FÖRFÖLJELSEN! Är en verklighet mot alla som vill i sanning följa Jesus och Guds Ord. ”Så kommer också alla som vill leva gudfruktigt i Kristus Jesus att förföljas” (2 Tim.3:12) och Jesus sade: "Ni kommer att bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst"(Mark.13:13).
80% av all religiös förföljelse är mot Jesu anhängare. Kristna har varit och är de överlägset mest förföljda, miljoner blev ”riktiga” martyrer under de romerska kejsarna, under medeltiden torterade katolska inkvisitionen tusentals protestanter (”väckelsefolk”) och de brändes på bål, bara för att de ville följa Jesus och Guds Ord i sanning, likaså slängdes baptister i fängelse under 1800-talet och idag slaktas mer än 50 000 trossyskon varje år, i Kina, Nordkorea, muslimländerna m m…
Då bleknar ju det vi kristna i västerlandet får möta; några gånger har jag blivit hotad med stryk, fått utstå strypgrepp, hatiska ord, förtal och intriger, kanske förlorat något jobb eller orättfärdigt missunnats o d på grund av Jesu vittnesbörd, men det är ju ingenting i jämförelse med förlust av hem och ägodelar, tortyr och död...Varför detta intensiva hat? Det måste vara eftersom Jesus faktiskt Är "vägen sanningen och livet", då reagerar mörkret och allt ont, ja överhuvudtaget allt som vägrar omvändelse och tro...Joh.3:19-21: ”Ljuset kom in i världen, men människorna älskade mörkret mer än ljuset eftersom deras gärningar var onda. Den som gör det onda HATAR LJUSET och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar INTE SKA AVSLÖJAS. Men den som lever i sanningen kommer till ljuset, för att det ska bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud”…Detta är den egentliga anledningen till detta hat, denna förföljelse mot kristna i alla tider, d v s Ljuset (Jesus, den Helige Ande) i oss frälsta Jesu anhängare är obehagligt då det avslöjar mörkret, synden och försöker väcka samvetet…Men, ”Guds Ord är levande och verksamt” och ”Evangeliet är Guds kraft till frälsning” som Bibeln säger, det finns många vars hjärtan ändå är mogna till skörd och när de får höra Guds Ord och Evangeliet så väljer de omvändelse och tro och kommer över till Guds sida, till Jesus.
Vidare: Det var en kinesisk kristen som hade suttit i fängelse och torterats i många år, han kom till västerlandet, vittnade och predikade i våra kyrkor, efter ett tag fick han förföljelse i form av förtal från ”de egna”, antagligen ljumma och avfälliga s k ”kristna” som reagerade på hans ”väckelsestuk” i liv och lära…Han berättade att detta svek från de egna var värre än fängelset och den fysiska tortyren där…Paulus plågades också ofta av trossyskonens svek och angrepp, om det inte var fariseerna så var det falska bröder och villolärare, Fil.1:15-17: ”En del drivs visserligen av avund och rivalitet, men en del predikar Kristus med goda avsikter. De gör det av kärlek, för de vet att jag är satt till att försvara evangeliet. De andra predikar Kristus av rivalitet, med orena motiv, och tror att de kan göra min fångenskap tyngre”…Här ytterligare ett exempel, 3 Joh.1:9-10: ”Jag har skrivit till församlingen, men Diotrefes, som gärna vill vara främst bland dem, tar inte emot oss. Om jag kommer ska jag därför påminna om det han gör, hur han sprider elakt förtal om oss. Och han nöjer sig inte med det, utan han vägrar ta emot bröderna, och när andra vill göra det hindrar han dem och driver ut dem ur församlingen”…
Jag har personligen ända sedan jag valt att följa Jesus och i sanning Hans Ord fått också min beskärda del av ”syskonsvek” och den sortens förföljelse från ”de egna”. Vilket verkligen har gett den oerhört dyrbara (och dyrköpta) erfarenheten att ständigt kunna förlåta och välsigna, att älska oavsett vad, inte älska på ett dumt och obibliskt sätt där man låter sig vara en dörrmatta att ständigt skrapa av sin.….på, och så utsätta mig och mina närmaste för onödigt lidande. ”Dörrmattestuket” skulle ju bara ge falsk bekräftelse till den felande att det är okej, ingen omvändelse behövs, det är bara att fortsätta…Älska och förlåta ska vi alltid göra, men vi har ingen skyldighet att vidare utsätta oss för förföljelsen om vi kan undvika det. Har också under många år haft nära och kära syskon i Herren som stöttat, uppmuntrat, gett råd och varit och är till stor välsignelse för oss så det har verkligen inte bara varit elände. Herren har försett och förser med underbar syskongemenskap där man kan samlas och be och ha Gudstjänst tillsammans.
Efter 22 år av aktiv tjänst för Jesus i evangelist- och (väckelse) förkunnargärning så är lärdomarna många, också i att ofta låta rannsaka sig själv utifrån Ordet och i att låta den Helige Ande belysa varje hjärtats vrå och ev. dolda motiv. Bibeln lär att vi ska stå upp för, tala och leva ut Guds Ords sanning utan kompromiss, ljumhet och falskhet, detta har jag gjort, vilket också medfört en ständig konfrontation med mörkret, både hos världens barn och troende, men många har också blivit välsignade, frälsta o s v. En stor lärdom är också att vara försiktig med och verkligen vinnlägga sig om Andens ledning vad gäller att tillrättavisa en broder eller syster i Herren, samt att tydligt och omfattande stå på Ordets grund i det. Att predika ”väckelsebudskap” är ett utgivande som är till många, hela kristenheten, och det är bara den enskildes samvete som drabbas av Ordet och den Helige Ande som direkt överbevisar personen ifråga, här anklagar många ”väckelsepredikanten” för att vara dömande, detta är helt fel, de pekar egentligen finger åt Guds Ordet och Guds Ande…om predikan eller delar av den inte stämmer in på lyssnaren så borde man ju inte ”bli sårad” (egentligen: ”få syndanöd”), jag brukar låta Ordet och Anden rannsaka mig också under predikan (den egna som andras), och jag bara njuter av det oavsett hur ”tuff” predikan må vara, för jag råkar vara fri…om inte så omvänder jag mig och Jesus förlåter och renar, sätter fri…Ett stort fel en del pastorer och andliga ledare som är i höga positioner (i människors ögon) gör att de anser sig automatiskt har rätt när de levererar åsikter och kanske tillrättavisningar till särskilt, i deras ögon vilda och ”bångstyriga” evangelister och väckelsepredikanter. Deras ”position”, ställning i de kristna kretsarna är deras kvitto på att Gud talar genom dem, de har alltid rätt. Jesu motståndare Fariseerna och Saddukeerna resonerade så, att deras (”gudagivna”) titlar och positioner säkerställde att de talade å Guds vägnar, så tänkte också medeltidens ”religiösa” kungar, de härskade som blodtörstiga tyranner då de (och folket) trodde de var Guds röst i tiden, de hade aldrig fel. Många tänker sig att det måste vara Guds vilja varje andligt ledarskap som finns, men t ex Översteprästerna på Jesu tid var mänskligt och politiskt tillsatta. Det är väldigt långt ifrån att i särskilt avfälliga tider Guds vilja sker i tillsättandet av andliga tjänster, snarare tvärtom, Ordet säger ”Därför har också Guds vishet sagt: Jag ska sända dem profeter och apostlar, och en del av dem ska de mörda och förfölja”, Luk.11:49. Guds sanna andliga ledarskap vinner inte alltid framgång i kristenhets ”rampljus och karriär”, de ställs sällan på piedestal och vinner utmärkelser, vissa kan det bli så med Trons hjältar som de är, men vanligaste mönstret i både Bibeln och väckelsehistorien är förföljelse både från hedningar och ”troende”, det är som Paulus säger i 2 Kor.4:8-11, 16-17: ”Vi är ständigt trängda men inte instängda, rådvilla men inte rådlösa, förföljda men inte övergivna, nerslagna men inte utslagna. Alltid bär vi Jesu död i vår kropp, för att också Jesu liv ska bli synligt i vår kropp. Vi som lever utlämnas ständigt åt döden för Jesu skull, för att också Jesu liv ska uppenbaras i vår dödliga kropp. Därför ger vi inte upp. Även om vår yttre människa bryts ner, förnyas vår inre människa dag för dag. Vår nöd, som är kortvarig och väger lätt, bereder åt oss en väldig och överväldigande härlighet som väger tungt och varar för evigt”.
Hur galet kan det alltså inte bli och blir med detta obibliska antagande om att titlar, anseende och positioner rättfärdigar och ger legitimitet till allt vad ledarskap säger och gör, Hebr.13:7: ”Tänk på era ledare som har förkunnat Guds ord för er. Se vad deras liv har lett fram till och ta efter deras tro”. Och detta förutsätter självfallet att ”dessa ledare” ska just ha förkunnat Guds Ord och haft ett äkta, helöverlåtet kristet liv och lära. Två av landets mest ansedda pastorer, kända som en av de främsta i Bibelkunskap hade tusentals troende beundrare, som lyssnade till dem (jag var en), och så blev den ene katolik anammandes katolska irrläror och den andre svek familjen och ja, ingen utläggning behövs…frågan är, skulle vi följa dem i deras exempel?…En annan känd svensk evangelist blev en av den falska nådesförkunnelsens främsta företrädare i världen, denna antinomianistiska villolära som internationellt kallas för ”hypergrace”, ska vi följa efter?…ja, tusentals (både troende och hela församlingar) i bara detta land har redan gjort så, men då lämnar man den klassiska kristna tron. Käre vän, lyssna inte på människor, följ inte människor vilka de än är som en svans och papegoja som bara upprepar vad dessa ”idoler” säger…Följ Jesus Kristus och Guds Ord, i den Helige Ande. Ja, sann Jesu efterföljelse innebär förföljelse, kanske just detta faktum är främsta orsaken till många att inte "ta sitt kors och följa Jesus", då har alternativet världslig anpassning, liberalteologi och ett "evangelium light" blivit den lätta och "breda" utvägen, man må ha "vunnit sitt liv" här i jordelivet, behållit sin pastorstjänst, predikstolar och plattformar och fått ljumma församlingsmedlemmar stanna kvar, eller blivit populär och omtyckt på jobbet, liksom "en i gänget"...Men, då har man också förlorat den där innerliga, Härlighetsfyllda Jesu närvaro, Andens liv och kraft; men käre vän, 1 minut med Jesus är mera värt än Allt världen må ha att erbjuda, och förföljelsen, ja, den "känns" allt mindre ju mer Jesus får plats i hjärtat, Jesus som är "vår själs Herde och vårdare" och som ger oss ”Liv och liv i överflöd”…
”Det som såddes på stenig mark är den som hör ordet och genast tar emot det med glädje, men han har ingen rot inom sig utan tror bara för en tid. När han möter lidande eller förföljelse för ordets skull så kommer han genast på fall”, Matt.13:20.
Visst har jag förebilder, men det är oerhört svårt att finna sådana idag levande pastorer och andliga ledare, vi i västerlandet lever nämligen i ”Sista tidens stora avfall” från kristna tron, detta är en dyster verklighet i våra församlingar idag, som Ordet säger ”Kan väl en blind leda en blind? Faller då inte båda i gropen?”…Därför har jag sedan länge fyllt bokhyllan med böcker av väckelsepionjärer från förr, deras predikningar, vittnesbörd av liv och lära är mina förebilder att följa…sådana som Rosenius, Finney, Moody, Spurgeon, Barrat, Pethrus, Mangs, Wigglesworth mfl. Men, först och främst, JESUS och Hans Ord…Missförstå mig inte, det finns bra andliga ledare och församlingar också idag, har mött sådana i liv och tjänst, men i det stora hela, allmänt sett så…vi måste avslöja mörkret i ljuset så att sanningen kan sätta fri…
Jag och frun fick ett profetiskt ord av en broder i början av vår tjänst, det har visat sig bli verklighet och fungera gång på gång, nämligen Jes.54:15-17: ”Om man sammangaddar sig mot dig, kommer det ingalunda från mig. De som sammangaddar sig mot dig skall falla för dig. Se, jag skapar smeden, som blåser upp kolelden och formar ett vapen genom sitt arbete. Jag skapar också fördärvaren till att förstöra. Inget vapen som smids mot dig skall ha framgång, och varje tunga som upphäver sig mot dig skall du i domen döma skyldig. Detta är Herrens tjänares arvedel, och deras rättfärdighet kommer från mig, säger Herren”…
Sedan har jag också fått följande Bibelställe som ett ledord för evangelist- och förkunnargärningen, jag avslutar detta inlägg med det. Gud välsigne dig som läst, hoppas du fått tröst och uppmuntran, kanske en del också förmaning och "korrigering", här 2 Tim.4:1-5: ”Jag uppmanar dig allvarligt vid Gud och Kristus Jesus, som skall döma levande och döda, och inför hans uppenbarelse och hans rike: predika ordet, träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och all undervisning. Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen. De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter. Men var du sund och förnuftig i allt, bär ditt lidande, utför en evangelists gärning och fullgör din tjänst”.
P.S! Ett annat sätt att möta förföljelse är också "utfrysning", att hamna i "onåd" i ett sammanhang (t ex ett samfund, församling). En predikant, profet eller evangelist hamnar plötsligt i "frysboxen" och blir "persona non grata", d v s icke önskvärd, som om denne inte längre existerade, "tystnad" är ett förödande, iskallt och kärlekslöst budskap...Kommer ihåg en känd evangelist som hamnade i denna sits i Pingströrelsen, men han råkade ha "skinn på näsan" och det var tragikomiskt många gånger...hans "tjänst" blomstrar och bär frukt idag. En annan som sparkades ut längre bak i tiden från samma rörelse var en av landets främsta Gudsmän, jag intervjuade honom i radio en gång, Bror Spetz är hemma hos Jesus nu, och hans församling bär frukt. Frågan är, hade alla dessa ansedda pastorer rätt i sina utfrysningar (”bannlysningar”)?...Vet ni, jag har mött många Gudsmän och Gudskvinnor som har gett ut fantastiska budskap direkt från Gud, de är smorda, Bibelkunniga och helöverlåtna; Men predikstolar och plattformar förblir stängda, församlingar och nationella kristna tidningar bryr sig inte ens om att svara på deras förfrågningar och inskick. På tal om sistnämnda, vilket enormt ansvar några få redaktörer har! De besitter makten vilka som får tala till nationen (nåja, några tusen då…) och vilka som ska "bannlysas". Vilket är deras beslutsunderlag? Är det en andlig bedömning eller är det anseende, titlar och positioner? Hur många har hamnat i "frysboxen"? Hur många har fått stort utrymme där de inte borde fått något alls, detta märker vi när plötsligt livet hos dem inte alls stämt med läran...Är det också praktiskt färdighet, sådant som tale- skrivkonst, retorik och t o m poetisk förmåga som fått företräde? Eller kanske svågerpolitik, samfundspolitik eller "kyrkopolitik". Borde inte dessa tidningsredaktioner bestå av landets allra Bibelkunnigaste och framförallt mest "andliga" personer, nationella apostlar och profeter? Eftersom folket är så trögt att själva läsa Guds Ord och lyssna in den Helige Ande så suger de till sig det som levereras till dem via media, d v s dessa tidningar, och likaså TV-kanaler formar faktiskt dagens svenska kristenhet, vilket ansvar! Jesus sade "på frukten känner vi igen trädet", vilken frukt hade andliga ledarskapet eller "plattformsväktarna" förr, och hur är det idag? Vem bär främsta ansvaret för dagens situation i svensk kristenhet? Vi ska alla göra räkenskap en dag för hur vi förvaltat våra talenter och möjligheter, må vi alla leva i Gudsfruktan och ödmjukhet genom att verkligen förankra våra beslut och vägval i Ordet och Anden och inget annat, oavsett kostnad, oavsett förföljelsen som sann Jesu efterföljelse innebär...
Käre vän, det är värt All förföljelse, hur svår den än kan vara att få tillhöra Jesus, följa, lyda och älska Herren. I mina gråaste vardagsstunder är Han där och det börjar bubbla fram en djup Guds glädje på insidan och jag är hellre i en betongbunker med Jesu Härlighets närvaro än i en lyxvilla vid havet utan Jesus! I stunder av seger och ”framgång” är Herrens jublande glädje där och all ära går till Herren Jesus. I tider av lidande och nöd omsluter Jesus min själ i sin famn som en varm filt av sin kärleksnärvaro, och Han ger en frid som övergår allt förstånd. I djup tillbedjan och lovsång till Jesus så uppfylls jag av Herrens Härlighet och helighet, det himmelska blir mer verkligt än det jordiska, tid och rum försvinner och tårarna flödar fram i tacksamhet och hänförelse då jag förnimmer JESUS…Låt förföljelsen komma, jag står här tillsammans med Jesus, ty ”Gud har själv sagt: Jag ska aldrig lämna dig eller överge dig . Därför kan vi frimodigt säga: Herren är min hjälpare, jag ska inte vara rädd. Vad kan en människa göra mig?” (Hebr.13:5-6). Nu avslutar jag (återigen) detta lite längre inlägg med ett underbart Bibelställe som så oerhört starkt och överväldigande knyter samman det vi nu talat om, Rom.8:33-39: ”Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. Vem är det som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och vädjar för oss. Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: För din skull dödas vi dagen lång, vi räknas som slaktfår. Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. För jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som ska komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre”.
Var Välsignad käre vän, jag försökte här lyfta fram i ljuset lite av allt det som borde sägas men sällan eller aldrig talas ut, du troligtvis hungrar och törstar efter Jesus och Guds levande och verksamma Ord eftersom du orkat läsa ända hit...:) Jesu frid och glädje till dig, Amen.
”Saliga är de som blir förföljda för rättfärdighetens skull, för dem tillhör himmelriket. Saliga är ni när människor hånar och förföljer er och ljuger och säger allt möjligt ont om er för min skull. Gläd er och jubla, för er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er”…
Kommentera