Jesus och “svärdet”?
“Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd. Jag har kommit för att skilja en son från sin far, en dotter från sin mor och en sonhustru från sin svärmor, och en man får sina egna till fiender. Den som älskar sin far eller mor mer än mig är mig inte värdig, och den som älskar sin son eller dotter mer än mig är mig inte värdig. Den som inte tar sitt kors och följer mig är mig inte värdig”(Matt.10:34-38).
Jag fastnade för ordet “svärd”. Jesus sade att Han inte kommit med fred till jorden utan med svärd. Vad menar Herren här? Vi behöver läsa och förstå Ordet från både det direkta sammanhanget i Bibelstycket, och vad det står i övrigt om svärd i Nya Testamentet. Jesus kallas för Fridsfursten, och det är Han, och den frid Jesus ger är den friden som frälsningen skänker. Man får sina synder förlåtna och försonade, och har därmed frid med Gud. Denna eviga frid är långt mer värdefullare än kortvarigt fred på en jord och värld som snart går under. Jesus kom inte med en jordisk fred vid sin första tillkommelse. Däremot blir det både total frid och fred vid Jesu andra tillkommelse då Han kommer tillbaka och upprättar sitt eviga rike.
Och det nämnda “svärdet” då? Vi kan läsa Luk.2:33-35: “Hans far och mor förundrade sig över det som sades om honom. Och Simeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: "Se, denne är satt till fall och upprättelse för många i Israel och till ett tecken som blir motsagt. Ja, också genom din själ skall det gå ett svärd. Så skall det bli uppenbarat vad många människor tänker i sina hjärtan”.
Det svärdet som Jesus talade om i första Bibelstället vi läste handlar om en åtskillnad mellan ande och kött, mellan det himmelska och det jordiska. Svärdet innebär också en omvändelse där man får välja Jesus och frälsning, att tro på och följa Jesus som Herren istället för det världsliga och jordiska som ofrälsta gör. Även Jesu jordiska mor Maria behövde alltså genomgå och uppleva en omvändelse, och i tro ta emot Jesus och Hans frälsning.
Därför står det också i Bibelställets sammanhang att det kan bli en smärtsam åtskillnad familjemedlemmar åt. Där en del väljer som pånyttfödda nya skapelser i Kristus att följa Jesus, och andra familjemedlemmar fortsätter istället i sin syndanatur såsom ofrälsta. Det blir en viss åtskillnad där man ingår i en ny andlig familj med nya syskon i Kristus, och där man älskar Jesus mer än sina föräldrar eller barn, vilket Bibelstället förklarar. Ljus och mörker trivs inte ihop, och som Bibeln tydligt förklarar i 2 Kor.6:15: “vad kan den som tror dela med den som inte tror?”. Detta upplevs av många som ett kors att bära, vilket Bibelstället nämner ingår i Jesu efterföljelse.
Självfallet, behöver vi visa kärlek och omsorg till den jordiska familjen, det ena utesluter inte det andra. I Guds nåd så griper Herren in i våra djupa familjesår och plåstrar om med sina kärleksbandage, så att det ändå kan fungera i många fall. Och hoppet om deras frälsning finns alltid där, men när det brister i dessa relationer med dessa djupa själsliga sår så behöver vi förstå, det finns en annan familj, Guds familj som är till stor tröst och hjälp.
Personligen har jag aldrig i längden sett helt friktionsfria familjerelationer mellan frälsta och ofrälsta familjemedlemmar. Hoppas du kära läsare har andra erfarenheter. Men, det finns många exempel på hur relationer helats, särskilt som familjemedlemmar blivit frälsta eller mer “kristliga” då de fått förnyade möten med Jesus, Fridsfursten.
Vi kan uppleva oss vara i jordiskt hänseende föräldralösa eller alternativt barnlösa, då det andliga svärdet åtskiljer. Men, då har vi ju en ny och evig familj, alltså Guds familj med en himmelsk Fader och massor med trossyskon. Låt oss vara trygga med denna eviga verklighet, och låt oss följa Jesu bud att älska varandra, i synnerhet våra ofrälsta familjemedlemmar, då smälter även de hårdaste hjärtan som läks under Mästarens hand, och vi själva helas då vi förlåter och väljer kärlekens väg.
Kommentera