Tänk er i en andlig liknelse en "Fotbollsplan", där ett fullskaligt krig pågår om själars frälsning. Kulor, pilar flyger, bomber kreverar och dess kratrar är ditt enda skydd, men du kan inte vila, gömma dig annat än korta stunder utan måste hela tiden rusa framåt. Kalla stormvindar ilar, det är attack från alla håll; Världens antikristliga hat som gör allt för att fälla dig, falska bröder, välmenande men vilseledda trossyskon, kroppsliga besvär (Paulus hade kroppslig svaghet, Gal.4:13), svåra omständigheter, ja, du som levt utan "silversked i munnen" vet…
Såhär blir vardagen för Guds frontsoldater, för alla som faktiskt "gör" något för Herren. Och vad tror du händer när Evangeliet når tusentals eller Guds rike sprids på andra sätt via dig som redskap? Tittar vår själsfiende Satan förnöjt åt annat håll? Nej, det blir rasande attack på en mängd olika sätt, på de mest lömska vis. Den Onde har tränat i tusentals år, och vet vilka knappar trycka på, vilka brister och öppningar använda hos både icke-troende och kristna för att "komma åt" och plåga eller fälla dig, han forskar i ditt eget liv efter sprickor att skjuta in pilar via…
Jag är trött, kanske lite "utbränd" efter 27 år i fronten, på planen. Ja, jag vet, Herren helar, ger ny kraft varje dag, alltmer, annars hade jag stupat för länge sedan! Men, rustningen är repad, bucklig, jag är trött…Särskilt på (de flesta) troende och församlingar som sitter på åskådarbänken och bedömer dessa frontsoldater, kritiserar och försöker störa, ja förstöra då de vet bäst…Vissa inbillar sig att de "tjänar Gud" i sin religiösa teater/underhållning, men var är frukten? Hur många icke-troende har nåtts med Evangeliet, ni vet missionsuppdraget Jesus gav, var är de förvandlade liven, nådegåvorna i funktion osv? De kör sina egna agendor både för sig själva och sin församling Och för ditt vidkommande, svindlande arrogant, svajandes på höga hästar, religiöst drogade av något helt annat än Guds helige Ande! De hör inte ett smack från Herren utan är bedövade av oväsendet från egna föreställningar omöjliga att nås av Andens sanna och verkliga tilltal…Det är frontsoldater på spelplanen som är i position för att kunna höra, det är där det händer och där det behövs…
Och inträdet till Guds planhalva är till Jesus helöverlåtet, ödmjukt hjärta som agerar i tro, 100% beroende av Guds nåd, Andens kraft och ledning. Kompromisslöst bejakandes, utgivandes Guds ord och Kristi lära. Är världslig trygghet och jordisk bekvämlighet och nöjen din grej, så är åskådarläktaren given…Kan du dessutom förvrida och missbruka Ordet med en rejäl dos mänskliga läror eller irrlära iblandat så har du cementerat din plats i världen (och församlingen), bänknr 666…
Mest tragiskt är att även de troende på spelplanen, de "väckelsekristna" ibland skjuter på varandra, i missförstånd eller felvridna åsikter, kanske agendor som inte alls är Guds vilja för just dig…Då går man från trötthet till utmattning, men Gud vet allt, också här hjälper Herren och ger utväg och vägar framåt, upp från senaste kratern och några tusen själar ytterligare får evangeliet, de troende på läktaren nås av Ordets "väckande" budskap och kämpande medsyskon av tröst och förmaning…
På åskådarläktaren sitter de mångtusenden, på planen de få, men Jesus kallar dig att vara "Ordets görare och inte bara hörare", det är den smala, men Härlighetsfyllda vägen där Jesus går fram tillsammans med dig. Jag vill vara där Jesus är, vill du? Ja, det är fullskaligt krig, men det är värt allt, du arbetar inte förgäves, på sådd kommer skörd, efter tårar jublande glädje…
Återigen 2 Kor.4:8-9: "Vi är på allt sätt trängda men inte utan utväg, rådvilla men inte rådlösa, förföljda men inte övergivna, nerslagna men inte utslagna"...
Men, fortsättningen på skriftstället ger tröst, hopp: "Därför tappar vi inte modet. Även om vår yttre människa bryts ner, förnyas vår inre människa dag för dag. Ty vår nöd, som varar ett ögonblick och väger lätt, bereder åt oss på ett oändligt rikt sätt en härlighet, som väger tungt och varar i evighet" (2 Kor.4:16-17)…
Focus är på den eviga och saliga tillvaron i Himlen, som mycket snart träder in för oss alla som tillhör Jesus Kristus. Och dessutom så Är Jesus, som Ordet säger "vår själs Herde och Vårdare", en bättre och tryggare sådan finns inte; Förstå att Gud själv tar hand om dig, Jesus som vandrat på denna jord och vet vår kamp, svårigheter och lidanden. Han känner oss och tar oss ömt i sina kärleksfulla händer, blåser på vår själ med helande, upprättelse. Ger nytt mod, kraft att springa de där sista metrarna in i mål, om än vi skulle sönderslagna, blodiga stapla in över mållinjen, men burna av Herren…
Vi avslutar denna "själavårds-session" med ett Bibelställe som jag tror beskriver inte bara apostlars situation utan alla som kämpar på Guds planhalva, 1 Kor.4:9-13:
"Det verkar som om Gud hade ställt oss apostlar sist, som vigda åt döden. Vi har blivit ett skådespel för världen, för både änglar och människor. Vi är dårar för Kristi skull, ni är kloka i Kristus. Vi är svaga, ni är starka. Ni är aktade, vi är föraktade. Ännu i denna stund är vi hungriga och törstiga. Vi går nakna, vi misshandlas och är hemlösa. Vi sliter och arbetar med våra händer. När vi hånas, välsignar vi. När vi förföljs, härdar vi ut. När folk talar illa om oss, talar vi väl om dem. Vi har blivit som världens avskum, som alla människors slödder, och så är det fortfarande"...amen.
Okej, bara lite till...Jesaja och David visste mycket väl hur det kunde vara för Guds ”frontsoldater”, här ytterligare några ”trösteord”. Vi förlåter och välsignar som Jesus lär, men dessa Ord är verklighet och till tröst från ”Tröstens Gud”:
Jes.54:15-17: ”Om någon angriper dig kommer det inte från mig, den som angriper dig ska falla för dig. Se, jag skapar smeden, som blåser upp kolelden och formar ett vapen genom sitt arbete. Jag skapar också fördärvaren till att förstöra. Inget vapen som smids mot dig ska ha framgång, och varje tunga som angriper dig ska du i domen döma skyldig. Detta är Herrens tjänares arvedel, och deras rättfärdighet kommer från mig, säger Herren”…
PS.3: ”Herre, hur många är inte mina fiender! Många reser sig mot mig, många säger om min själ: "Han får ingen frälsning hos Gud." Men du, Herre, är en sköld runt omkring mig. Du är min ära, du lyfter mitt huvud. Jag ropar högt till Herren, och han svarar mig från sitt heliga berg. Jag lade mig ner och somnade, jag vaknade igen, för Herren stöder mig. Jag fruktar inte tiotusen man som omringar mig från alla håll. Res dig, Herre! Fräls mig, min Gud! Du slår alla mina fiender på kinden, du krossar de gudlösas tänder. Frälsningen finns hos Herren. Låt din välsignelse vila över ditt folk!”…
Här en musikvideo/låt som passar underbart väl in på detta inlägg, var välsignad:
P.S! Om du vill dela, ge vidare detta inlägg, så kopiera texten. Nämn mitt namn, så folk vet vem skylla och skjuta på…
Kommentera