Frid, detta är ett böneämne!🙏
Jonatan Fransson (från E-church) lyfter fram Peter Ljunggrens angrepp på i synnerhet Bönerörelsen med Lars Enarsson och andra liknande initiativ, men också vad gäller begrepp som Omvändelse. Vi kan välja att vara okunniga och blunda, men pga stora missionsframgångar så lyssnar eller läser miljoner troende på P.L:s undervisning, som till betydande del är ren villolära, inte bara den kända (falska) “Nådesförkunnelsen/hypergrace” utan även annat som demolerar frikyrklig väckelsekristen tro. Är det meningen att låta villolära få oemotsagt få fritt utlopp där så många påverkas och förs vilse, går förlorade bara för att bibehålla en falsk frid trossyskon emellan eller vilka andra motiv det må finnas för tystnad inför detta “fenomen”. Bedöm själv, och Be🙏!
Här Jonatan Franssons väldigt Bibelförankrade inlägg:
Jonatan Fransson:
“Peter Ljunggren har fel 😬
Innan jag bemöter de märkliga utsagor som kommer från Peter Ljunggren i hans senast videor (se hans fb- eller youtube-sida), ska det sägas, att man bör tacka för det han gjort för evangeliet. Men tragiskt nog tar dessa videor bort mycket av tilltro och förtroendet för hans undervisning skadas. Ljunggren är ingen lärargåva och det märks tyvärr när man hör hur han resonerar.
I sin video menar han bl.a. att vi inte ska ropa till Gud om människors frälsning menar talar negativt om de bönemöten som just nu pågår i Sverige för människors frälsning. Han menar att våra böner inte påverkar fiendens rike, för att Jesus redan segrat på korset. Vet han inte att Jesus utövar sin seger idag, i den andliga strid som nu pågår genom både troende och änglar, där Paulus säger att Jesus ”måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter”. Jesus regerar och har vunnit seger, men vi ser ännu inte varje knä ha böjt sig för honom i praktiken, trots att Bibeln säger att de en dag ska göra det. Detta manifesteras både när evangeliet predikas och när vi ber. Om en strid i det andliga inte ägde rum idag, varför uppmanar då Paulus oss att iklädas en andlig vapenrustning genom bönen? Har Ljunggren glömt att Gud som svar på Paulus och Silas lovsång (en form av bön) i fängelset fysiskt skakade platsen så att både bojor föll av och människor omvände sig?
Ljunggren raljerar vidare över Lars Enarssons bönebrev (även över Johnny Foglander) och över profetiska syner. Paulus har uttryckligen sagt att vi inte ska förakta profetiskt tal, men pröva allt. Ljunggren säger även att varken bön eller lovsång öppnar för evangeliet på en plats och att ett sådant sätt att agera inte finns i NT. I detta blandar han ihop det faktum att Jesus visserligen öppnat himlen, den plats där Gud bor, genom sitt blod, med det faktum att det finns en andlig geografi här på jorden, där Bibeln är ytterst tydlig att vi nu strider mot andefurstar och väldigheter, likt när Daniel fastade och bad. Det finns andefurstar som råder över andliga geografiska regioner. Det finns även hierarkier hos fienden likt hos Guds änglar. Om demoner kan befästa människor kan de självklart befästa hus, städer och regioner. När vi ber och upphöjer namnet Jesus, vad han gjort på korset, som en lovsång till Gud, då finns det en makt i det, precis som när vi befaller en sjukdom att ge vika i namnet Jesus. Gud tronar på sitt folks lovsånger än idag. Paulus fick en syn från Herren och Den Helige Ande manade honom då att inte gå in i mindre Asien, men röra sig vidare till Makedonien. Om Gud kunde instruerar hur vi strategiskt ska bedriva evangelisation, skulle han då inte kunna visa oss profetiskt hur vi ska bedja?
Ljunggren säger fortsatt att inget i NT står om böneskålar eller bön för nationerna. Först vill jag säga att Jesus refererar till vad som står skrivet om Gud i GT, att Gud är en Gud för de levande, för honom är alla levande. Han beskriver andliga verkligheter utifrån vad som står skrivet i GT. Har då Ljunggren inte läst om att Gud i Ps 2 säger om sin Messias, att han ska begära nationerna till arvedel. Skulle då inte vi som följer Messias också i våra böner begära nationerna till hans arvedel? I Upp 5:8 Står det: ”Var och en hade en harpa och skålar av guld fulla med rökelse, som är de heligas böner.” Alltså är våra böner en rökelse inför Gud, i skålar med en välbehaglig doft som når honom. Även skålar av Guds vrede över orättfärdigheten är inför honom, skålar som när de utgjuts blir till plåga över jordens invånare (Upp 15:7). Är det inte märkligt att detta äger rum i himlen, om det nu är som Ljunggren säger, att Gud inte är vred och att bön- och vredesskålar inte nämns i NT?
Ljunggren uppvisar samtidigt en form av ersättnings-teologi (villolära) där det inte längre verkar gälla vad Gud säger till Abraham att de som välsignar honom ska Gud välsigna och de som förbannar honom ska Gud förbanna (1 Mos 12:3). (Ljunggren säger att han välsignar Israel, men inte för att det har med välsignelse att göra). Gud handlar än idag både med nationer och människor efter sin rättfärdighet. Skulle inte Gud idag vredgas över de nationer som förbannar hans Israel? Självklart är det så och motsatsen även är sann, att de som välsignar Israel ska han välsigna. Även det faktum att Jesus är Abrahams avkomma (Gal 3:16) utesluter inte att Paulus i Rom 9 säger att löftena, förbunden och lagen fortfarande fortfarande tillhör hans landsmän efter köttet, dvs judarna? Här finns ingen motsättning, då Jesus än idag identifierar sig som judarnas kung, där vi som hedningar inympats i det äkta olivträdet, dvs bland de judar som följer Jesus.
Sedan säger Ljunggren att svensk väckelsekristendom nästan gör bön till en idol och och sätter den på piedestal. Han talar förnedrande om bönesatsningarna i Sverige. Han talar föraktfullt om den krigsböneskola där Johnny Foglander, Åke Carlsson och Harry Andersson ska undervisa. Han kallar det för villolära. Han förkastar strategisk bön och därmed Kjell Sjöbergs bönetjänst. Han förnekar att bön ligger till grund för tidigare väckelser.
Han säger att vi inte längre ska be det som Jesus befaller i ”Fader vår”, dvs ”tillkomme ditt rike”. Han menar det var en bön för lärjungarna. Vi ska istället proklamera att riket redan kommit. Vad han glömmer är att Jesus proklamerade att riket var här, och var nära, redan under sitt jordeliv. Jesus sa att Guds rike var mitt ibland dem, att om han drev ut de onda andarna med Guds ande så hade riket kommit. Klassisk kristen tro lär att Guds rike är här, men ännu inte här, för det väntar på sin hela uppfyllelse när Jesus kommer åter på molnen.
Han menar även att vi INTE ska be Gud förlåta oss likt vi förlåter dem som syndat mot oss. Han menar att Ef 4:32 ersätter detta, där det står ”förlåt varandra, så som Gud i Kristus har förlåtit er”. Men detta visar ju på ett totalt missförstånd av texten, medvetet eller omedvetet. För han återvänder alltid till idén om hur radikalt annorlunda allt nu plötsligt är i det nya förbundet och hur förlegat även vad Jesus lärde i evangelierna verkar vara. Detta är farlig lära. Jesu ord är lika aktuella och gäller likväl efter korset som innan. Vad Jesus menar när han säger att vi ska be Gud om förlåtelse likt vi förlåter dem som syndat mot oss, är i sammanhanget en befallning att totalt förlåta andra, för annars förlåter inte Gud oss, trots korsets verklighet.
Ljunggren tar även som exempel att Abraham förhandlar med Gud om Sodom för sin brorson Lots skull och menar att Abraham inte fick bönesvar. Vilken märklig teologi! Gud lyssnade ju på Abraham och ville inte dölja något för honom. Herren lovade att inte förgöra Sodom om ens tio rättfärdiga fanns där. Detta är i sig ett bönesvar. Det tragiska var att det inte ens fanns tio rättfärdiga, men bönesvaret och frukten av Abrahams relation med Gud var att Lot och hans familj blev räddade.
Ljunggren säger: ”vi ska inte be som Abraham”. När man lyssnar på honom framkommer en trend där han verkar mena att sättet man bad i GT var för den tiden och inte längre är en modell för hur vi ska be idag. Vi ska respektera Abraham, men inte be som honom, säger Ljunggren. Det här är tokigt! Att spela ut Abrahams förhandling i bön med Jesus är märklig och denna bild och jämförelse framkommer ingenstans i bibeltexterna.
Ljunggren förkastar även böneprincipen att stå i gapet för andra människor, likt Aron stod mellan folket och Gud i försoning. Ljunggrens tes är att Aron enbart är en bild på Jesus, som en gång för alla försonat oss med Gud. Han menar även ifråga om försoningen att Gud inte hade något mot världen, men att världen hade något mot Gud. Uppenbarligen blandar Ljunggren ihop bönetjänstens roll, att ständigt be för alla de heliga och Jesu roll som medlare mellan oss och Gud. Har han glömt att Jesus i detta nu ber till Fadern för oss (Heb 7:25). Han har missat att Gud hade väldigt mycket mot den här världen när han bl.a. dränkte den i vatten. Dessutom bad Moses för folket, som en medlare och självklart har inte Gud ändrats och således inte heller bönens roll.
Härefter tar han upp 2 Krön 7:14, som talar om ödmjukande (fasta) och omvändelse som villkor för att Gud ska höra sitt folks böner. Här börjar Ljunggren med att säga att Salomo som talade ut dessa verser INTE fick bönesvar, men att folket snarare ändå hamnade i fångenskap. Men fångenskapen hände 200 år efter Salomo och berodde så klart på deras ovilja att omvända sig. Sen menar han att 2 Krön 7:14 är en bön som uppfylldes i och med Jesu kors och att det inte längre spelar någon roll hur ett land lever ifråga om hur Gud handlar med det. Detta handlar om helt olika saker, men blandas ihop av Ljunggren. Gud höll sig till detta löfte både i GT och gör det än idag. I GT ser vi hur Daniel ödmjukade sig, fastade och stod i gapet för hela Israels folk när de var i fångenskap och Gud hörde från himlen och lät folket återvända till landet och upprättas. I NT profeterar Jesus att Jerusalem skulle förstöras och självklart har detta med Guds handlande mot sitt folk pga deras olydnad gentemot honom enligt hans eviga bud i 5 Mos 28, där han lovar att sända folket i exil från landet om de vänder sig mot honom. Idag ser vi hur efter lång tid Gud återför sitt folk till landet, likt i Daniels dagar och där får vi likt Daniel stå i bön för det judiska folket. Om Gud i GT dömer och ger nåd till hednaländerna pga deras synders mått och även hur de handlar gentemot hans egendomsfolk judarna, så handlar han självklart på samma sätt idag. Se ex. hur Gud i NT dömde Herodes när han upphöjde sig och tog Guds plats:
Apg 12:21-23 ”På utsatt dag satte sig Herodes på tronen, klädd i kunglig skrud, och höll ett tal till dem. Då ropade folket: "Det är en guds röst, inte en människas!" Genast slog en Herrens ängel honom, därför att han inte gav Gud äran, och han blev uppäten av maskar och dog.”
Låter detta som en Gud som inte längre vredgas över synden? Om detta drabbar en människa som likt folket i Babel reste sig upp i högmod mot Gud, skulle då inte Gud handla med nationerna idag som förr? Jesus säger i Joh 3:36 att den som inte lyder Sonen är kvar under vreden. Dessa ord gäller än.
Ljunggren säger att vi inte väntar på att få syndernas förlåtelse, men att synderna redan är förlåtna i Jesus och att detta är ett Guds bönesvar. Självklart är det sant att försoningen är fullbordad, men en sanning kan också dras för långt. Petrus säger på Pingstdagen (Apg 2): ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder BLIR förlåtna.” Omvändelse är fortfarande ett krav från Guds sida för att förlåtelsen ska bli en verklighet för en människa. Samma gäller för ett land. Ett land som inte lyder Sonen förblir under Guds vrede och har inte del i den välsignelse som omvändelsen förlöser när Gud besöker dem som ödmjukar sig. Ska Sverige få del av Jesu läkedom och beskydd från korset behöver landet en rejäl omvändelse.
Ta som exempel hur Gud skonade Finland 1939. Ryssen stod nära gränsen för att invadera. Presidenten Kyösti Kallios fru uppmanade folket via radio att be och många över hela Finland gick då ner på knä (även i matbutiker) och ödmjukade sig i bön för landet. Från tungt regn till -40 C över natten lamslogs röda arméns tanks och soldater. En röda arméns chaufför träffas av en kula och föll på en knappen som gav signal att retirera. Hela ryska armén flydde i terror. Gud räddad Finland likt han räddat Israel i GT, som svar på hur landets ledare och folk ödmjukade sig i bön till Gud om nåd och beskydd. Gud är densamma idag.
Det finns otaliga berättelser som bekräftar att Gud än idag handlar enligt förebilden vi har i GT. Filmerna ”Transformations” från 90-talet visar ett flertal händelser från olika delar av världen där Gud gensvarat till omfattande omvändelse inom ett geografiskt område. Vi har även starka berättelser från Guds bönegeneral Kjell Sjöberg som under sin tidiga mission i Pakistan såg hur bön och evangelisation gick hand i hand. Bönemannen ”bedjar-Hyde” hade efterlämnat en journal där han tidigare bett för flera byar i samma område där Sjöberg senare var missionär. Varje by bedjar-Hyde hade bett för var vidöppen att ta emot evangeliet när Sjöberg besökte, medan de byar där bedjar-Hyde inte bett var stängd och fientlig mot evangeliet.
Ljunggrens undervisning är farlig och stjäl det böne-initiativ Gud vill väcka i svensk kristenhet. Han förkastar indirekt varje profetisk syn och löfte från Gud till flertalet bedjare och profeter om en kommande väckelse för landet, som ska komma som svar på bön och omvändelse. Vi som inte lyssnar på Ljunggrens förföriska villfarelse fortsätter enträget att be, tro och arbeta, enligt Guds vilja.
Här nu Peter Ljunggrens nyutkomna videos om bön mm, vilket lär påverka många. Endast “mogna” kristna som är fast förankrade i Ordet och tron bör lyssna, och be före under och efter:
https://www.youtube.com/watch?v=I3q8oZwWAY0
https://www.youtube.com/watch?v=HeKLvvu3hgo
