Är det att din käraste eller ditt barn drabbas av något hemskt, en olycka och plötslig död, vilket lämnar dig i ett svart hål av tomhet och hjärtskärande saknad. Eller är det att få en blodpropp i hjärnan och bli sängliggandes och behöva bli matad och bytt på resten av livet? Kanske att drabbas av demens och dina närmaste ser dig försvinna bortom kontakt? Att läsa denna text är väl som ett tandläkarbesök utan bedövning, men livet är ofta så även om de flesta vill leva i en fantasibubbla där inget hemskt kan inträffa, för ingen vill väl meditera på den nakna verkligheten, inte i vaket tillstånd i alla fall, men den tärande oron finns där innerst inne, eller hur? Hoppas du har läst såhär långt, för nu blir det bättre :) Ja, Gud beskyddar och helar de sina, jag har blivit räddad från olyckor och helad också flera gånger, likaså min fru. Vi kristna har övernaturliga ”bilbälten och hjälmar” från Herren där vi går bedjande fram, Bibeln talar ju också om änglar som är utsända till att betjäna och beskydda, och om vi drabbas så är ”Herren vår läkare” nådefull att bota genom trons bön; Men, vi är ändå inte ”helgarderade”. Kristna drabbas också av lidande, inte i samma utsträckning som världens barn med ett undantag, och det är vad gäller förföljelse…i tusentals år har kristna förföljts, bara under de första 300 åren blev miljoner riktiga martyrer för sin tro, inte med svärd i sin hand utan en Bibel eller med evangeliets budskap på sina läppar. Under Reformationen på 1500-talet brändes på bål, torterades och dödades tusentals ”Bibeltroende” kristna, baptister slängdes i fängelse på vatten och bröd på 1800-talet osv, idag dödas och förföljs 100-tusentals kristna, i t ex Kina, Nordafrika och Mellanöstern. Men, för alla dessa kära förföljda syskon i Herren gällde Bibelorden i Hebr.11:34-40: ”De var svaga men fick kraft, de blev starka i strid och drev främmande härar på flykten. Kvinnor fick sina döda tillbaka genom uppståndelse. Andra blev torterade och accepterade ingen befrielse, för de ville NÅ EN BÄTTRE UPPSTÅNDELSE. Andra fick utstå hån och piskrapp, ja, även bojor och fängelse. De blev stenade, söndersågade, dödade med svärd. De gick runt i fårskinn och gethudar, nödlidande, plågade och misshandlade. Världen var inte värdig att ta emot dem. De irrade omkring i öknar och bergstrakter, i grottor och hålor. Och fast alla dessa hade fått vittnesbörd för sin tro, fick de inte det som var utlovat. Gud har nämligen förberett NÅGOT BÄTTRE FÖR OSS: först tillsammans med oss ska de nå fram till målet”…
Jesus sade ”I världen får ni lida, men var frimodiga: Jag har övervunnit världen”, vad menade Han med det? Paulus förklarar detta väl i Rom.8:18: ”Jag menar att den här tidens lidanden inte kan jämföras med den härlighet som ska uppenbaras och bli vår”…Jesus gav oss en biljett ut ur denna värld, genom sitt verk på Korset frälste Han oss till det eviga och härlighetsfyllda livet i Himlen, såsom Bibeln säger ”Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. I honom är vi friköpta och har förlåtelse för våra synder”…Jordelivet är en millisekund i evighetens ljusår av oändlig tid, ur Guds perspektiv så är det viktigaste var du och jag tillbringar vår evighet, hemma hos Jesus i Himlen eller i evig förtappelse. Jesus har övervunnit världen och räddat oss hem till sig. Detta faktum ger oss frid och förtröstan, hopp och glädje mitt i det korta jordelivets lidanden, hur svåra och avgrundsdjupa de än må vara. Jesus sade ”Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet”…
För dig som ännu inte tagit emot Jesus så är din vandring i världen, ”mörkrets välde” som att gå i blindo i ett minfält; En del försöker supa sig igenom och andra försöker glida över med fullt fokus på familjeliv, karriär och prylar, alla djupt involverade i njutningslystnad och korta känslokickar, en dag i sänder utan minsta tanke på evigheten eller det överallt hotande minfältet. Men de trampar alla likväl i en mängd olika livsminor av lidande…För dig som tillhör Jesus så kör du runt i en pansarvagn på detta livets minfält, Jesus sitter och styr…ibland går du en sväng ut och råkar illa ut, kanske i något farligt uppdrag för Herren eller i värsta fall i synd och olydnad, men om du vänder om så hämtar Herden in dig och plåstrar om dig…Skulle ändå det värsta hända så frukta inte, såsom Jesus också sade ”Var inte rädda för dem som dödar kroppen och sedan inte kan göra mer. Jag ska visa er vem ni ska frukta: Frukta Honom som har makt att döda och sedan kasta i Gehenna”. Jesu frid, och frihet från fruktan kommer av att följa Herren i lydnad och överlåtelse, av att ha ”klara papper” med Gud. Du lever i helgelse, vilket innebär att du vandrar, verkar och lever i den Helige Andes livgivande kraft och förmåga (läs gärna Ef.5:18, Rom.8:1-14), och om du syndar så bekänner du och vänder om, varefter Herren dig förlåter och renar (läs gärna 1 Joh.1:9, Jak.5:16)…Kanske lät detta lite väl enkelt eller främmande för dig, men om du läser i Bibeln rikligt varje dag så blir Gudsordet levande och verksamt i dig så du förstår det som Rom.8:6 säger: ”Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid”. Liv och frid käre vän, vad mer behöver du? Galaterbrevet kapitel 5 i Bibeln undervisar rejält om just Andens liv kontra ”köttets”/det världsliga livets skillnad, där vår andliga Gudsgemenskap ger ”kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning”, vad mer behöver du? Kanske köttets frukt av ”sexuell omoral, orenhet, orgier, avgudadyrkan, ockultism, fientlighet, gräl, avund, vredesutbrott, själviskhet, splittringar, irrläror, illvilja, fylleri, vilda fester och annat sådant”…Ja, det är ju bara att välja :) Jag för min del väljer lydnad och överlåtelse till min själs vårdare och Herde Jesus Kristus, och den underbara frid, och frihet från fruktan som Herren ger, oavsett vilka jordelivets fasor jag må få möta…
Jag avslutar med Psalm 23: ”Herren är min herde, mig ska inget fattas. Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. Han ger liv åt min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull. Även om jag vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag inget ont, för du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig. Du dukar för mig ett bord i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över. Ja, godhet och nåd ska följa mig i alla mina livsdagar, och jag ska bo i Herrens hus för alltid”.
Kommentera