Dessa två begrepp hör ihop, det ser vi i de bibliska mötena människa och Gud emellan. Då Guds Härlighet uppenbarats, så har Gudsfruktan varit omedelbar. Som Mose vid brinnande busken, eller de tre lärjungarna på berget då Jesu Härlighet visade sig, eller Johannes möte med Herren på ön Patmos...Och så har det varit i alla väckelsetider, även i den allra första väckelsen beskriven i Apostlagärningarna. Då var Guds kraft verksam på ett mäktigt och överväldigande sätt. När Gud gör stora helandemirakler och andra påtagliga under, så är också detta en sida av Guds Härlighet:
Apg.2:42-43: "De höll troget fast vid apostlarnas lära och gemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna. Och fruktan kom över alla, och många under och tecken gjordes genom apostlarna".
Apg.9:31: "Församlingen hade nu lugn och ro i hela Judeen, Galileen och Samarien. Den blev uppbyggd och levde i Herrens fruktan och växte till genom den helige Andes tröst och förmaning"...
Apg.5:11: "Och stor fruktan kom över hela församlingen och över alla andra som hörde detta"...
Sistnämnda Bibelställe var i sammanhanget med Ananias och Safira, ni Bibelkunniga kan berättelsen. Är det något som verkligen karakteriserar avfälliga, världsliga och ljumma troende/församlingar så är det brist på verklig Gudsfruktan. Man har berusat sig med någon sorts religiöst högmod som förblindar och hindrar dem att se vem och hur Herren Jesus verkligen är, alla sidor av gudomligheten. Man har skaffat sig en "annan Jesus" med en "främmande ande" som Paulus påpekar i 2 Kor.11:4, och därför finns ingen sund och hälsosam Gudsfruktan. Och därför fortgår avfallet bort från den rena troheten till Kristus och det levande Ordet. Och Andens livgivande kraft och närvaro, ja, Guds Härlighet finns inte längre där, bara denna "främmande ande" i religiös skepnad.
Jag vill nu citera Erik Dalman, tidningen Midnattsropet, 30 januari 1970. Det handlar om begreppet IKabod, dvs när Guds härlighet lämnar:
"De flesta av läsarna känner väl igen uttrycket IKabod? Prästen Elis dödssuck, när budet nådde honom att Guds ark var tagen och bortrövad.
Guds ark var det centrala i tabernaklet och i den gammaltestamentliga gudstjänsten. Herrens ark var A och O, det väsentliga, och placerad i det allra heligaste i templet. Där förvarades Ordet i form av stentavlor på vilka Herren själv med sitt finger nedtecknat budorden. Guds härlighet överskyggade arken och vilade över den. Härligheten hade följt med allt ifrån Sinai, under den långa ökenvandringen och fram till Kanans land. Folket såg den i form av en molnstod om dagen och en eldstod om natten. Den höjde sig och sänkte sig understundom men var alltid över arken och tabernaklet. Den var Guds osvikliga tecken på att Han gav sin sanktion till sitt eget Ord.
Där Ordet hålles heligt och förvaras och bevaras i det allra heligaste, där man bevarar och slår vakt kring Ordet, där uppenbarar Herren sin härlighet. När fienden lyckades röva bort arken från Israel var också härligheten borta. Då blev det IKabod, d v s härligheten var borta från Israel.
Vår tids kristna borde emellanåt begrunda det lilla ordet IKabod. Det kan bli till stor lärdom. Framförallt vill det visa oss att härligheten kan gå förlorad. Den kan förloras framförallt genom att det som Gud givit och bestämt skall ha centralplatsen i våra liv och i vår gudstjänst, skjuts åt sidan för andra ovidkommande ting.
Det Gud en gång givit kan ej ersättas med något annat. Om man studerar väckelserörelserna i gången tid, så skall man finna, att de samtliga från början varit en verklig andlig väckelsevåg, som svept fram över bygderna. Själar ha blivit väckta, frälsta, döpta och andedöpta och Jesus Kristus har blivit det centrala i deras liv. Men, så kommer det mänskliga in i bilden. Ovisliga och nitiska proselytvärvare har börjat attackera de nyfrälsta och med penna och anteckningsbok i näven ha de gått omkring och skrivit in den nyfrälste i den s. k. församlingen.
Den förut så lyckliga själen skrivs in i en samfundsmatrikel och får lära sig något nytt som inte är nyttigt, nämligen att bli en trogen och nitisk ”församlingsmedlem”. I själva verket blir den s. k. församlingen till en snara, som inte blir så lätt att komma ur. Åtminstone inte utan att bli ordentligt smutskastad. Det moderna samfundsväsendet är en styggelse därför att det sätter den egna organisationen främst och låter väsentliga andliga ting ställas i skymundan. Det egna samfundet placeras i det allra heligaste.
Att en väckelserörelse stelnar till ett religiöst samfund är i och för sig en mycket beklaglig företeelse, men det sorgliga är, att man försöker inbilla sina medlemmar, att man alltfort är en väckelserörelse, och till varje pris försöker behålla järngreppet om sina medlemmar genom att framställa väckelsens bärare som splittrare…
Att en s. k. församling, som kommit in i ett IKabodtillstånd uppfylls av avund gentemot en fri församling där Guds härlighet råder, är ganska förklarligt, men föga hedrande. Alla har vi samma möjligheter. Det gäller i dag som fordom att göra sig fri och "gå ut till Honom utanför lägret och bära hans smälek". Vi måste erkänna vårt stora beroende av Gud och hans nåd. Om ej härligheten finns i församlingen och över våra liv så är ej Gud själv med heller. Den saken är klar.
Jag Vågar inte klandra bröder, som stått i ledningen för en väckelserörelse, som nu stelnat i religiösa former. De ha säkert gjort vad de förmått med predikan, förmaningar och böner. Men vaksarnheten och vakthållningen kring det centrala har brustit. Ovidkommande och världsliga ting ha fått spelrum och de förödande krafterna har utfört sitt verk. Än är det tid att vakna. Herren ger ny nåd i dag! Må Gud ej skriva ordet IKabod över våra liv. Utan må i stället hans härlighet vila över våra församlingar"...
Så långt Erik Dalmans inlägg. Nu så må tilläggas att många församlingar är till nödvändig välsignelse för många nyfrälsta. Det tragiska sker dock när IKabod infinner sig, och det blir ett mänskligt maskineri som mal sönder troendes gåvor och kallelser, placerar dem till bänknötare, tiondegivare och åskådare. Det talas varmt om att bli in- och utbakade i församlingens hägn, men i en avfällig IKabods-tid med Kristi lära, det sanna Evangeliet besudlat, förnekat och Andens liv frånvarande, vad blir det för bulle av det?...
Man höjer varnande finger för att inte böja sig under denna sorts församling, då det anses som kvalitetssäkring, ett trygghetsnät gentemot "knutbyfasoner", men spindeln i nätet är tyvärr alltför ofta inte god, inte alla gånger alls från Gud eller smord, kallad och verksam i Kristus, bara mänskligt tillsatt och så fungerande…
Så, vad göra då vi ställt sjukdomsdiagnosen? Svaret är Be 🙏 om Guds ledning och vilja. Gå samman alla som vill höra Herren till i Ande och Sanning, även inom lokala församlingens väggar. Verka för väckelse, predika Ordet i tid och otid, vittna och vinn själar till Jesus, gör lärjungar (om församlingen hindrar, fortsätt hemma). Var till välsignelse, också i din församling, men utan kompromiss vad gäller Ordet och Anden. Och gör det Herren kallat dig att göra, verka i de andliga gåvorna, i och utanför församlingen (mer utanför om du hindras i kyrkan, men så mycket det går/tillåts där). Låt Guds andliga eld brinna, förr eller senare ger mörkret vika, även i den lokala IKabod-församlingen, om inte så stänger väl Herren huset och öppnar nytt, en ny väckelseådra…
Personligen hade jag mitt mäktigaste Gudsmöte då jag blev frälst 17/8-95. Det var Guds Härlighet manifesterad under några sekunder, och mitt liv blev totalförvandlat, det vet alla som kännt mig "före och efter". En bestående ingrediens av mötet med Guds härlighet var och är just Gudsfruktan, den har välsignat och hjälpt mig mer än det övriga "andliga". Den är ren trygghet, en kär fadersfamn av sann kärlek.
Inte alla kan förstå, men Gudsfruktan är stor nåd och ständig välsignelse. Och Gudsfruktan är alltså Inte detsamma som rädsla, tvärtom, ty rädsla gör att man springer ifrån Gud, men Gudsfruktan gör att man springer till Gud, för man vet att där hos Jesus, den Bibliske, "riktige Jesus" väntar också Guds kärleksnärvaro, Herrens helighet och frid, i överflöd, på riktigt…Amen.
P.S! Guds personlighet/karaktär har olika sidor, en mångfald. Vi får olika "uppenbarelser" och upplevelser, ofta i Guds nåd utifrån vad vi behöver, dvs om vi söker Herrens ansikte överlåtet. Gudsfruktan hör ihop med mycket, t ex helighet och inte minst lydnad, som Paulus säger:
"Ty vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en skall få igen vad han har gjort här i livet, gott eller ont. Då vi alltså vet vad det är att frukta Herren, försöker vi vinna människor"...
Ofta är det kanske så, att det är först när vi förnimmer avsaknaden av Guds närvaro och härlighet som vi kastar oss ner på knä, i omvändelse och Gudsfruktan, då ett tillstånd utan Herrens närvaro är mer än fruktansvärt, men detta förutsätter ju förstås att man är van vid Gudsnärvaron på daglig basis...🙏
YTTERLIGARE:
Ofta upplever predikanter som predikar i sin kallelses "smörjelse" Gudsnärvaron, vilket lätt kan förväxlas med att Andens närvaro vore utgjuten över alla på mötet (jag erkänner mig själv skyldig här, ibland men inte alls ofta, hoppas jag...). På Gudstjänster kan Herren uppenbara sig på olika sätt, jag saknar närvaron av helighet och Gudsfruktan, där kommer vi Härligheten närmast, vilket är det mest fantastiska, allra närmast Gud...☝️🔥
Vår Skapare, allsmäktig Gud är obeskrivligt fantastisk på så många sätt; ren och total Kärlek, Jesu frid, Guds andliga Eld och Kraft, i vissa senare tids mindre väckelser så döptes en del kyrkor till radikala namn som t ex "Guds eld", "Guds Kraft", senare ändrades namnen till "kyrka" i de flesta fall, frimodighet blev anpassning. Guds Härlighet som sagt den allra högsta Gudsuppenbarelsen. Och Gudsfruktan är en viktig ingrediens i alla möten med den levande Guden. Viktigast är Att vi har ständiga Gudsmöten, så vi och församlingen inte blir IKabod…
Avslutar med ett par Bibelställen:
2 Kor.13:4-5: "Han korsfästes visserligen på grund av svaghet men lever genom Guds kraft. Så är vi också svaga i honom, men ni skall få leva tillsammans med honom i GUDS KRAFT som ni skall FÅ KÄNNA. Pröva er själva om ni lever i tron, pröva er själva! Eller vet ni inte med er att Jesus Kristus är i er? Gör ni inte det, består ni inte provet"...
Ef.5:13-14: "Men allt kommer i dagen, när det uppenbaras av ljuset, ty allt som uppenbaras är ljus. Därför heter det: "Vakna upp, du som sover, och stå upp från de döda, så skall Kristus lysa över dig"...
☝️🙏🔥 Hashtag: #HelgelsePeterKujala
Kommentera