botade. Ni var som vilsegångna får, men nu har ni Vänt Om till era själars herde och vårdare”.
Joh.7:37-39: ”Om någon törstar, så kom till Mig och drick! Den som tror på Mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger.“ Detta sade Han om Anden, som de skulle få som trodde på Honom”.
Läs nu som avslutning Frank Mangs starka profetia om den tid vi lever i just nu, profetian som han fick strax före sin hemfärd. Var välsignad:
”Det hände en ganska tidig morgon för en del år sedan. Utan att tända lampan drog jag upp rullgardinen och slog mig ned vid skrivbordet. Ute var det grådager. Egentligen tänkte jag inte på någonting. Utan fanns bara till och lyssnade till det stilla böneljudet från mitt väsens innersta. Då hände det. Helt plötsligt såg mitt inre öga en väg. Inte en körväg och inte heller en stig. Det var närmast någonting som liknande en bättre promenadväg på några meters bredd. Nej, det var ingen andesyn. Jag var inte i trans eller hänryckning, utan alldeles klarvaken. Och ändå såg jag vägen så tydligt och klart att jag närhelst jag vill alltjämnt kan se hela bilden framför mig. Jag ser den just nu. Jag såg att vägen började vid en trång port och visste att den slutade i härlighetens värld. Men av det målet såg jag ingenting. Jag såg bara porten och början av vägen. Och längs vägens mitt låg en strimma av ljus, som tycktes komma från en ändlös ljuskälla av ett slag som jag aldrig skådat. På vägens båda sidor var det kolmörker.
Vägen hade inga diken och inga staket. Men gränsen utmärktes av det konturlösa område, som fanns där ljuset och mörkret möttes. Gränsen var suddig. Jag såg människor som gick på vägen. Både män och kvinnor, unga och gamla. De gick inte i grupper. De gick inte ens par om par och i bredd. Utan alla en och en. Och det berodde därpå att den Herre, som lockat dem in på vägen, hade sagt: ”Om någon lyssnar till min röst och upplåter dörren, så skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.”
”Någon !” ”Jag med honom och han med mig.” Det där betyder att det i Kristi sanna efterföljds innersta finns ett rum, som reserverat endast för honom. Och dit ingen annan varken kan eller får komma. De där människorna var klädda i vita kläder. Bländande vita kläder, som stund efter stund fick sin renhet förnyad. Inte därför att de bad om och hungrade efter sekundlig renhet, utan därför att de vandrade mitt på vägen.
Rakt under strimman av det övernaturliga ljuset. Reningen i Jesu blod var en konstant pågående process. Och jag såg deras ansikten. Det var ljus över dem också. Fast många av dem var märkta av både ålder, sorg och sjukdom. Och det skenet var både en återspegling av det inre ljuset och en utstrålning av det ljus de bar inom sig. Gärna hade jag med mina ögon velat följa dessa människors vandring ända hem. Med jag fick inte. Jag var tvungen att vända blicken mot vägens början och den trånga porten. Och där såg jag en stor mängd som stannat.
De hade stannat redan innan de gått in genom porten och kommit in på vägen. Och det märkliga var att många av dem tycktes vara glada. De var glada därför att de trodde sig vara på vägen. Fast de aldrig hade gått in genom den sanna omvändelsens trånga port. Och kanske det värsta var att mitt bland dem rörde sig gestalter i prästrock och pastorsdräkt och evangelistmundering. Nej, det värsta var att jag såg skuggan av min egen bild i den där hopen. Ty vi har fuskat, vi som är kallade att vara levande organ för Livet från Gud. Vi har blivit religiösa pratmakare istället för att vara fungerande organ för Livet.
Vi har garanterat människor deras salighet därför att de en gång blivit döpta till Kristus. Vi har garanterat att sökande själar blivit födda av Anden, fast de bara blivit födda av mänsklig påverkan. Vi har sagt att de är Guds barn bara därför att de är ”snälla”. Vi har blivit religiösa kvacksalvare, som i förtid intalat andliga sökare att de är födda av Gud. Fast de bara är väckta. Och vi har ibland genom just detta avbrutit den andliga födelse-processen. Resultatet har blivit att det i dag finns massor av människor, som tror sig vara på väg till himlen fast de inte är det. Men Jesus sade ju att det skulle komma att bli så i denna tidsålders afton:
”Då skall det var med himmelriket som när tio jungfrur gick ut för att möta brudgummen. Men fem av dem var oförståndiga, de tog ingen olja med sig.”
Ingen olja! Ingen ande! Och inget fungerande andeliv. Bara formerna och skenet. Namnet och bekännelsen. Och de trodde att detta var nog.
Men jag såg mer. Jag såg människor som gått in genom porten, upplevt nya födelsens under och kommit in på vägen, men som sedan gjort vägen till någonting annat än det den var ämnad att vara. De har stannat och gjort vägen till en rastplats i stället för att låta den var en färdväg. De hade stannat, inte när det gäller ålder och tid. Men de hade stannat när det gäller andlig utveckling och tillväxt. De hade stannat och börjat leva på minnen. Och somliga hade bara stannat. Och somnat. Men alla hade de glömt de paulinska orden: ”Dock, såvitt vi redan har hunnit något framåt, så låt oss vandra vidare på samma väg.”
Men jag såg mer. Jag såg människorna som dragit sig ut ur det övernaturliga ljuset som låg över vägens mitt. De hade dragit sig in i den grådager som fanns på vägens båda sidor. Grå-dagen, där synen på både synden och saligheten var höljd i dunkel. Allt var dimmigt och grått och overkligt. Och den grå overkligheten gjorde att sådant som var en total omöjlighet på vägens mitt nu blev leksaker för både sinnet och talet och handlingarna. Och hur underligt det än låter så blev de ting, som fanns i mörkret på sidan av vägen föremål för deras intresse. Likt Guds gamla Israel under ökenvandringen greps de av lystnad till Egyptens köttgrytor, som de en gång hade lämnat.
Lystnaden blev inte bara ett visat intresse. Lystnaden växte till åtrå. En hunger som fångade deras tankar och känslor. Lade beslag på deras drömmar och fantasier. Och gjorde att de i verklighet befann sig på sidan av vägen, trots att de skenbart fanns kvar på den. Sedan hände det kusliga. Sakta som skuggor gled de bort ifrån den väg, som saknar både staket och diken. Bort ifrån den väg, som de en gång under tårar och böner sökt sig in på. Bort från det levande hoppet och in i hopplösheten. En hopplöshet som de själva inte kände av. Ty de var döda. De hade förlorat förmågan att uppleva en andlig kris.
Sedan jag sett allt detta sjönk jag sakta ned på knä och brast i gråt. Jag önskade att jag varit minst ett halvsekel yngre än vad jag är. Och haft möjligheten att på ett bättre sätt än vad jag gjort, satsa mitt yttersta för att Guds Helige Ande skulle få frihet att bruka mig på ett bättre sätt än vad han nu kunnat”...
